söndag 11 december 2016

Stort tack för att Ni har tittat!

                                                  

Störst, bäst och vackrast - Fair Play i en egen division


Lagledaren Jörgen Windahl (till höger) jublar ikapp med spelarna. Foto: Senad Honic
Fair Play TK.
Klubben är inte bara störst och bäst utan också vackrast – åtminstone om vi ser till namnet som ju står för idrottens mest grundläggande värde.
Ordföranden Mats Nilsson, klubbdirektören Janne Immonen och deras medarbetare gör på olika plan ett så fantastiskt jobb att konkurrenterna har anledning att vara avundsjuka.
Vad gäller uppbyggnaden av företagsnätverk, marknadsföringen av klubben och Elitserien samt satsningen på de högsta svenska serierna spelar Fair Play i en egen division.
I dag försvarade Isak Arvidsson, Daniel Appelgren, Pablo Figueroa, Daniel Windahl och Martin Pedersen SM-guldet efter 4-2 hemma i en tuff uppgörelse mot mesta mästarna GLTK.
Det innebär också att Fair Play vid tre tillfällen tagit SM-guld på både dam och herrsidan, 2011, förra året och nu. Inte nog med det. Precis som ifjol har Fair Play i år också tagit dubbla guld utomhus under SM-veckan.
Wow!
En härlig inramning...                                 Foto Senad Honic
Finallagens möte i grundserien slutade 3-3 och att Fair Play i dag hade hemmaplan gjorde att
Arvidsson & Co fick bära favoritskapet även om det minskade något då det stod klart att dansken Frederik Nielsen inte skulle spela.
Fyra av de sex matcherna gick till matchtiebreak och hemmalaget drog längsta strået i tre av dem.Windahl besegrade Christian Samuelsson (10-4) i tredjesingeln och i dubbel slog Arvidsson/Figueroa tillbaka Eriksson/Samuelsson med 10-7.  Även guldet säkrades i matchtiebreak då Arvidsson på förstasingeln och i dagens sista match besegrade Markus Eriksson (10-8),
...med många tillresta GLTK-supporters, Foto: Senad Honic
Snacka om att tidigare Sverigeettan ”Mackan” Eriksson inte haft flyt i matchtiebreak där han åkt på
tre förluster i singel och sex i dubbel.
Men han har självklart också bidragit med mycket i göteborgslaget som gick obesegrat genom serien men nu får vänta på ett nionde SM-guld (senaste 2003).
Spektakuläre framtidshoppet Dragos Madaras och veteranen Nicklas Timfjord stod för GLTK:s segrar efter triumfer mot Appelgren respektive Figueroa.
Figueroa, Arvidsson och lagkompisarna fick sista ordet
Årets serie har varit en av de bästa på flera år och många klubbar har bedömat sig om att få ihop lag med kapacitet att vara med i toppstriden. Minns att det inför den sjunde och sista omgången var tre lag som hade chans att knipa den andra finalbiljetten bakom redan finalklara Fair Play.
Arvidsson & Co tappade två poäng under serien och visst känns det helt naturligt att malmö-klubben
också fick sista ordet.
Stort Grattis!
*
Ett stort tack till Senad Honic som såväl i dag som vid flera av Fair Plays tidigare matcher skickat underbara bilder.

Inga stora ITF-turneringar på hemmaplan i sikte för svenskorna - höjning av prispotter litet glädjeämne


Celik och Peterson behöver större ITF-turneringar i Sverige
Nästa år höjs prispengarna på ITF-touren.
Det är ett i och för sig ganska blygsamt men också mycket efterlängtat steg i rätt riktning.
Långt mer måste göras för att fler spelare ska ha ekonomisk kraft att fortsätta sina satsningar.
Många tvingas lägga av just på grund av att de inte har råd att fortsätta. Eftersom genombrotten numera sker högre upp i åldrarna än tidigare krävs en betydligt större ekonomisk uthållighet.
De allra största talangerna uppbär förbunds- och/eller sponsorstöd men det stora flertalet tvingas förlita sig till familjen vilket naturligtvis på flera sätt ger en extra börda att bära.
Har föreslagit det tidigare och gör det igen: ITF bör förmå Grand Slam-turneringarna att slopa mixed-klassen vilken ändå bara intresserar spelarna och deras anhöriga. Lägg istället dessa pengar på ITF-touren.
Dessutom är det önskvärt att Svenska tennisförbundet skapar fler stora ITF-turneringar på damsidan, turneringar som är jämförbara med de två Challengers som i år startades för herrarna.
Jag menar inte att det för sakens egen skull ska ska eftersträvas en absolut jämn fördelning mellan könen men tycker det är anmärkningsvärt att skapa två Challengers när det i själva verket är på damsidan som svensk tennis har fler spelare på den nivån.
Hur som helst får såväl tjejerna som killarna mer pengar att spela om på hemmaplan nästa år då också två turneringar försvinner.
På herrsidan tas en av turneringarna i Båstad bort. Höjningen är 20 000 dollar och den totala prispotten för de fyra turneringarna – Karlskrona, Båstad, Falun och Danderyd – blir 100 000 dollar (25 000 i varje). Det är en bra och utmanande nivå för hemmaspelarna vilket årets två 25:or i Falun och Danderyd visade. Markus Eriksson blev bäste svensk med en semifinal i Falun och en kvart i Danderyd.
Även på damsidan försvinner en av de två Båstad-turneringarna och Lund tar över arrangörskapet av tävlingen som i år gick i Helsingborg. Prissumman höjs med totalt 15 000 dollar och blir 105 000 dollar enligt följande: 25 000 : Ystad, Båstad (två 10 000 i år), Lund. 15 000: Djursholm och Näsbypark som i år var 10:or.
För spelare som Rebecca Peterson och Susanne Celik – och snart förhoppningsvis fler med dem – behövs större hemmatävlingar som stöttning på deras väg fram till WTA-touren där Johanna Larsson är ensam svenska.
Peterson har i år inte spelat i mindre turneringar än 50 000 dollars och Celik tappade bara ett set då hon tog titlarna i 25:orna i Helsingborg och Ystad.
Ett nog så tydligt besked om att de redan vuxit ur storleken på de svenska ITF-tävlingarna.



lördag 10 december 2016

Talesmannen är en mussla och frågetecknen blir fler - dags lägga korten på bordet


Mesta mästarna sista hindret på regerande mästarnas jakt efter klubbens tredje dubbel


Pablo och Isak jagar mer guld
Fair Play är redan historiskt.
På söndagen kan malmöklubben understryka sin dominans i svensk tennis.
En vecka efter det att Cornelia Lister, Sandra Roma och de andra försvarade fjolårets SM-guld har klubbens herrlag möjlighet att svara för motsvarande bedrift.
Sedan Elitseriens omläggning 1991 är det bara två klubbar som lyckats ta guld på både dam- och herrsidan samma år.
Stockholmsklubben Salk gjorde det 1998 och Fair Play siktar på tredje dubbeln. Den första kom 2011, den andra alltså förra året och GLTK är det sista hindret för Isak Arvidsson, Pablo Figueroa och de andra hemmafavoriterna.
Båda lagen gick obesegrade genom serien där det inbördes mötet slutade oavgjort.
Då hade GLTK hemmaplan. Att Fair Play nu har den favören och att laget till skillnad från i seriemötet ställer upp med dansken Frederik Nielsen gör att skånelaget får hållas som favorit.
Precis som i damerna-SM-final mellan Fair Play och SALK handlar det om ett möte mellan de senaste årens dominant mot mesta mästarna.
Fair Play tog första guldet 2008 och har tagit fyra av de fem senaste.
GLTK har åtta guld , det senaste kom 2003 och blev också det sista i en fantastisk svit med fem raka guld.
I år har laget förstärkt med de båda ytterligheterna Markus Eriksson och Dragos Madaras. Eriksson har inte fått mycket gratis men är en enastående fajter som borde fungera som stor förebild för alla unga talanger och det oavsett idrott.. Noterbart är att den tidigare Sverigeettan förlorat samtliga sju matcher – två singlar och fem dubblar- som gått till matchtiebreak. Även om det skulle handla om tillfälligheter kan en sådan trend ändå sätta sig i huvudet. I serien förlorade ”Mackan” singeln mot Isak Arvidsson i matchtiebreak och besegrade i par med Christian Samuelsson Fair Play-duon Arvidsson/Figueroa.
Madaras har med sin stora potential förutsättningar att bli riktigt bra. Det heta humöret som i grunden är en fantastisk tillgång förvandlas till en belastning de gånger han inte kan tygla det och då blir 19-åringens inre kamp en lika svår motståndare som killen på andra sidan nät.
"Mackan" - en förebild
I seriemötet med Fair Play besegrade han Daniel Appelgren men föll i par med Nicklas Timfjord mot
Appelgren/Martin Pedersen.
Klubbar med SM-guld sedan 1991:
8: GLTK.
5: Fair Play.
3: Växjö TS.
2: KLTK, Salk.
1: Upsala Studenters IF, Upsala TK, Sandareds TK, Lidköping TK, Ullevi TK.

torsdag 8 december 2016

Att han ogillar flummet i barn- och ungdomsidrotten råder väl ingen tvekan om...


Se inslaget här
Alla ska vara med!                                
Alla ska känna sig som vinnare!
Ingen ska förlora!
Mål ska inte räknas!
Ingen ska få känna att han eller hon är bäst!
Bort med rankning!
Nämn inte ens ordet elitsatsning!
Jag har tidigare tagit upp flummet som breder ut sig inom barn- och ungdomsidrotten där barnen och ungdomarna blir söndercurlade.
Vi som tycker så blir ofta kallade hårdhudade cyniker som inte ser till barnens bästa.
Kanske är det i själva verket våra meningsmotståndare som inte ser till vad som är bäst för barnen.
Förresten: Vem bestämmer vad som som är bäst för dem?
Varför inte fråga barnen själva?
Vill de tävla? De som svarar ja tävlar. De andra tävlar inte.
Och så vidare.
Hur svårt kan det vara?
Challenge 23 juni Se inslaget här
Det sägs att idrotten är en spegel av samhället men så är inte längre fallet. De barn och ungdomar som tror det kommer att bli ruskigt besvikna då de en dag inser att daltandet de vant sig vid inom idrotten är begränsat just dit.
Ja, en del upptäcker det redan i årskurs fem där utslagningen till Vi i Femman är långt brutalare än den någonsin varit i barn- och ungdomsidrotten. Där har curling-föräldrarna verkligen något att ta tag i.



onsdag 7 december 2016

Djup splittring i Tennis Syd- personal har sagt upp sig och i styrelsen råder oenighet


Challenge 1 december Läs här!
Det är kaos i Tennis Styd.
Den tidigare så starka regionen har under åren ofta och med rätta hyllats för sin verksamhet men nu råder en djup inre splittring som riskerar att få svåra konsekvenser för det fortsatta arbetet.
Se bara:
•Personal har sagt upp sig i protest mot hur processen gick till då Svenska tennisförbundets tidigare sportchef Johan Sjögren anställdes som ny verksamhetschef i Tennis Syd.
•Det var långt ifrån en enhällig styrelse som beslutade att anställa Sjögren men Fair Plays starke man, klubbdirektören Janne Immonen, var den ende som reserverade sig mot beslutet.
Lita på att känslorna kommer att svalla på kvällens möte i Jönköping och att det ska inte hållas för otroligt att en eller flera ledamöter inom kort lämnar styrelsen.
Personal har redan sagt upp sig, bland dem Pontus Bergevi som tillsammans med Ola Mårtensson dragit det tunga lasset tillsammans med tidigare verksamhetsansvarige Christer Sjöö som nu är generalsekreterare i förbundet.
Då det stod klart att Sjöö skulle lämna regionjobbet föreslog Bergevi & Co ett delat ledarskap för den nya organisationen. Men personalen känner sig totalt överkörd i processen och menar att styrelsen inte tagit minsta hänsyn till de anställdas åsikt.
Detta är mer än anmärkningsvärt och visar att en del personer i styrelsen lever fjärran från den verklighet där arbetet bedrivs.
Det handlar om en liten men mycket stark stab som under åren byggt upp en nära relation med klubbarna i regionen och som utvecklat ett mycket framgångsrikt samarbete med Ready Play – Växjöakademin som drivs av Stefan Edberg, Carl-Axel Hageskog och Magnus Larsson.
En reaktion därifrån kommer knappast att låta vänta på sig om inte styrelsen redan efter kvällens styrelsemöte kommer med någon form av lugnande besked till sina samarbetspartners.
Det tar lång tid och kräver såväl kunskap som stora personliga insatser för att få en organisation att fungera på sättet som Tennis Syd gjort.
Däremot kan allt raseras oerhört snabbt och jag befarar att det är vad som nu håller på att ske.
Den 9 januari nästa år tillträder Johan Sjögren som verksamhetschef.
Även om de anställdas protest inte är riktad mot Sjögrens person utan mot styrelsen och dess sätt att sköta processen blir förbundets tidigare sportchef ändå en av huvudpersonerna i denna såpa.
Ändå har han bara sökt ett jobb och fått det.
Därför tycker jag synd om Johan Sjögren.
Men hur jag än vrider och vänder på saken framstår det som en gåta hur han kunde få ett jobb som handlar om klubbutveckling.
Det är en vit fläck på Sjögrens cv.
Det går att räkna upp ett stort antal personer bara i Tennis Syd som under lång tid jobbat med klubbutveckling och kan ämnet långt bättre än elitorienterade Sjögren.
Ett gammalt minne dök upp under dagens samtal med en person som sa att Johan Sjögren säkert kan lära sig detta med klubbutveckling.
På SvD fick vi en chefredaktör som i sitt första tal till personalen sa:
”Jag kan ingenting om tidningsbranschen men ser fram emot att få lära mig det här yrket”.
Om han lärde sig något ska jag låta vara osagt - han tillförde i alla fall ingenting och efter två år var han borta.


tisdag 6 december 2016

Elitstödet till klubbarna höjer kraven på dem - upp till bevis


Walléns magkänsla om sponsorspaketet var fel
Är Svenska tennisförbundet på väg att avveckla sin elitverksamhet ?
Nej, den tolkningen av förbundets förändringsarbete skulle förstås varken ordföranden Thomas Wallén, generalsekreteraren Christer Sjöö eller någon annan i förbundet skriva under på.
Ändå förefaller det som om förbundet gett upp ansträngningarna att själv driva elitverksamheten som erbjuder landets toppspelare och de största talangerna bästa tänkbara uppbackning.
Den tanken fanns hos Wallén då han kort efter tillträdandet i april 2015 utlovade ett större sponsorspaket än vad svensk tennis sett på många år.
Fram till nu har vi inte sett skymten av något paket och Wallén kan beskrivas som tennisens PostNord.
Kritiken mot förbundets elitsatsning har varit hård från många håll och då inte minst från klubbarna.
Det har gett resultat. Så här står att läsa på Svenska tennisförbundets hemsida angående det förändringsarbete som nu pågår i förbundet:
”Målsättningar blir bland annat att utveckla tränarkåren och decentralisera elitstödet till de lokala kraftkällorna, det vill säga klubbarna”.
Det där med att utveckla tränarkåren har det snackats om i så många år att det vid det här laget borde vimla av tränare med kompetens att ta fram talanger på löpande band. Att så inte är fallet visar på behovet av fortsatt utveckling.
Decentraliseringen av ökat elitstöd är nytt och spännande.
Men det är också något annat och mer svårtytt.
Man kan tolka det som att Wallén & Co tröttnat på kritiken och nu ”säger” : ”Nu håller ni väl ändå käften. Visa nu att ni gör ett bättre jobb”.
Eller så är det så enkelt som att förbundsstyret verkligen tror att klubbarna kommer att använda pengarna på ett bättre sätt än vad förbundet gjort.
Oavsett vilket får förbundet en mer passiv roll än tidigare vilket absolut inte behöver vara negativt för svensk tennis.
Förändringen ställer nya och högre krav på klubbarna. Att dessa utgör hjärtat i svensk tennis råder ingen tvekan om men att klubbarna med hjälp av de nya resurserna ska kunna sköta allt från ax till limpa förefaller milt uttryckt oerhört optimistiskt.
Christer Sjöö
Ska klubbarna plötsligt kunna fostra spelare från tennisskolan till proffstouren? Tidigare har det sagts att klubbarnas styrka ligger i att få fram bra juniorer men inte räcker till för att hjälpa spelare vidare då dessa är 15-17 år. Den bristen avhjälps inte av enbart pengar.
Dessutom: Hur många av de runt 430 klubbarna har under de senaste fem åren utvecklat en lovande yngre junior till juniorsspelare av internationellt snitt? Caijsa Hennemann på Ullevi TK är det kanske bästa exemplet och det finns ytterligare några få.
Hur spännande förändringsarbetet i svensk tennis än är och hur mycket goda ambitioner det än finns går det inte att blunda för svårigheterna.
•Hur ska elitstödet fördelas bland klubbarna? Och när det är fördelat kommer frågorna varför fördelningen gjordes på sättet som skedde. ”Varför fick inte vi mer”. ”Varför fick de så mycket?
•Hur ska elitstödet fördelas internt i klubbarna? Med efterföljande frågor av typen ovan.
•Går den ökade elitsatsningen överhuvudtaget hand i hand om svensk tennis på årsmötet i april antar en verksamhetsinriktning som prioriterar bredd framför elit? Och hur resonerar de klubbar som varit mycket starka förespråkare för breddlinjen? Har de varit det eftersom de saknat pengar till elitsatsning eller av skälet att de verkligen menar att bredden är viktigare?
•En del av elitstödet ska gå direkt till spelare. Ska en spelare som anser att han eller hon anser sig kunna utvecklas bäst på Good to Great få elitstöd för att söka sig till akademin som utgör en mycket viktig del i svensk tennis? Samma frågeställning gäller naturligtvis även andra akademier som inte drivs av en klubb.
•Vad händer med äldre landslagsspelare som i sina klubbar anses för gamla för att få elitstöd men som fortfarande är tillgångar i Davis Cup- eller Fed Cup-laget?
Challenge 9 november Läs här!
Igår skrev jag om Johan Hedsberg och Mattias Arvidsson som är nya kaptener i Davis Cup- respektive Fed Cup-laget och som utgör en del av den nya landslagsorganisationen.
Den består också av:
•Fredrik Hörnell som tidigare haft en halvtidstjänst för U 14 och nu går upp på heltid då han också får ansvar för U 16.
•Maria Strandlund Tomsvik som blir ansvarig för seniorlandslagen och för U 18 – på halvtid!!!
Lägg till detta att Hedsberg och Arvidssons tjänster är begränsade till enbart DC- och FC-matcherna vilket alltså handlar om några veckor per år.
Tydligare än så blir inte signalen om att förbundet nu lämnar över elitansvaret till klubbarna.

Stort Grattis Henrik! Stenson visade sin storhet också då han inte fick bragdmedaljen


2016 års bragdmedaljör
Grattis Henrik!
Grattis Garreth Lord!
Grattis Torsten Hansson!
Grattis Sarah Skönby!
Grattis till alla som finns med i teamet runt 2016 års bragdmedaljör Henrik Stenson!
Grattis svensk golf!
Grattis bragdjuryn – för att ni till slut insett Stensons storhet.
Det hade juryn ett ypperligt tillfälle att göra redan för tre år sedan då Stenson gjorde vad ingen annan lyckats med i golfhistorien: totalseger på såväl USA- som Europatouren.
Men nej, det bevekade inte juryn som fastnade för skidåkaren Johan Olsson sedan denne tagit VM-guld på femmilen.
Olsson hade gjort ett bragdlopp.
Stenson hade svarat för en bragdsäsong.
Flera av bragdjuryns ledamöter var starka förespråkare för golfstjärnan men fick i slutänden ge med sig.
SvD:s fotograf Yvonne Åsell och jag var på plats i Sydafrika där Stenson skulle tävla och vi gav honom beskedet just då han klev efter en träningsrunda.
”Det blev Johan Olsson”.
Det gick att ana en besvikelse i Stensons blick. Men bara för några korta sekunder. Sedan skickade han en grattishälsning till Olsson och var precis lika glad, positiv, öppen och tillmötesgående som vi lärde känna Henrik under dagarna vi hade förmånen att få följa honom på nära håll.
Ett vänligt superproffs.
Att han en dag ändå skulle få bragdmedaljen kändes där och då föga troligt.
Den historiska bedrift han svarade för 2013 gick ju inte att överträffa och även om han mot förmodan skulle upprepa bedriften hade det då ändå varit ”bara” en tangering.
Hans resultat i år räcker med råge för att göra honom till en ytterst värdig bragdmedaljör:
•Med segern i British Open blev Stenson förste svenske herrgolfare med en Major-seger. Kampen under slutronden mot Phil Mickelson blev en nagelbitare av sällan skådat slag. Stensons segerresultat - 20 slag under par - är det lägsta i tävlingens historia.
•Silver i Rio-OS där golfen var med på OS-programmet för första gången i modern tid.
•Totalseger på Europatouren.
Torsten Hansson







Grattis Henrik!                                       
Grattis caddien Gareth Lord!
Grattis mentale coachen Torsten Hansson!
Grattis assistenten och allt-i-allon Sarah Skönby!
Grattis svensk golf.
Grattis alla i Henriks närmaste omgivning.
Grattis juryn – bättre sent än aldrig.

Talangen kliver in på börsen för att ta nytt steg i karriären


Ett av svensk tennis största framtidshopp
I går kom nyheten att Kajsa Rinaldo Persson blir världens första kvinnliga tennisspelare som börsnoteras.
Det skulle förvåna om den 19-åriga småländskan inte får en rad efterföljare.
Börsnotering kan vara en mycket bra lösning för spelare som inte på annat sätt får den ekonomiska uppbackning som krävs för att kunna satsa fullt ut – en situation som i stort sett samtliga svenska spelare befinner sig i.
Rinaldo Persson är rankad 711 och med det åttonde bästa svenska. Hon har tidigare lagt mycket tid även på sina studier men har nu beslutat sig för att göra en mer omfattande satsning på tennis.
Via sportbörsen Trade in Sports säljer Rinaldo Persson andelar i sin satsning. Det handlar om 3 450 andelar och varje andel kostar 100 kronor.
Upplägget:
•Investerarna får totalt 20 procent av Rinaldo Perssons prispengar under perioden 2018-2022. Utdelningen sker på årsbasis – men bara de år hon spelar in mer än en miljon kronor. För att göra det krävs – sett till dagens prissummor – att Rinaldo Persson är rankad runt 140.
•Om hon i genomsnitt skulle vara rankad 100 i världen under perioden 2018-2022 förväntas investerarna få en avkastning på cirka 300 procent (uppgiften tagen från Trade in Sports pressmeddelande).
Kommer Kajsa Rinaldo Persson att ge någon avkastning ?
Helt omöjligt att svara på förstås även om hon är ett av svensk tennis största framtidshopp. Att skolan under junioråren upptagit mycket av Rinaldo Perssons tid gör det extra spännande att följa hennes utveckling då det nu blir full fokus på tennisen.
Om det sett ur ett ekonomiskt perspektiv är ett bra erbjudande till investerare som vill tjäna pengar överlåter jag åt analytikergurun Henrik Mitelman eller någon annan analytiker att bedöma.
Men förmodligen spelar deras svar ingen roll. De som köper andelar i Rinaldo Persson gör det säkert inte av vinstintresse utan därför att de för en billig peng blir en liten del av hennes satsning mot världstoppen - möjligheten att kamma hem en vinst är bonus och skapar lite extra intresse kring Kajsas resa på tenniscirkusen.
Ett spännande grepp som sannolikt fler unga talanger snart tar för att ha ekonomiska förutsättningar att hålla proffsdrömmen vid liv.


måndag 5 december 2016

Nya landslagskaptenerna får otacksam roll - känns ändå som en bra lågbudgetvariant


Nye FC-kaptenen med sin adept
I dag presenterade Svenska tennisförbundet den nya landslagsorganisationen.
Som väntat blev det en lågbudgetvariant som med all önskvärd tydlighet återspeglar förbundets mycket svaga ekonomi.
I dag skriver jag om de två jobb som kommer att märkas mest utåt men där huvudpersonerna tyvärr kommer att ha ytterst begränsat inflytande på svensk tennis utveckling: Fed Cup- respektive Davis Cup-kapten.
Mikael Ymers coach Johan Hedsberg blir DC-kapten och Johanna Larssons coach Mattias Arvidsson blir FC-kapten.
Deras uppdrag är begränsade till matcherna och det handlar alltså om några veckor per år.  Sett i ett större perspektiv gör det varken till eller från för svensk tennis.
Hedsberg och Arvidsson är framgångsrika coacher som håller låg profil och som ofta stått i skymundan av sina mer namnkunniga kollegor. Nu är det slut med det. På gott och på ont.
Samtidigt som båda ser en stor ära i att leda landslaget kommer de att stå i skottgluggen för kritiken om resultaten uteblir – och det trots att Hedsberg och Arvidsson inte alls bär något ansvar för utvecklingen av andra spelare än just Ymer respektive Larsson.
Att de nya kaptenerna kommer att sitta på två stolar ser jag ingen som helst fara i så länge deras respektive adept är självskriven i laget.
Däremot kan det förstås dyka upp en delikat fråga:
•Hur resonerar Arvidsson/Hedsberg om han anser att Larsson/Ymer skulle må bäst av att stå över FC/DC ? Om medverkan i landslaget riskerar att spoliera en tid på touren?
Vi ska komma ihåg att de båda kaptenerna har sin försörjning från annat håll – inte på några veckors landslagsuppdrag.
Nye DC-kaptenen med sin adept
Just att Arvidsson och Hedsberg har sin vardag på den internationella tenniscirkusen är naturligtvis en del av förklaringen till att valet föll på just dem.
I mina ögon hade tidigare assisterande Fed Cup-kaptenen Åsa Svensson varit ett naturligare val än Arvidsson och att Svensson inte jobbar som coach på touren låg henne säkert i fatet i det mycket kärva ekonomiska läge som förbundet befinner sig i.
Sett just ur ekonomiskt perspektiv känns lösningen med Hedsberg och Arvidsson som ett bra val – självklart förutsatt att landslagsspelarna köper upplägget.
Jag har största respekt för de båda coachernas kunskap, känner dem som oerhört seriösa och båda är utrustade med en stor portion ödmjukhet.
Inte minst därför är det bara att hoppas att Johan Hedsberg och Mattias Arvidsson undslipper kritik om framgångarna uteblir för Davis Cup- och Fed Cup-laget – kaptenerna har inte tillgång till bättre spelare än de svensk tennis får fram.

I morgon: Nu blir det upp till bevis – för klubbarna.

söndag 4 december 2016

Fair Plays dominans passar bra in i Elitseriens mönster


Hattarna av för Sveriges bästa klubb Foto: Peter Erlandsson
Grattis Fair Play!
Malmö-klubben spelade i dag hem tredje raka SM-guldet och det fjärde totalt.
Finalen mot mesta mästaren Salk blev så spännande som lagens 3-3-möte i serien hade gett en föraning om att den skulle bli – en känsla som förresten stärktes ytterligare på matchdagen då gästerna hade fått in ett nytt starkt namn i truppen: Basak Eraydin.
Den 22-åriga turkiskan är rankad 342 och därmed hade Salk plötsligt tre singelspelare – Susanne Celik, Eraydin och Jacqueline Cabaj Awad – med bättre rankning än Fair Plays etta Ema Burgic Bucko som ligger 570 på listan.
Eftersom Eraydin också är en mycket duktig dubbelspelare (rankad 219) kändes finalen plötsligt vidöppen.
Och visst blev det spännande även om slutresultat 5-1 ger sken av annat. Hemmafavoriterna hade 2-0 efter dubblarna, en ledning som Sandra Roma utökade då hon i fjärdesingeln besegrade Sandra Örtevall. Ändå var hemmasegern långt ifrån given – de tre singlar som fortfarande var igång då gick nämligen till matchtiebreak.
För Sandra Roma var det självklart en mycket speciell kväll. Hon var med i det Salk-lag som tog guld 2004 och 2006 och när hennes forna klubb nu var framme i sin första SM-final på tio år bidrog Sandra starkt till att sänka den. Förutom segern i singeln vann hon i par med Cornelia Lister andradubbeln.
Det är givetvis många i Fair Play som ska ta åt sig äran och en som tyvärr ofta hamnar lite i skymundan är lagledaren och coachen Mervana Jugic Salkic, exproffs som nådde 99 på WTA-rankningen och som har mycket kunskap och erfarenhet att dela med sig av.
Har skrivit det vid några tillfällen de senaste åren och gör det igen: om fler klubbar såväl sportsligt
Challange 25 november Läs här
som vad gäller marknadsföring satsade lika helhjärtat på Elitserien som Fair Play skulle klubbarna som tar serien med en axelryckning med tiden sorteras bort och då skulle den högsta svenska serien bli en (ännu) attraktivare produkt.
Sett över åren sedan Elitseriens omläggning 1991 passar Fair Plays dominanta ställning bra in i mönstret med klubbar som har en svit av starka säsonger:
•Salk tog tre raka SM-guld i början på -90-talet.
•TSK Malmen tog tre raka guld i mitten på -90-talet.
•KLTK inledde 2000-talet med fyra raka guld vilket fortfarande är en oöverträffad svit.
•Helsingborgs TK tog tre guld 2008-2010 och ytterligare två 2012-2013. (I år säkrades lagets kontrakt först i sista omgången).
Det finns inget som pekar på att Fair Plays storhetstid nu skulle vara över. Och även om sådana tecken funnits hade de inte ägnats en tanke en sådan här dag.
Nu är det fest.
Guldfest.
Grattis!

lördag 3 december 2016

Därför är det bra att Fair Play har hemmaplan i SM-finalen


Saxat från Fair Plays hemsida
De senaste årens dominant mot mesta mästarna – där har ni klubbarna som på söndag gör upp om SM-guldet.
Det handlar alltså om Fair Play som jagar tredje guldet och om Salk som är ute efter åttonde guldet och det första sedan 2006.
Då lagen möttes i serien blev det delad pott i en tuff uppgörelse där hälften av de sex matcherna avgjordes i matchtiebreak.
Den gången hade Salk hemmaplan och i morgon har Fair Play i kraft av seriesegrare den fördelen.
Detta, en något bredare trupp och lite starkare dubbelpar gör att jag håller Cornelia Lister och hennes lagkamrater som knappa favoriter. 
Eftersom laguppställningarna hålls hemliga in i det sista är det förstås svårtippat men vi kan väl hoppas att båda finallagen kommer med sina absolut starkaste lag.
Då har Salk i Sverigetrean Susanne Celik och fyran Jacqueline Cabaj Awad en starkare topp och båda vann sina singlar – mot Ema Burgic Bucko respektive Lister – då lagen möttes i serien.
I det mötet tog förresten samtliga de fyra singelsegrarna – Ewijk Chayenne och Karren Barritza för Fair Play- första set komfortabelt medan det blev betydligt jämnare och i vissa fall mycket ovisst i andra set.
Challenge inför elitserien Läs här
Så visst känns det bäddat för stor och spännande tennisfest i Malmö och jag är glad att finalen spelas just där. Fair Play har ju en förmåga att skapa drag kring sina hemmamatcher och allt talar för en festlig inramning.
 Det ger förmodligen även Celik & Co en starkare finalkänsla än vad som blivit fallet på hemmaplan där laget trots topplaceringen spelat inför anmärkningsvärt få åskådare under serien.
Alla spelare och ledare i de båda klubbarnas elitserielag är värda en häftig slutvinjett.
Totalt sju klubbar har tagit SM-guld sedan Elitseriens omläggning 1991:
7 guld: Salk.
6: Helsingborgs TK.
4: KLTK.
3: Fair Play, TSK Malmen.
1: Landskrona, Malmö Bellevue




fredag 2 december 2016

Eriksson efter finalplatsen: "Vi har bra sammanhållning" KLTK åker ner i division I


Markus Eriksson och hans GLTK är i SM-final
GLTK hade just besegrat KLTK med 4-2 och gått obesegrat igenom årets elitserie.
Men skulle det räcka för en finalplats mot redan tidigare klara seriesegraren Fair Play?
Nyförvärvet Markus Eriksson och hans lagkompisar fick en oviss väntan och hade hunnit lämna Kungliga hallen då beskedet kom: Solna TK hade spelat 3-3 mot Fair Play och Upsala TK hade vunnit med ”bara” 4-2 mot avsågade tabelljumbon ATL från Lund.
Det innebar att göteborgslaget tog andraplatsen tack vare bättre matchskillnad än Upsala TK som i avslutningen tvingades klara sig utan skadade singelettan Boy Westerhof.
Challenge var på plats i Kungliga där matchen började en timme tidigare än de övriga och eftersom toppstriden fortfarande var oviss då ”Mackan” & Co lämnade Stockholm var det ingen vits med segerintervju. Däremot hade jag ikväll kontakt med Eriksson som förklarar GLTK:s starka säsong så här:
”Vi har haft bra sammanhållning under hela serien och har verkligen haft kul under alla de här matcherna och att få avsluta med en final är riktigt kul”.
Förkylt var det däremot för KLTK som liksom nykomlingen ATL åker ner i division I. Här berättar KLTK:s sportchef Rickard Billing för en förkyld intervjuare (som säger att det var två när det var en singel som gick till matchtiebreak) vad han anser om degraderingen och elitserien:

                                                  

Förre världsettan ger råd: "Mer fys och mindre tennis"


Visst syns det att Daniel trivs med livet
Året var 2009 och han var svensk tennis hetaste namn bakom världsstjärnan Robin Söderling.
Robin blev i Franska mästerskapet förste spelare att besegra Rafael Nadal i en femsetsmatch på grus och gick till final på Roland Garros.
Själv tog Daniel Berta Paris-titeln och blev förste svenske juniorsegrare där på 25 år.
Sedan ett antal år spelar den nu 24-årige skåningen fjärran från rampljuset och de stora arenorna.
På fredagen handlar det för Daniel och hans klubbkamrater i Upsala TK om elitserieavsluttning borta mot avsågade nykomlingen ATL .
– Vi är favoriter men de har ändå ett bra lag. Det finns ju en anledning till att de gått upp i elitserien, säger Berta.
Succén 2009 – då han var världsetta – gav Daniel mycket stor uppmärksamhet i media. Han satt i morronsoffor och ägnades stort utrymme i tidningarna. Ingen – eller åtminstone alltför få – i svensk tennis ansträngde sig för att sänka medias enorma förväntningar.
Ändå vet alla att juniorframgångar inte är någon intäkt för att spelaren ifråga ens ska kunna försörja sig som proffs.
Jag menar att förbundet och fler med dem i svensk tennis använde Daniel som ett ”bevis” på att framtiden för svensk tennis såg betydligt ljusare ut än vad kritikerna hävdade.
Det går förstås inte att med bestämdhet säga hur mycket Daniel hämmades av pressen på sin person eller om han överhuvudtaget påverkades av den. 
Det är mycket som spelat in för att han inte nådde högre 637 på rankningen. Men skador är den främsta förklaringen.
– Jag har en sådan kropp. Jag går sönder. Sedan kan man ju förstås tänka att man kanske skulle lagt upp träningen på det eller på det. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
Han har fortfarande problem med axeln som ställt till det i sju år.
- Det är mycket slitet där. Jag började träna två veckor innan serien och kan köra max en timme om dagen. Under serien är det bara tabletter som hjälper för att jag ska kunna ta mig igenom.
Nu delar han som tränare med sig av sina erfarenheter till talangerna i Upsala Studenters IF.
– Jag kör med de tävlingsjuniorer som är mellan elva och tretton år. Jag säger till dem att det inte behövs så mycket tennis utan att de ska köra mer fys. Tennisen blir ju alltmer fysisk.
Ett stort och oförglömligt ögonblick för Daniel
Tänker du ofta tillbaka på Franska 2009?
– Man kan tycka att det är en evighet sedan men ibland blir man påmind om det. Att ta juniortiteln där och att vara världsetta bland juniorer är något jag tagit med mig, det var ju något bra jag gjorde.
Tänker du på vad som kunde ha hänt om det inte varit för axeln och annat som spelat in?
– Det händer. För ett tag sedan träffade jag ”Julle” (Daniels dåvarande coach Julius Demburg) och då snackade vi lite kring det där, säger han och fortsätter:
– Men allt har en mening. I dag har jag en underbar familj och det hade jag förmodligen inte haft om jag kunnat fortsätta satsa. Det blev som det blev och jag ångrar ingenting.
Daniel är gift med Anna (hade efternamnet Brazhnikova som ogift och hade även hon en framgångsrik juniorkarriär) och paret har två barn.
Så visst trivs Daniel Berta med livet trots att tenniskarriären inte blev vad han drömt om.
På fredag kan han och lagkompisarna UTK i alla fall säkra en plats i SM-final. I elitseriens sista omgång är det tre lag – UTK, Solna TK och GLTK – som har möjlighet att ta andraplatsen bakom redan klara seriesegraren Fair Play.
*
Upsala TK nämns ofta i diskussionen om klubbar som köper in utländska spelare för elitseriespel. UTK:s ordförande Mats Pettersson reagerar mot detta och här får Pettersson ordet:

Mats Pettersson
Beträffande beskyllningen om UTKs ”köp” lag ber jag att få förtydliga ett par saker. I vår trupp för i år har vi enbart en spelare som kan anses som en utländsk förstärkning och det är Boy Westerhof.
Marcel Zimmermann träffande sin flickvän i Uppsala för två år sedan och bor nu mera i Tyskland. De åker hem till Uppsala ett par gånger varje termin och i samband med detta tränar han med våra Elitspelare. De försöker även att göra ett av sina besök under elitserien. (Ev. på väg att flytta till Uppsala) Erik Chvojka läser sedan ett par år på Högskolan i Västerås och vill i samband med sina studier fortsätta att spela tennis när han har möjlighet. Han ställer upp för klubben när han har tid men sätter studierna i första rummet.
 Jag anser inte att detta är någon form av aktivt spelar köp utan att de av egen vilja har kommit till oss för att spela tennis i en bra miljö. Förutom de ovan nämnda har vi i årets lag de egna produkterna Daniel Berta, Nils Heimer och Nicklas Szymanski. På damsidan har vi i vårt Elitserielag hela sex spelare från Uppsala (Anna Berta, Linn Ehrenström, Julia Lövqvist, Julita Saner och Madde Saari Byström) samt en utländsk spelare.
Det visar bredden på vår damverksamhet med många egna bra spelare. Vår långsiktiga målsättning är naturligtvis att öka på antalet egna produkter ytterligare och vi har för närvarande en mycket bra juniorverksamhet både på dam och herrsidan med bland annat ett lag i SM slutspel för F15 och mycket slagkraftiga F18 och P18-lag.
.
Hälsningar
Mats Pettersson Ordförande Upsala TK


torsdag 1 december 2016

Tillsättandet av Sjögren visar på svågerpolitik och inavel - provocerande mot klubbarna


Sjögren stannar på kansliet
Svenska tennisförbundets nye generalsekreterare Christer Sjöö var tidigare verksamhetsansvarig i region Syd.
Det jobbet övertas nu av Johan Sjögren – som för en tid sedan sa upp sig som sportchef i förbundet.
Kalla det svågerpolitik!
Kalla det inavel!
Kalla det vad som helst men kom inte och säg att detta skötts på ett bra sätt.
Då Johan Sjögren lämnade jobbet som sportchef kändes det plötsligt inte alls anmärkningsvärt att han i en DN-artikel under Stockholm Open varit kritisk till bland annat verksamheten i klubbarna – han skulle ju ändå hoppa av skutan och behövde inte oroa sig över reaktionerna runt om i tennis-Sverige.
Dessa blev mycket starka.
Därför har Sjögren all anledning att vara orolig då han nu plötsligt mönstrar på igen.
Har han något förtroende kvar ute i klubbarna? Om inte, hur kan det byggas upp igen? Är det överhuvudtaget möjligt?
Även om jag under Sjögrens sju år som sportchef sett anledning att kritisera honom vid ett antal tillfällen tycker jag till skillnad från många andra att han efter förutsättningarna – spelarmaterial och ekonomi – gjorde en på det hela taget mer än okej insats.
Men Johan Sjögren som verksamhetsansvarig i region Syd? Det känns så märkligt att anställandet av Christer Sjöö som generalsekreterare vid en jämförelse kan beskrivas som klockrent. 
Och då är det illa.
Missförstå inte. Det handlar inte om personerna i sig utan om vad de kan tillföra i sina respektive roller.
Sjöö var ju fantastisk i region Syd där han jobbade med klubbutveckling, nu har han fått på sig en betydligt större kostym och svensk tennis kan bara hoppas att den inte visar sig vara några nummer för stor.
Vad gäller Johan Sjögren sa han bland annat så här om svensk klubbtennis i den så uppmärksammade intervjun med DN:s Nils Palmgren.
”I jobbet för framtiden måste vi titta på hur verksamheterna i våra klubbar ska resultera i fler tävlingsspelare”.
Den uppmärksammade DN-artikeln
Vidare sa han till DN:
”Ute i tennisskolorna i dag jobbar vi mycket med kvantitet, men det är inte så man blir tävlingsspelare, utan man lär sig lite om tennis”.
Inför det nya jobbet säger Sjögren i dag så här till tennissyd.se:
”I mina tidigare arbeten har jag haft som min främsta uppgift att leda utvecklingen av den yttersta eliten, medan jag i min nya roll får möjligheten att hjälpa våra klubbar att skapa förutsättningar för att så många som möjligt får uppleva glädjen med att spela tennis och fortsätta med det så länge som möjligt”.
I mina ögon kan det tolkas som att svensk tennis i sin kommande verksamhetsinriktning väljer bredd framför elit och att tidigare så
elitorienterade Sjögren inte har något att invända.
För att han skulle få jobbet eller för att han tänkt om?
Oavsett vilket finns det runt om i tennis-Sverige ett stort antal tränare och ledare som under många år jobbat med klubbutveckling och kan den biten långt bättre än Sjögren.
Att tennisen hämtar en kraft från det egna ledet är inte alls inte anmärkningsvärt.
Men detta är. 
Svågerpolitik och inavel skadar svensk tennis.



onsdag 30 november 2016

Historisk rankning visar på tennisens bredd- Barbados ett av drygt 40 länder med spelare före Sverigeettan


För första gången i ATP-rankningens historia är tio länder representerade på den där extra prestigefyllda topp10-listan efter en säsongs slut. Det visar på en fantastisk bredd i det yttersta toppskiktet och det är närmare 40 länder som har spelare på topp-100.
Vi kan räkna in ytterligare några nationer – bland annat Dominikanska republiken och Barbados - innan vi på plats 160 hittar överlägsne Sverigeettan Elias Ymer.
Lite övrig fakta kring årets slutrankning:
•Roger Federer ligger 16 och är utanför topp-10 för första gången sedan 2001.
•Frankrike har tolv spelare på topp-100 och dominerar den listan för första gången sedan 2007. Spanien är tvåa med tio spelare och av dessa ligger nio på topp-50 vilket gör att Nadal & Co dominerar där.
•Jämfört med förra säsongen har fyra nya namn tillkommit på topp-10: Milos Raonic (3), Marin Cilic (6), Gael Monfils (7) och Dominic Thiem (8). Monfils och Thiem har till skillnad från Raonic och Cilic aldrig slutat topp-tio tidigare. Med sina 23 år är Thiem yngst på topp-10 och han är också förste österrikare där sedan Thomas Muster 1997.
•Rafael Nadal slutar topp-10 för tolfte året i rad.
•Tre av topp-10 spelarna har svenska coacher: Stan Wawrinka (Magnus Norman), Marin Cilic (Jonas Björkman), Gael Monfils (Mikael Tillström). Desssutom fungerar Joakim Nyström som deltidscoach för Dominic Thiem (som har Günter Bresnik som coach).
•Tysken Alexander Zverev och amerikanen Taylor Fritz är enda tonåringar bland de 100 främsta. Sverigebekantingen Zverev slutar 24 och är första tonåring på topp-25 sedan Andy Murray och Novak Djokovic 2006.
•Snittåldern på topp-10 är 28.2 år.
Och här är spelarna där.
  1. Andy Murray, Storbritannien.
  2. Novak Djokovic, Serbien.
  3. Milos Raonic, Kanada.
  4. Stan Wawrinka, Schweiz.
  5. Kei Nishikori, Japan.
  6. Marin Cilic, Kroatien.
  7. Gael Monfils, Frankrike.
  8. Dominic Thiem, Österrike.
  9. Rafael Nadal, Spanien.
  10. Tomas Berdych,Tjeckien.

tisdag 29 november 2016

Fair Play säkrade seriesegern - GLTK:s finalhopp lever då Madaras klarade balansakten


I kväll säkrade regerande mästaren Fair Play en finalplats i Elitserien. Förstärkt med danske Wimbledon-segraren Frederik Nielsen vann skånelaget toppmötet mot Upsala TK med 5-1.
Att GLTK samtidigt besegrade Salk med 4-2 borta och att Solna TK vann med 6-0 mot avsågade ATL innebär att fredagens serieavslutning har alla förutsättningar att bli en rysare.
Trion som skuggar Fair Play har alla åtta poäng.
Tvåan Solna har +8 i matchskillnad och avslutar hemma mot Fair Play.
Trean GLTK har +6 i matchskillnad och avslutar borta mot nästjumbon KLTK som i dag föll med 6-0 mot Trollbäcken och som måste vinna för att inte åka ur.
Fyran Upsala TK har +4 i matchskillnad och avslutar borta mot ATL.
Fördel – ja, vilket lag?
Eftersom Fair Play med tre poäng upp på Solna redan är garanterat hemmaplan i finalen är frågan om skånelaget ställer upp med sitt absolut bästa lag på fredag eller välja att spara en eller flera spelare till finalen.
Upsala TK har den på papperet enklaste uppgiften och det är svårt att se att Daniel Berta & Co ska tappa mer än max en match mot ATL.
GLTK är jämte Fair Play enda obesegrade lag efter sex omgångar och tog i dag sin andra tvåpoängare.
Challenge var på plats och följde göteborgslaget där hete och oberäknelige Dragos ”Dodi” Madaras blev stor matchhjälte då han i den sista matchen vände 0-1 mot Lucas Renard.
Som så ofta då lika talangfulle som nyckfulle Madaras spelar var det heta känslor på banan och starka åsikter på läktaren.  En del menar att han uppträder illa medan andra ser honom som en färgklick i ett annars lite för grått mönster.
Hur som helst balanserar det 19-årige framtidshoppet ofta på en skör tråd och om bland annat detta talade jag efter matchen med honom och veteranen Markus Eriksson.
Eftersom laget hade mycket bråttom till flyget fick intervjun göras på Bromma flygplats men det var ytterst nära att inslaget nedan inte kunnat visas. Efter intervjun kom nämligen två bastanta säkerhetsvakter fram till mig och talade om att det var förbjudet att filma där. De krävde att få se inslaget och köpte efter ett tag förklaringen till varför filmningen skedde just där och då.
                                                     
                                                            

måndag 28 november 2016

Johanna Larsson i huvudroll - dramatik i sista omgången


Är nu nog lite extra omtyckt i Fair Play
Johanna Larsson och hennes Helsingborgs TK har inte haft med toppstriden att göra i årets Elitserie – förrän ikväll.
Då var det nämligen just den överlägsna Sverigeettan som iklädde sig huvudrollen och såg till att Fair Play får favör av hemmaplan i söndagens final mot Salk.
Trots att finallagen redan var klara bjöd den sista omgången på stor dramatik.
Regerande mästaren Fair Play tappade oväntat poäng i hemmamötet med Upsala TK och om Salk bortabesegrat Larsson & Co hade stockholmarna fått favör av hemmafinal.
Salk ledde med 3-2, Samtliga övriga matcher i serien var färdigspelade då Celik och Larsson var inne i början på andra set.
Förutsättningarna var enkla: Seger för Celik: hemmafinal för Salk. Seger för Larsson: hemmafinal för Fair Play.
3-6, 6-4, 1-0 (10-5) till Larsson som därmed tillfogade Celik – Sverigetrean hade litet grepp i mitten av matchtiebreak - hennes första singelförlust i serien.
Inför kvällens avslutande omgång var det som bäddat för Fair Play att säkra seriesegern. 
Men laget ställde upp utan sin etta Ema Burgic Bucko och utan Karen Barritza som vunnit samtliga de fyra singlar hon spelat i årets serie.
Helsingborgs TK spelade för nytt kontrakt, hade tillbaka Emilie Francati i laget och den starka danskan besegrade i andrasingeln Jacqueline Cabaj Awad i matchtiebreak.
Men i samma stund som Tabergsdalens TK besegrade Lidköpings TK (6-0) stod det klart att Lidköping skulle göra jumbon Näsbyparks TK sällskap ner i division I.
HTK var på fast mark. Att Johanna Larsson ändå kämpade sig tillbaka i mötet med Celik gör att hon säkert kan räkna in ett antal tack-sms från spelare och ledare i Fair Play som nu får bära ett visserligen knappt men ändå ett favoritskap i finalen. Där siktar Cornelia Lister, Sandra Roma, Emma Ek, Ema Burgio Bucko och de andra på att ta klubbens tredje raka guld.
Så här slutade serien:

"Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att spela"


36-årige Jacob Adaktusson har 9-1 i matchfacit
Debatten om de utländska spelarnas medverkan i Elitserien går vidare.
Nu senast är det mångårige Växjö TS- ordföranden Åke Magnusson som under rubriken "Känslorna är blandade" tar till orda i sin alltid läsvärda blogg.
Magnusson menar att det är självklart att olika klubbars olika mål måste respekteras och fortsätter sedan:
”Dock är det inte särskilt upplyftande sett ur ett bredare svenskt tennisperspektiv, när sex av åtta spelare i en match med finalbiljett (han syftar på Solna TK-Upsala TK, min anmärkning) i potten är utlänningar”.
Längre ner fortsätter Magnusson:
”Svenska spelare på futuretouren lyser i den här matchen med sin frånvaro liksom lovande juniorer. Visst, dessa kategorier återfinns i andra lag och ges tillfälle att möta dessa anonyma men hyggligt spelstarka utlänningar. Men sådana tillfällen ges ju varje vecka på futurenivå”.
Så långt Åke Magnusson.
För ett år sedan var jag helt inne på samma linje och tyckte att inköp av utländska spelare var slöseri med de ekonomiska resurser som klubbarna istället borde lägga på juniorer.
Nu ser jag annorlunda på saken. Hade till exempel Solna TK:s juniorverksamhet vuxit på det fantastiska sätt som skett om det inte varit för A-lagets fantastiska resa från division IV till Elitserien på fyra år? Jag tror inte det. Utländska spelare som Oscar Otte och Pavol Cervenak kommer att förbli okända ute i tennis-Sverige och deras namn lockar inte en enda åskådare annat än i Solna Tenniscenter – men där har de blivit stora förebilder för mängder av unga killar och tjejer.
Plötsligt har dessa ungdomar fått en dröm att en dag få representera den egna klubben i Elitserien.
På samma sätt fungerar det säkert i ett stort antal klubbar vars egna förmågor ännu inte på långa vägar räcker till för spel i den högsta serien.

Läs Magnussons blogg här
Åke Magnusson skriver också om de två svenska spelare som var med då Solna TK tog emot Upsala TK:
”Därtill kan läggas att de två svenskarna är föredettingar, för all del med hög spelstyrka och stora tillgångar för elitserien. Ingen skugga faller över dem”.
Jag talade tidigare i dag med en klok man som uttryckte det ännu bättre:
”Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få spela”.
Mitt i prick.
Den för svensk tennis bistra verkligheten är ju att ett antal unga spelare som beskrivs som framtidshopp antingen inte platsar i laget eller inte räcker till då de möter spelare som lagt av för flera år sedan eller åtminstone inte satsar tillnärmelsevis lika hårt som då de själva drömde om att bli proffs.
Jacob från bästa sidan
•För tio år sedan nådde nu 36-årige Jacob Adaktusson sin högsta rankning i karriären. Han låg då 214. Jacob har förlorat endast en av sina fem singlar i årets serie– då har han ändå oftast spelat andrasingel – och i par med Tobias Blomgren är Jacob obesegrad i dubbel hos tabellfemman Trollbäckens TK.
•Filip Prpic, 34 år, har 5-0 i singlar för sitt Solna TK.
•Att Fair Plays Pablo Figueroa, 31 år, håller ungdomarna stången vet vi från svenska touren och det är likadant i serien.
•Trots att han inte tränat på ett år tyckte 34-årige Joachim ”Pim-Pim” Johansson att det räckte med att slå 30 servar för att han skulle vara redo att göra säsongsdebut i Elitserien. Att han var det fick hårdsatsande Jonathan Mridha känna på i derbyt mellan Salk och KLTK.
Listan på föredettingar som piskar upp unga talanger kan göras betydligt längre än så och det går naturligtvis inte i linje med de optimistiska tongångarna om att svensk herrtennis är på g.
Och som sagt: Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få göra det.

söndag 27 november 2016

Doldisen Delbonis hjälte då Argentina tog historisk titel


Här vid torsdagens lottning kunde han nog inte ana---
Guillermo Vilas, David Nalbandian, José Luis Clerc, Gaston Gaudio, Martin Jaite, Juan Martin del
Potro – dessa och ytterligare några av den argentinska tennishistoriens främsta herrspelare är betydligt mer kända och långt populärare än Federico Delbonis.
Eller rättare sagt: de var det fram till för bara några minuter sedan.
Nu är en vänsterhänte 26-åringen från Azul firad nationalhjälte och namnet på allas läppar.
Men så var det också han som med sin seger i den femte och avgörande matchen mot kroaten Ivo Karlovic såg till Argentina efter fyra tidigare finalförluster får sitt namn inristat på den åtråvärda bucklan.
Delbonis är rankad 41, har gått segrande från bara fem av sina 18 Grand Slam-matcher och hade bara spelat sex DC-singlar då han i dag klev in på banan.
Att han bestod det mentalt mycket pressande provet på sättet som skedde är oerhört imponerande.
6-3, 6-4, 6-2. Delbonis räddade en breakboll vid 2-2 i första set, bröt sen blankt till 4-2, räddade en breakboll vid 2-3 i andra och bröt till 5-4. Han hade hög förstaserveprocent, returnerade starkt, spelade tryggt från bakplan och fick den 211 långe hemmafavoriten att se ännu otympligare ut än normalt vilket i sig är en bedrift.
Challenge i torsdags Läs här
Delbonis fick ikläda sig matchvinnarrollen men om det inte varit för Juan Martin del Potro skulle
sydamerikanerna inkasserat ytterligare en finalförlust. I fredags kvitterade del Potro med sin seger mot Karlovic till 1-1 och idag utjämnade han till 2-2 efter att ha vänt 0-2 i set mot världssexan Marin Cilic.
En mäktig triumf för höstens Stockholm Open-segrare som inför helgen i Zagreb förlorat samtliga de tre singlar han spelat i tidigare Davis Cup-finaler.
Den anrika turneringen har tappat en del i status under åren och det diskuteras fram och tillbaka vilka ändringar som måste till för att Davis Cup ska bli lika hett som tidigare.
Men just i detta nu när vi fått uppleva denna fantastiska slutvinjett på årets turnering känns denna diskussion onödig.
Och så stor som Davis Cup i dag är i Argentina har turneringen förstås aldrig varit.
Det har inte Federico Delbonis heller.


Pim-Pim berättar om succén i seriecomeback - dukat för rysare i toppen och botten


I dag gjorde tidigare världsnian Joachim ”Pim-Pim” Johansson comeback i Elitserien.
Det blev succé med seger i såväl singel som dubbel då hans Salk i ett oerhört tätt derby besegrade KLTK med 4-2.
Regerande mästaren Fair Play övertog serieledningen efter 5-1 borta mot tabelljumbon ATL vars enda seger kom sedan Fair Plays Daniel Appelgren tvingades bryta andrasingeln efter första set som han vunnit med 6-1.
2014 års mästare Upsala TK tillfogade i går Solna TK dess första förlust (5-1) och är en poäng efter Fair Play.
Liksom de två lag som efter fem avverkade omgångar har finalplatserna är trean GLTK obesegrat. Dagens 3-3 mot Trollbäcken – som hade 2-0 efter dubblarna – var göteborgarnas fjärde oavgjorda match.
GLTK och Solna har två poäng upp till finalplats, Trollbäcken har tre och det är upplagt för stor dramatik i de två sista omgångarna. Detsamma gäller bottenstriden där KLTK ligger på nedflyttningsplats och efter dagens förlust är två poäng efter Salk.
Challenge träffade efter derbyt ”Pim-Pim” och KLTK:s veteran Daniel Hammar som också han imponerade.

                                                 

lördag 26 november 2016

Celik och Lister är försiktiga optimister inför SM-finalen



Topplagen Fair Play och Salk delade på poängen i lördagens seriefinal.
Det bjöds mycket bra tennis och stor dramatik inför de få åskådare som lockats till Salk-hallen i Stockholm där hemmalaget säkrade en plats SM-final.
Fair Play var finalklart redan tidigare och händer inget oförutsett i sista omgången – där Fair Play tar emot Upsala TK och Salk spelar borta mot Helsingborgs TK – får skåneklubben favör av hemmaplan i finalen 4 december.
I bottenstriden besegrade HTK – med Sverigeettan Johanna Larsson tillbaka i laget– Upsala TK med 4-2. Larsson & Co har en poäng upp på nästjumbon Lidköpings TK som mot avsågade Näsbyparks TK tog säsongens första seger. Det är dukat för rysare i avslutningen där Lidköping avslutar hemma mot tabelltrean Tabergsdalens TK. De två sista lagen åker ner i division I.
Åter till seriefinalen: Hur stor favör är det att få hemmaplan i SM-finalen och kan dagens resultat på något sätt spela in då det avgörs var SM-guldet ska hamna? Om bland annat det talade jag med Susanne Celik och Cornelia Lister efter dagens match:

                                                                            

fredag 25 november 2016

I seriefinalen borta är Roma "hemma" där allt började...


Sandra håller fortfarande hög elitserieklass
Hon började att spela i Salk som tioåring och klubben kom att bli hennes andra hem.
Men då Sandra Roma på lördagen återvänder till Salk-hallen har hon bortamatch.
– Jag har inget minne av att jag spelat mot Salk där tidigare utan tror det blir första gången, säger den 26-åriga Fair Play-spelaren inför seriefinalen.
Däremot har hon sedan klubbytet för fem år sedan spelat mot Salk vid flera tillfällen men antingen då hemma eller vid sammandragning på neutral plan.
– Precis när jag bytt klubb kändes det lite konstigt att spela mot Salk. Men nu känner jag inte så. De har ju en helt annan organisation än då, hallen är omgjord sedan jag var där, tränarna är nya och även om jag känner flera av spelarna är de inga tidigare lagkompisar, säger Sandra.
Som junior var hon ett av svensk tennis absolut största framtidslöften och med sina fyra titlar i Salk Open är Sandra en av de segerrikaste spelarna i den stora juniorturneringens 110-åriga historia.
Fyllda 18 år tog hon dubbeltiteln i US Opens juniorklass (Sloane Stephens var en av motståndarna).
Men ett antal efterhängsna skador kom i vägen för den vänsterhänta naturbegåvningen och tyvärr får vi aldrig ett svar på hur långt hon annars hade nått.
Hon tog SM-guld med Salk 2004 och 2006 och är nu på jakt efter tredje raka guldet med Fair Play.
Efter fem omgångar är Fair Play redan finalklart och Sandra Roma har 5-0 i dubbel- och 2-1 i singelfacit.
Vad tycker du är er främsta styrka?
Delad glädje är....Foto: Senad Honic
– Vår bredd. Vi står inte och faller med en eller två toppspelare utan har många vi kan sätta in. Sen har vi flera mycket starka dubbelpar. Jag vågar inte säga exakt men vi har inte förlorat många dubblar under de två, tre senaste åren. I år har vi vunnit alla och förra året vann Cornelia (Lister, min anmärkning) och jag alla våra.
Sandra Roma uppskattar naturligtvis sin klubbs hårda ansträngningar för att få ihop starka lag och för att marknadsföra dem och elitserien.                       
– Klubben satsar mycket hårt på serien och det görs mycket för att öka intresset för seriespelet. Det ger klubben en möjlighet att växa på olika sätt, säger hon.
Klubbchefen Janne Immonen berättar att hallen på dagar med elitseriespel har 100-200 fler besökare än andra dagar. Klubbens två senaste hemmamatcher har också livesänts på webben. Premiärsändningen från herrlagets match drog 700 unika besökare och då Roma & Co spelade var det 1 300 unika besökare.
Hur stort drag det blir i Salk-hallen återstår att se. Mycket står på spel eftersom allt pekar mot att dessa två lag kommer att göra upp om SM-guldet och att segraren i lördagens match får hemmafavör i finalen.
Lagen hålls hemliga in i det sista men att döma av hur det sett ut i de föregående matcherna kan vi i alla fall räkna med att få se Susanne Celik möta Fair Plays etta Ema Burgic Bucko och Jacqueline Cabaj Awad mot Cornelia Lister som i likhet med Celik är obesegrad efter fem singlar och lika många dubblar.
Även om Sandra Roma sedan klubbytet mött Salk flera gånger blir det hennes första bortamatch i hallen där hon i elva år hade sitt andra hem. Två gånger valdes hon till årets Salkare.
Då inte bara levde proffsdrömmen utan det fanns också mycket som talade för att Sandra skulle få en framgångsrik karriär.
Nu sitter hon på skolbänken för att komma fram till – katedern!
– Jag är inne på min tredje termin på lärarlinjen.
I morgon ger Sandra Roma gärna Salkarna en lektion.