måndag 29 februari 2016

Williams tillfälliga "adept" lyser numera av egen kraft

Ett minnesvärt ögonblick för Emma Shasteen
”Hej, jag heter Emma och undrar om du har lust att träna med mig”?
Det är snart tre år sedan då 9-åriga Emma Shasteen uttalade orden som gjorde att hon fick stor uppmärksamhet i media.
Men så var det inte heller till vem som helst hon gick fram och ställde sin fråga.
”Javisst, det kan vi göra” svarade världsettan och megastjärnan Serena Williams, tog Emma i handen och så gick de tillsammans till en av träningsbanorna i Båstad där amerikanskan drog fulla hus i WTA-turneringen Collector Swedish Open.
Under en kvart spelade Williams med Emma som fick ett minne för livet och några goda råd på vägen i sin satsning.
Den går så bra att Emma nu är med i samma team som Williams. Nåja, nästan då. Nyligen togs den lovande tjejen från Lerum nämligen ut som en av fyra spelare i KLTK:s nystartade akademi – Academy of KLTK – vilken samarbetar med den franska akademi som drivs av Williams coach Patrick Mouratoglou.
Emma Shasteen är ett år ung i storturneringen Drottningens Pris där hälften av världens 20 bäst rankade spelare finns i startfältet och där hon i dag blev enda hemmaspelare att överleva första omgången. Närmast väntar danska ettan Clara Tausen.
Även i Kungens Kanna föll flertalet hemmaspelare bort direkt. Men de två stora hoppen Ross Weibull och formstarke Adam Heinonen (som förra veckan vann Tennis Europe-tävlingen XL Bygg Open i Trollbäcken) tog sig vidare.

söndag 28 februari 2016

Två av 33 kvalande svenskar tog sig in i huvudturneringen


Nelly Mezan och Måns Dahlberg – där de två svenska hemmahopp som i helgen lyckades kvala in i huvudturneringen i Drottningens Pris respektive Kungens Kanna.
Resterande 31 kvalande svenskar föll bort.
Challenge träffade idag KLTK:s sportchef Rickard Billing och vi pratade bland annat om standarden på svensk juniortennis och självklart om turneringen som lockar många av världens bästa 14-åringar.


lördag 27 februari 2016

Söderlings öde bör hjälpa Ymer att skynda långsamt

Challenge i tisdags
Inget talar för att Elias Ymer ska kunna spela nästa helgs Davis Cup-match mot Ryssland.
Det känns faktiskt skönt på ett sätt. Men missförstå inte. Det är klart att Sveriges annars mikroskopiska chans varit LITE större med den överlägsne Sverigeettan i laget - om han varit fulltränad och redo för bäst av fem set.
Men även om Ymer nu i och för sig är frisk efter influensan som däckat honom har han inte mer än börjat jogga.
Planen är att 19-åringen från Skara ska öka träningsmängden successivt men sker det i för snabb takt finns risk för bakslag som skulle innebära att han blir borta ännu längre.
Inte minst Robin Söderlings olyckliga öde borde fungera som varningssignal för alla spelare . Det är naturligtvis fullt möjligt att Robins kropp hade tagit mycket stryk även han diagnosticerats med körtelfeber tidigare än vad som var fallet men förmodligen hade utvecklingen sett annorlunda ut om han bättre lyssnat på sin kropp.
Även om det är stor skillnad på körtelfeber och influensa handlar det ändå i båda fallen om att låta tiden ha sin gång.
Det finns därför ingen anledning för Elias Ymer att med DC-matchen för ögonen försöka påskynda processen och jag hoppas att han inte tar minsta risk i hopp om att bli spelklar till på fredag.
**
DC-laget reser till Kazan i morgon och tänkta singelspelarna Isak Arvidsson och Daniel Windahl samt reserven Markus Eriksson kommer direkt från ett fem dagar långt träningsläger i Växjö där fokus legat på att få killarna att våga spela aggressivt. Oavsett vilka två som får förtroendet är de flera nummer mindre än sina ryska motståndare och svenskarnas lilla chans ligger i att de tar risker. Det är bära eller brista som gäller och det talar för att just Isak och Daniel får förtroende. Visst, skulle Markus vara klart bättre än sina lagkompisar på nästa veckas träningar kan det bli ett byte vid torsdagens lottning men att Eriksson spelat krampaktigt defensivt i några av sina senaste DC-singlar ligger honom i fatet.

torsdag 25 februari 2016

Johanna Larsson föll i natt

Föll i nattens kvartsfinal
Sverigeettan Johanna Larsson förlorade för bara några minuter sedan kvartsfinalen i WTA-turneringen i Acapulco.
Precis som i deras enda tidigare möte tog Larsson första set mot slovakiskan Dominika Cibulkova som denna gång vann med 3-6, 6-2, 6-3 (på grund av den tryckande värmen fick spelarna enligt reglerna en extra lång paus inför tredje set).
Statistiken från den närmare två timmar långa kvartsfinalen visar att spelarna returnerade anmärkningsvärt starkt eller servade svagt: Cibulkova hade åtta servegenombrott, Larsson sex.
Genom kvartsfinalen försvarade sjätteseedade Larsson sina 60 poäng från fjolårets turnering och apropå poäng:
Straxt innan Johanna gick in till kvartsfinalen meddelade hennes coach Mattias Arvidsson mig att jag hade fel i det senaste blogginlägget där det stod att Johanna från och med denna vecka har 165 poäng att försvara fram till grussäsongen. I dessa 165 poäng hade jag räknat in de 30 poäng som Larsson förra året spelade in i Monterrey.
Arvidsson rättar: ”Hon har att försvara 30 men tappar inget vid tidig förlust då hon har annan 30- poängare att ersätta med”.
Jag ber om ursäkt för felet men är i alla fall glad för att det var åt ”rätt håll” och att Johannas läge i själva verket är ännu något bättre än det som beskrevs.
Vi kan konstatera att den överlägsna Sverigeettan blandat och gett under årets två första månader:
Förlust direkt i premiären i Auckland, semifinal i Hobart, andra omgången i Australian Open, andra omgången i Rio - där hon föll mot en 285-rankad kvalspelare - och nu alltså kvarten i Acapulco.

Trots kräftgång har Larsson kvar greppet om OS-biljetten

Har Johanna semifinal för ögonen?
Ikväll spelar Johanna Larssons kvartsfinal i WTA-turneringen i Acapulco.
Motståndare: slovakiskan Dominika Cibulkova som vid den här tiden för två år sedan var världstia och i dag är 66:a på listan.
Sju platser före henne hittar vi Sverigeettan som föll elva placeringar förra veckan. Men hon klarar fortfarande med klar marginal OS-kvalgränsen som kommer att hamna runt 70. Det är rankningen sjätte juni som bestämmer vilka som kvalificerar sig till Rio-OS vilket självklart är ett av Larssons stora mål i år.
Med tanke på att hon förra året var skadad under en del av vårens grussäsong har hon på sitt favoritunderlag bara 10 poäng från Franska mästerskapet att försvara.
Desto mer står på spel för henne fram till grussäsongen. Larsson var förra året i kvarten i Acapulco och har från denna vecka 165 poäng att försvara fram till gruset.
Allra viktigast är att hon fram till dess inte tappar för mycket mark på rankningen. Det skulle sätta en väldig press på henne att klättra tillbaka till rätt sida av OS-kvalgränsen.
Klarar hon bara den kan Johanna Larsson känna sig säker på en OS-plats även om hon inte uppfyller Sveriges Olympiska Kommittés (SOK) krav. Som Challenge kunde avslöja tidigare i år kommer SOK att frångå sina kriterier för att Sverige ska vara representerat i tennis i Rio-OS.
Den 27-årige norrländskan förlorade det enda tidigare mötet med Cibulkova som 2012 vann med 2-1 i US Opens första omgång.

onsdag 24 februari 2016

Sveriges bästa 14-åringar får värdemätare mot världseliten

Ross Weibull vann alla sina singlar i lag-EM
Den kringflackande tenniscirkusen har sitt nästa stopp i Sverige.
Stora delar av världseliten kommer.
Men, nej, det handlar inte om några kända namn– däremot om ett stort antal av världens bästa 14-åringar som i Stockholm slåss om titlarna i Kungens Kanna och Drottningens Pris som inleds på lördag.
30 länder är representerade, på pojksidan saknas bara sex av de 20 bäst rankade spelarna och bland flickorna får vi se hälften av spelarna på topp-20.
Men så är tävlingen också en av världens största och mest prestigefyllda för 14-åringar.
I en motsvarande turnering utomlands hade i bästa fall en eller ett par svenskar lyckats kvalificera sig men nu kommer runt 35 hemmahopp att få chansen i antingen huvudturneringen eller i kvalet.
Jag hoppas förstås annat men befarar att årets upplaga i Kungliga Tennishallen främst blir ytterligare ett i raden av exempel på att svenska juniorer i den här åldern ligger mycket långt efter sina utländska konkurrenter.
Kan största hoppet Ross Weibull, Maria Petrovic eller kanske någon annan hemmaspelare bli undantaget som bekräftar regeln?
Även om flertalet svenskar inte håller måttet på denna nivå är turneringen mycket viktig för svensk tennis. Dels därför att de blågula hoppen förstår att deras stora framgångar i nationella turneringar inte ens ger en fingervisning om deras internationella konkurrenskraft och dels därför att den kan ge klubbarna, regionerna och förbundet en tankeställare.
Varför hänger svensk tennis inte med? Och spelar det någon roll sett i ett längre perspektiv eller säger resultaten för så här unga spelare inte ett dyft om vilka som har störst möjlighet att förverkliga proffsdrömmen?
Det är några frågor som jag kommer att ta upp under turneringen, dels här på Challenge men framför allt i studion lördagen den 5 mars då Sportway direktsänder finalerna. Magnus Ennerberg och Johan Porsborn refererar och analyserar de båda finalerna och i studion får jag besök av en rad tennisprofiler med starka åsikter.

tisdag 23 februari 2016

Bara litet hopp om att Ymer ska vinna kampen mot tiden

Missar förmodligen bortamatchen mot Ryssland
Sverigeettan Elias Ymer för en kamp mot tiden för att bli spelklar till Davis Cup-matchen mot Ryssland 4-6 mars.
I dagsläget är det inte mycket som talar för att han hinner.
Ymer är däckad av influensa, behandlas med antibiotika och finns inte med i den trupp som DC-kapten Fredrik Rosengren presenterade för en liten stund sedan.
Det är nio dagar kvar innan Rosengren måste spika sitt lag med fyra spelare och han har då möjlighet att göra två byten i den trupp som nominerades i dag och som består av Isak Arvidsson, Daniel Windahl och dubbelparet Robert Lindstedt/Johan Brunström (Markus Eriksson är femte man).
Elias Ymer har inte spelat en match sedan han för drygt två veckor sedan föll i första omgången i en Challenger i Bergamo. Han lämnade återbud till en Challenger förra veckan för att istället träna på hemmaplan – så var det i alla fall tänkt. Men det blev bara en träningsdag innan han insjuknade. Det är fortfarande oklart när den 19-årige västgöten – som tvingades avstå denna veckas Challenger i Cherbourg - kan börja träna.
Med tanke på att Elias inte bara ska tillfriskna och återhämta sig utan också vara redo för långa och fysiskt krävande matcher i bäst av fem set riskerar loppet att vara kört om han inte är tillbaka på banan redan under de närmaste dagarna.
Med eller utan Elias i laget är Sverige starkt nederlagstippat mot Ryssland som med Teymuraz Gabashvili (rankad 47), Andrej Kuznetsov (53) , Jevgenij Donskoy (80) och Konstatin Kravtjuk (125) har en trupp vars sammanlagda rankning är 305 – att jämföras med svenske singelettan Arvidssons 661. Isak har förlorat samtliga sina fyra DC-singlar, den senaste i september 2013. Daniel Windahl är 19 år, rankad 962 och står inför sin debut i dessa sammanhang. Reserven Markus Eriksson är med plats 482 bäst rankad av svenskarna och träningarna fram till torsdag nästa vecka avgör om han går in i laget.


Dagens möte bör leda till jämställdhet på touren

Challenge 16 februari  Läs här
I dag tar Svenska tennisförbundet upp frågan om den ojämna fördelningen av prispengarna på svenska touren.
– Jag tycker att vi ska gå hand i hand med hur det ser ut internationellt och i Grand Slam har ju kvinnor och män lika mycket prispengar, säger Svenska tennisförbundets ordförande Thomas Wallén till Challenge.
I förra veckan kunde Challenge visa den ojämna fördelningen av prispengarna på svenska vinter- och sommartouren där herrarna i år har sammanlagt 170 000 kronor mer att spela om.
Artikeln väckte starka reaktioner. Många var upprörda över skillnaden medan några menade att den är så marginell att det inte fanns anledning att ens uppmärksamma saken och var förbannade för att så gjorts.
Min kritik baseras inte på summan som skiljer utan ATT det skiljer.
Om det gällt proffsturneringar på ATP- respektive WTA-touren där det är marknadskrafterna som styr hade det inte funnits grund att från ett genusperspektiv komma med invändningar.
Men på svenska touren handlar det inte om marknadskrafter. Där är det klubbarna som bestämmer villkoren och touren finns för att hjälpa svenska spelare. Klubbarna är hjärtat i svensk tennis och att det då pumpas ut mer pengar till pojkarna än till flickorna är både upprörande och genant.
I förra veckans artikel föreslog jag att förbundet till nästa år kräver att klubbar som arrangerar tävlingar på svenska touren har både en herr- och en damklass och att prispengarna fördelas lika.
Vad säger Wallén?
– Jag håller med i sak och vi ska i morgon (läs idag) träffas för att diskutera det här.
Att mötet utmynnar i ett beslut om att skillnaden ska kvarstå är föga troligt och skulle vara både stötande och utmanande.


måndag 22 februari 2016

Pressen på ordföranden ökar efter striden mot exproffset

Challenge tidigare idag  Läs här

Den bittra striden i tennisförbundets styrelse ökar pressen på ordföranden Thomas Wallén.
Konflikten med styrelseledamoten Cecilia Dahlman blir även under överskådlig tid en belastning för den 61-årige göteborgaren. Att Dahlman lämnar styrelsen må vara en lättnad för Wallén men innebär ändå inte att den bittra fejden är historia.
De som tagit exproffsets parti lär inte missa någon möjlighet att kritisera förbundsordförandens tillkortakommanden och även Walléns anhängare och skaran neutrala kommer se anledning att följa hans havanden och göranden lite extra noga.
Så lär det bli till den dag han kan presentera ett för svensk tennis lukrativt sponsoravtal.
Wallén hade räknat med att kunna visa upp ett sådant redan i oktober förra året men allt gick inte i lås och har ännu inte gjort det. Ju längre tid som går desto fler börjar tvivla på att Wallén ska leva upp till tennis-Sveriges förhoppningar om att han ska bli välgöraren som fixar de där sponsormiljonerna.
Även om den saken inte har någon som helst koppling till Walléns strid med Dahlman så kommer denna att ligga honom i fatet på alla områden – så länge han inte levererar vad som förväntas av honom.
Sker däremot det är jag övertygad om att konflikten snabbt glöms bort och att även de som nu eventuellt redan börjat tvivla på Wallén känner tacksamhet för utgången av striden mot Dahlman.
Utgången visar att ordföranden har mycket stark uppbackning.
Valberedningens ordförande Petra Tedroff berättade tidigare i dag på Challenge att Wallén har hundraprocentigt stöd från regionerna och också stöd från majoriteten i styrelsen.
Valberedningen gjorde naturligtvis helt rätt i att inte försöka slå fast vem som bär störst skuld till konflikten. Det hade nämligen varit ett Mission Impossible. Valberedningens uppgift är att hitta de personer som medlemmarna anser är mest lämpade att leda svensk tennis.
Inte heller jag tar ställning i konflikten och orsaken är enkel: jag vet inte vem som gjort eller sagt vad, vem som motarbetat den andre eller om Dahlman misstror Wallén mer än vice versa.
Däremot står det utom allt tvivel att svensk tennis riskerar att skadas av affären. Den som trodde att det skulle bli arbetsro efter oroligheterna under Stefan Dahlbos ordförandeperiod visar sig ha varit väl optimistisk.
Hur och i vilken omfattning sporten kan ta skada är för tidigt att säga. Att näringslivet under ett antal år haft lågt förtroende för svensk tennis styre är främsta orsak till de blygsamma sponsorsintäkterna och inte minst med tanke på historien skulle det vara förvånande om presumtiva sponsorer nu inte känner viss oro för hur styrelsen fungerar.
Att samtliga tre kvinnliga ledamöter lämnar sina uppdrag vid årsmötet i Jönköping är inte så dramatiskt som det vid en första tanke kan tyckas och som en del läsare vill göra gällande i kommentarer på nätet.
Såväl Annette Hedberg som Rebecka Hjorth förklarar att deras beslut att inte ställa upp för omval inte har med bråket att göra och att de meddelade valberedningen långt innan konflikten nådde sin kulmen.
Så de som nu anstränger sig för att göra detta till en genusfråga har konstruerat den själva men utan grund att stå på. En sådan strategi slår bara tillbaka mot de som använder den och gör mer skada än nytta i kampen för ökad jämställdhet. Det finns ett antal kvinnliga styrelseledamöter som under åren blivit överkörda just därför att de är kvinnor. Det är mycket allvarligt. Men just för att ingen ska kunna rycka på axlarna åt könsdiskriminering gäller det att fokusera på problemet – inte komma med exempel som saknar all bäring eftersom dessa ändå kan viftas bort med sakliga argument.
Ingen av de styrelseledamöter jag talat med under dagen har ens antytt att det skulle handla om en könsrelaterad konflikt utan konstaterar bara att Wallén och Dahlmans samarbetssvårigheter hade blivit så stora att de inte gick att överbrygga.
Frånsett den konflikten beskrivs arbetsklimatet som bra och att det är högt i tak med respekt för meningsskiljaktigheter.
Men Hjorts motivering - ”Det är inte roligt längre” - till att inte ställa upp för omval väcker ändå en del frågor.
Hjorth vill inte säga mer än just ”Det är inte roligt längre och då är det bättre att lämna över till någon annan”. Eftersom hon suttit i styrelsen i sex år kan det förstås ses som naturligt att glädjen försvunnit. Å andra sidan: på årsmötet i april förra året fick hon en delvis ny omgivning och att Hjorth meddelade sitt beslut till valberedningen redan runt ett halvår efter årsmötet ger i alla fall en fingervisning om att arbetsklimatet i den nya styrelsen inte blev vad hon hade hoppats.
Då Wallén tillträdde som ordförande betonade han vikten av att ha stora öron och att lyssna in vad rörelsen tycker och tänker. Själv saknade han erfarenhet av ideella ledaruppdrag och däri låg en av hans största utmaningar.
Efter det helt nödvändiga avskedandet av generalsekreteraren Ulf Dahlström – han hade kostat förbundet flera miljoner kronor varje år - blev Thomas Wallén arbetande ordförande och hans dubbla roller ifrågasattes av vissa i styrelsen.
”Att vara ordförande är ingen enmansshow”, säger en styrelseledamot som menar att flera i styrelsen under de första månaderna kände sig nästan överflödiga men att situationen snabbt förbättrade.
En annan styrelseledamot håller med om att mycket kretsat kring Wallén men tillägger : ”Det är naturligt eftersom Thomas i praktiken också är gs och svensk tennis ska skatta sig lycklig över att ha en ordförande som utan arvode jobbar heltid för sporten”.
I samma stund som Wallén ställde ultimatum att Cecilia Dahlman ska lämna styrelsen påbörjade förbundsordföranden ett högt spel.
En stor del av Walléns förtroendekapital ligger i att han är en energisk och framgångsrik entreprenör med gott renommé i såväl tennis-Sverige som i näringslivet.
Men så länge det inte genererar intäkter till svensk tennis har dessa vitsord ingen praktisk betydelse. Först när Wallén visar upp ett lukrativt sponsoravtal lär han bli kvitt oket som striden mellan honom och Dahlman skapat.



Exproffset avgår efter strid- turbulens i tennisstyrelsen


Wallén ställde ultimatum
Svenska tennisförbundets styrelse skakas av en intern schism.
Nu hoppar exproffset Cecilia Dahlman av styrelsen – trots att hon har ett år kvar på sin mandatperiod.
Orsak: För att fortsätta som ordförande krävde Thomas Wallén att Dahlman lämnade styrelsen.
”Rummet är för litet för oss båda. Så det är du eller jag”.
Det var Walléns besked till Dahlman sedan deras fejd trappats upp till en gräns efter vilken det inte syntes någon lösning till försoning.
Ärendet hamnade på valberedningens bord.
– Då vi hört alla berörda parter visade det sig att Wallén hade ett hundraprocentigt stöd från regionerna och från majoriteten av styrelsen. Efter det hade vi samtal med Thomas och Cecilia och med den samlade bilden kom vi kom fram till att det var Cecilia som skulle avgå, säger valberedningens ordförande Petra Tedroff till Challenge.
Hur ser du på konflikten?
– Vi har lyssnat på Cecilia och på Thomas men måste se neutralt på frågan och hålla oss objektiva. Vår uppgift var att ta reda på vem av parterna som hade stödet och förtroendet.
Då jag ber Dahlman berätta sin version hälsar hon:
”Jag har informerat valberedningen och regionsordförandena om situationen. Just nu har jag ingen möjlighet att ge någon kommentar”.
Hon valdes in i styrelsen på fjolårets årsmöte i Uppsala där Wallén tog över ordförandeklubban från Stefan Dahlbo. Relativt snart uppstod samarbetssvårigheter och i slutet av förra året ställdes allt på sin spets. Wallén övervägde att avgå men bestämde sig för att istället framföra Dahlmans avgång som villkor för att själv ställa upp för omval.
– Cecilia motarbetade mig redan från start och har riktat ett stort misstroende mot mitt arbete i styrelsen. Då detta eskalerade hämmades styrelsearbetet av våra samarbetssvårigheter. Förtroendekrisen blev för djup och enda lösningen var tyvärr att någon av oss blev tvungen att lämna styrelsen, säger Wallén.
Samtliga tre kvinnor i styrelsen lämnar sina uppdrag. Annette Hedberg och Rebecka Hjorth har meddelat valberedningen att de inte ställer upp för omval.
Valberedningen ordförande:
– De (Annette och Rebecka, min anmärkning) har meddelat sina beslut långt tidigare och det är andra orsaker som ligger bakom. Det har alltså inget med den här saken att göra, säger Petra Tedroff.
Men det kan ändå tolkas som en signal på att kvinnorna i styrelsen är missnöjda med Wallén?
– Ja, det är vi allihop fullt medvetna om. Det ser inte bra ut när hela den kvinnliga delen av styrelsen lämnar. Men sakerna har alltså inte med varandra att göra.
Hedberg har suttit i styrelsen i fyra år men berättade i höstas för valberedningen att hon inte ställer upp för omval.
Har det med konflikten mellan Dahlman och Wallén att göra?
– Nej, absolut inte. Jag hade bestämt mig innan det här kom på tapeten. Uppdraget tog lite för mycket tid.
Vad är din uppfattning om striden?
- Det är ytterst ledsamt och jag beklagar verkligen att de inte kommer överrens.
Rebecca Hjorth förklarar varför hon efter sex år väljer att inte ställa upp för ytterligare en tvåårsperiod.
– Det är inte roligt längre och då är det bättre att lämna över till någon annan.
**
Senare idag på Challenge: "Ordföranderollen är ingen enmansshow".

söndag 21 februari 2016

Coachen som hotade förälder undslapp med tillrättavisning

Challenge 29 december 2015
Nu har coachen som hotade en tennisförälder fått sin ”dom”.
Avstängning i x antal månader? Nej!
Förbud att närvara på x antal turneringar? Nix!
Så vad händer då med coachen som tog tag i förälderns öra och sa ”jag vet var du bor och jag kommer att ta dig”?
Jo, han har fått en tillrättavisning. Typ aja-baja, så där ska du inte göra.
Hur kunde det stanna vid en åtgärd som väl annars är vanligast förekommande i uppfostran av barn som gjort något mer eller mindre oskyldigt bus?
Jo, skandalen under Salk Open anmäldes inte till Svenska tennisförbundet som därmed var förhindrat att agera.
Arrangörsklubben kunde inte anmäla saken eftersom ingen av av klubbens ledare bevittnade tillfället där det förekom handgripligheter och hot. Den hotade föräldern – som i första skedet övervägde att polisanmäla händelsen – beslutade sig för att inte heller till förbundet anmäla det inträffade.
Förbundet fick in två rapporter (från Salk och den hotade föräldern) och det slutade med att de två berörda klubbarna hade samtal med de inblandade.
Ilska var min spontana reaktion.
För vad sänder det här för signaler till idrotts-Sverige där en del vuxnas osportsliga, omogna och fanatiska beteende redan ställer till med så mycket bekymmer och oro inom barn- och ungdomsidrotten? Är sådant här beteende numera så vanligt i barn- och ungsdomsidrotten att det är på väg att accepteras?
Med lite perspektiv på saken kom andra funderingar och frågeställningar,
Visst, en anmälan och påföljande utredning hade förmodligen resulterat i en avstängning och visst, en sådan hade naturligtvis statuerat exempel och sänt en signal om att det nu är hårdhandskar istället för silkesvantar mot alla som saboterar för sporten.
Pang, bom, punkt och slut och allt frid och fröjd?
Nej, det är långtifrån säkert.
Det här fallet berör ju i grunden också två unga killar som älskar att spela tennis och som satsar på att bli så bra som det någonsin går. Förhållandet mellan dem och delar av deras respektive ”team” var spänt redan tidigare och kulmen nåddes förhoppningsvis under bråket i Salk-hallen.
En ytterligare upptrappning av fejden med anmälan och förbundets påföljande utredning och dom skulle ha inneburit en långdragen process och minskade möjligheter till förbättrad relation.
De unga grabbarna kommer att mötas många gånger framöver och vem vet, en dag ska de kanske spela ihop i landslaget.
Förhoppningsvis fungerar tillrättavisningen som läxa och behöver luften mellan parterna rensas är det inte för mycket begärt att de träffas och pratar ut. Det handlar ju ändå om vuxna människor även om beteendet inte alltid tyder på det. Om inte annat borde de vid det här laget förstå att de gör bäst i att uppträda på ett sätt som gör att de unga talangerna behåller sin kärlek till tennis.
Är jag för godtrogen? Har full förståelse för de som menar att hot och handgripligheter måste anmälas och är alltså själv lite kluven. ”Kasta ut rötäggen” var min reaktion samma dag som skandalen inträffade.
Men med perspektiv på just detta fall och med de unga grabbarnas bästa för ögonen tycker jag ändå att den hotade pappan gjorde rätt som valde en mjukare linje – en uppfattning som förhoppningsvis inte behöver revideras efter någon av grabbarnas framtida möten.
Vad tycker Du?



tisdag 16 februari 2016

Svensk tennis inte jämställd visar skillnaden i prispengar

SvD idag
I Grand Slam-turneringarna har dam- och herrspelarna lika mycket prispengar.
Men på den svenska touren råder inte jämställdhet.
Där är männens prispott i år 170 000 kronor högre än kvinnornas.
Sägas ska:
•att större delen av skillnaden beror på att en klubb i sin satsning på att få en internationell herrturnering lägger 100 000 kronor mer på herrarna (klubben har redan en motsvarande damturnering).
•att en stor majoritet av klubbarna har både herr- och damklass och en jämn fördelning av prispengarna.
Ändå kvarstår en skillnad och oavsett om den betraktas som stor eller liten visar skillnaden att det inte råder jämställdhet. Det skadar svensk tennis.
I år får Sverige två nya stora internationella herrturneringar – Challengers – och på den nivån är det marknadskrafterna som styr över var pengarna ska satsas.
Men på svensktouren – som omfattar 46 turneringar - är det klubbarna som bestämmer villkoren.
Mitt förslag: att Svenska tennisförbundet nästa år ställer krav på att klubbar som arrangerar turneringar på svenska touren ska ha både en dam- och en herrklass och att prissummorna är lika.
Fotnot: Damernas prispott är 545 000 kronor, herrarnas 715 000 kronor. Ovanpå det finns en bonuspool där summan är  80 000 kronor på både herr- och damsidan. 
**
Artikeln publicerad i dagens SvD.

måndag 15 februari 2016

Makthavarnas mörkläggning är större problem än fusket

Challenge 18 januari Läs här
Att det fuskas är illa nog.
Men att tennisens högst beslutande organ mörkar fusket är långt allvarligare.
Ändå väcker det inte förvåning.
Det blev stora rubriker då BBC och Buzzfeed för runt en månad sedan basunerade ut att de avslöjat omfattande matchfixning på tenniscirkusen. Men i avsaknad av bevis blev det bara ytterligare ett i raden av ”avslöjanden” som snabbt glöms bort.
Annat nu då The Guardian namnger två domare som i hemlighet blivit avstängda av Internationella tennisförbundet (ITF).
Ene domaren stängdes för ett år sedan av på livstid för att ha varit inblandad i matchfixning och den andre stängs av eftersom han spelat på matcher.
Med ens har vi två konkreta exempel på fusket. Tack vare The Guardian. Först efter att ha blivit ställt mot väggen medgav tennisens mäktigaste förbund att de två domarna är avstängda.
Visst kan man tycka att huvudsaken är att domarna blivit avstängda. Men att ITF och/eller ATP vid ett antal tillfällen genom åren försökt - och säkert också lyckats ibland - hemlighålla fusk skadar naturligtvis sporten varje gång mörkandet avslöjas.
Skräckexemplen är då dopade spelare har friats.
Så skedde till exempel med megastjärnan Andre Agassi som tilläts spela vidare trots att han lämnat ett positivt dopningsprov. Minst ytterligare sex dopade spelare har friats sedan ATP tagit på sig skulden genom påståendet att organisationen lämnat ut preparat som varit kontaminerade med en otillåten substans.
Alla dessa lögner, halvsanningar och efterhandskonstruktioner har självklart ett syfte: att visa en skinande fasad. Spricker den finns ju risk att såväl sponsorer som tv-bolag vänder sporten ryggen.
Men makthavarnas strategi slår tillbaka inte bara mot dem själva utan också mot spelarna.
Ju fler mörkläggningar som avslöjas desto vildare blir spekulationerna om att matchfixning och dopning är mycket utbrett på tenniscirkusen.
Att båda formerna av fusk förekommer och är ett problem råder ingen tvekan om. Men genom hemlighetsmakeriet skapas ett utrymme för spekulationer som i sin tur framställer problemen som betydligt större än vad jag tror att de i själva verket är.
Numera räcker det med att en spelare är borta i några månader för att rykten om hemlig dopningsavstängning ska börja cirkulera och då en lågt rankad spelare skräller mot en stjärna dyker det alltid från något håll upp misstankar om läggmatch.
Jag får ofta frågan om jag tror att Rafael Nadal och Serena Williams är dopade.
Svaret är nej. Båda testas varje år oftare än flertalet spelare. 2015 testades Nadal och Williams 4-6 gånger (ITF preciserar det inte närmare än så) på tävling och båda gjorde fler än sju (+7) oannonserade tester.
Med det borde vi kunna vara säkra på att Williams och Nadal inte är dopade.
Att det ändå finns utrymme för spekulationer är inte spelaras utan makthavarnas fel.
Vad gäller matchfixning har tenniscirkusens fyra styrande organisationer – ITF, ATP, WTA och Grand Slam-styrelsen – beslutat att tillsätta en utredning. Den ska bland annat se över hur effektivt antikorruptionsarbetet är och vad som kan göras bättre.
På förekommen anledning kommer här ett tips: sluta mörka.


söndag 14 februari 2016

Hoppas Larsson blir sporrad istället för tyngd av kritiken

Challenge 18 januari  Läs här

Efter närmare en månads tävlingsuppehåll är Johanna Larsson tillbaka.
Det är upp till bevis som gäller för Sverigeettan:
•Hon är andraseedad i WTA-turneringen i Rio de Janerio.
•Hon ska visa kritikerna att hon gjorde rätt som nobbade Fed Cup.
Jag vet inte hur mycket Larsson tog åt sig av kritiken. Men det är osannolikt att 27-åringen från Boden gått opåverkad genom turbulensen som följde av att hon inte ställde upp i landslaget.
Kritiken mot henne växte ytterligare i styrka - se faksimil till höger och  Läs här ! - då det unga och orutinerade Fed Cup-laget förpassades till blåbärsdivisionen.
Skulle Larsson göra snabb sorti i den inte märkvärdiga konkurrensen i Rio kommer hennes belackare utan tvekan vara på tå och hävda att hon hade gjort bättre ifrån sig om hon fått
matcher i kroppen under Fed Cup istället för att då ha en träningsperiod.
Att Johanna Larsson – eller någon annan i samma sits för den delen – bara kan vifta bort allt prat och alla spekulationer är föga troligt.
Jag tror att frågan istället är om Johanna Larsson nu känner en extra besvärande press på sina axlar eller om hon har förmågan att se kritiken som en sporre.
Larsson är rankad 48 och inleder mot 106-rankade spanjorskan Lourdes Dominguez Lino mot vilken hon har 3-1 inbördes. Detta blir deras andra möte på grus, det första var i Collector Swedish Open i Båstad 2011 då Larsson vann en mycket tuff tresetare i kvarten.
 **
Apropå Båstad: turneringen i Rio är av samma storlek och där är 44-rankade hemmafavoriten Teliana Pereira förstaseedad – nämner detta bara för att vi svenskar ska vara glada för att Swedish Open-arrangören presenterar betydligt starkare startfält.
**
Sverigetvåan Rebecca Peterson – rankad 138 – är direktkvalificerad i Rio och ställs där mot starka grusspelaren Lara Arruabarrena som har en grustitel på meritlistan och förra sommaren var i semifinal i Båstad. Peterson har inlett året med förluster i första kvalmatchen i såväl Auckland som Australian Open, vann en av sina tre singlar i Fed Cup och förlorade de övriga två i skiljeset – båda med 6-0. Tillfälligheter eller tecken på att fysiken ännu inte var på topp?
**
Samtidigt med WTA-turneringen i Rio spelas där en ATP-turnering med stjärnfyllt startfält. Turneringen har 500-status och kan bland annat visa upp tre topptio-spelare Rafael Nadal, David Ferrer och Jo Wilfried Tsonga samt Joakim Nyströms hete adept Dominic Thiem. Den 22-årige österrikaren tog idag sin fjärde ATP-titel -samtliga på grus – då han i Buenos Aires finalbesegrade Nicolas Almagro. Reaktion att vänta? Nja, förra året följde Thiem upp titeln i Umag med att veckan efter spela hem titeln i Gstaad – om än i inte lika hård konkurrens som den i Rio.



















Svensk herrtennis märks - tack vare coachframgångar

Har nu mer fokus på bollen än på showen
I avsaknad av framgångar från spelarna får svensk herrtennis nöja sig med att coacherna fortsätter att fira triumfer.
Den här veckan handlar det om Joakim Nyström och Mikael Tillström vars adepter spelar final i dag.
I två av dagens tre ATP-finaler finns det alltså svenskintresse - fantastiskt.
Nyström fick i går se 22-årige Dominic Thiem tillfoga Rafael Nadal dennes blott 31:a förlust på grus. Det skedde i semifinalen i Buenos Aires där österrikaren räddade matchboll vid 4-5 i avgörande set. Segern var Thiems andra mot en topp-tio-spelare, den första kom i Masters-turneringen i Madrid för två år sedan då han besegrade världstrean Stanislas Wawrinka (som coachas av Magnus Norman).
Även Thiems fyra tidigare finaler har kommit på grus och han kan i dag spela hem sin fjärde titel (Joakim Nyström tog sju av sina 13 titlar på grus).
I dagens final väntar pånyttfödde spanjoren Nicolas Almagro som efter förluster i deras 15 tidigare möten i gårdagens semifinal tog sin första seger mot landsmannen David Ferrer.
I ATP-turneringen i Rotterdam har Tillströms franske adept Gael Monfils möjlighet att ta karriärens sjätte titel och den första på två år. Vad gäller oberäknelige Monfils har osvuret alltid varit bäst och så är det också nu. Men vad vi i alla fall kan konstatera är att fransmannen hittills under Tillströms ledning varit mer fokuserad på matcherna och att konstslagen och showen är underordnad effektiviteten.
I finalen väntar Martin Klizan.
**
Dagens tredje ATP-final spelas i Memphis där 18-årige och 145-rankade hemmafavoriten Taylor Fritz fått sitt genombrott. Fritz gick in på wild card och har på vägen fram mött bara en topp-100-spelare: 29:e rankade Steve Johnson som var andraseedad vilket ger en bild av turneringens kvalité.
Men ett affischnamn fanns där i alla fall, världssjuan Kei Nishikori som är Fritz finalmotståndare.

lördag 13 februari 2016

Svenske coachens hete adept blir värdemätare för Nadal

Österrikes nye stjärna är också ett av tennisens största framtidshopp

Hur är egentligen Rafael Nadals form?
En klar fingervisning får vi senare i dag då gruskungen från Mallorca spelar semifinal i ATP-turneringen i Buenos Aires.
På andra sidan nät: 22-årige Dominic Thiem i vars team vi hittar Sveriges assisterande Davis Cup-kapten Joakim Nyström.
Den tidigare världssjuan coachar under ett antal veckor den 19-rankade österrikaren och förbereder i detta nu sin adept för semifinalen i Argentina.
Thiem är yngst av spelarna på topp-20 men av någon anledning är han ännu inte lika  uppmärksammad som de andra heta framtidsnamnen.
Nadal har inte riktigt lyckats övertyga i sina två första matcher. Trots seger i två raka hade han vissa besvär mot bäste kompisen Juan Monaco och han tvingades till tiebrak i första set mot Paolo Lorenzi. Det är två spelare som ligger runt 50-strecket och som en Nadal i storform kör över på grus.
Dominic Thiem blir en ännu bättre värdemätare på var den 29-årige spanjoren står. Han inledde säsongen med att i Doha gå till final för att där bli rejält tillplattad av Novak Djokovic. I Australian Open föll Nadal trots bra spel mot landsmannen Fernando Verdasco.
Med tanke på att världsfemman säger att han inför denna säsong kunnat träna så mycket som han behöver är jag övertygad om att han blir att räkna med på allvar i år.
Frågan är mer när det sker.


fredag 12 februari 2016

Kinesiska tennisstjärnan fick tunghäfta då hon mötte JO

SvD i augusti 2006

Så här i JO-tider kommer jag att tänka på en händelse som visar hur ofantligt stor Jan-Ove Waldner är i Kina.
Året var 2006 och på Stockholm Stadion spelades WTA-turneringen  Nordic Light Open. Kina hade ett antal år tidigare inlett en jättesatsning på damtennis och det första stora målet var att nå framgångar på Peking-OS 2008.
Tränaren Thomas Högstedt hade en nyckelroll i satsningen som resulterade i flera kinesiska toppspelare med Li Na som den stora stjärnan. Högstedt var också turneringschef för WTA-turneringen i Stockholm där Li Na var ett av de hetaste namnen 2006.
Jag fick en intervju och Li Na berättade att hon var stolt över att vara Kinas första Grand Slam-kvartsfinalist och WTA-segrare. 
Men det var först då samtalet kom in på JO som hon sken upp och blev ivrig att berätta.
– Alla känner till Lao Wa (”Det evigt gröna trädet”, min anmärkning ) och han är en stor idol för många, sa Li Na och berättade om hur mycket hon själv såg upp till svensken.
Då föddes idén att sammanföra dem. Jag ringde pingisjournalisten Örjan Westberg som tog kontakt med JO och pingislegendaren sa ja direkt.
Dagen efter träffades de båda stjärnorna och Li Na  var så nervös att hon fick tunghäfta. Hon såg mer ut som en idoldyrkande flicka än en världsstjärna och hälsade blygt på JO. Han skötte snacket och fick efter ett tag Li Na att slappna av. Sedan spelade de några game efter vilka JO överräckte en signerad landslagströja.
Li Na såg ut som om hon just tagit emot en Grand Slam-buckla.
– Den här dagen glömmer jag aldrig och jag undrar vad mina vänner kommer säga då jag berättar att jag träffat Lao Wa, sa hon och strålade av lycka.
Fem år senare blev Li Na i Franska mästerskapet Kinas första Grand Slam-segrare och i början på 2014 rankades hon som världstvåa för att senare samma säsong lägga av efter skadeproblem.

torsdag 11 februari 2016

Så försökte McEnroe knäcka den unge svenske talangen

McEnroe var en odåga under proffskarriären
  John McEnroe är det stora utländska affischnamnet i den femte upplagan av Kings of Tennis (16-18 mars i Stockholm Waterfront Congress Centre).
Turneringen ingår på Champions Tour där publiken förväntar sig att få se exempel på de utbrott som förutom genialiskt spel var McEnroes främsta kännetecken under proffskarriären.
Numera får den snart 57-årige amerikanen betalt för att bjuda åskådarna på utbrotten han förr bötfälldes för – det ingår i showen och ingen tar illa upp.
Annat var det då han härjade på proffstouren, McEnroe var en odåga och många spelare kan berätta hur amerikanen försökte att knäcka dem med psykningar.
Christian Bergström råkade för ut för en av de mer märkligare psykningarna då han 1989 mötte McEnroe i ATP-turneringen i Lyon. Även om den 21-årige svensken hade några år på touren bakom sig var han fortfarande en talang på väg upp och med de största framgångarna framför sig.
Då 58-rankade Bergström hade nya tennisskor och märkte på inbollningen att det kom ett gnisslande ljud från skorna då han rörde sig. Han såg att också McEnroe hörde det men amerikanen nöjde sig då med att titta missbelåtet på Bergströms skor.
Dags för match.
McEnroe skulle serva. Det var fullsatt på läktarna och publiken satt knäpptyst. Bergström höll igång fotarbetet. McEnroe kastade upp bollen för att serva men tog ner bollen och skrek: ”Whats that fucking noice?”
Lät sig inte skrämmas
Alla stelnade till. McEnroe var mycket irriterad men kastade upp bollen igen för att serva. Samma visa. Då uppmanade McEnroe domaren att varna Bergström för att denne uppträdde störande.
–Istället var det McEnroe som höll på att få en varning för att han tjatade på domaren, berättar göteborgaren som också dementerar ryktet att han knappt vågade röra sig under matchen av rädsla för att reta upp megastjärnan ytterligare.
– Jag brydde mig faktiskt inte och var förberedd på att något skulle hända. Året innan hade jag mött honom i Franska mästerskapet och då vräkte han ur sig oförskämdheter i sidbytena, säger Bergström som förlorade samtliga sina fyra matcher mot McEnroe.
 **
Den nu 48-årige göteborgaren var som bäst rankad 32, nådde tre kvartsfinaler i Grand Slam och var uppe i två ATP-finaler.
**
Vad är det som gör att McEnroe, Mats Wilander och de andra gamla stjärnorna fortfarande fyller läktarna? Kring det funderar jag i krönikan på Kings of Tennis hemsida. Läs krönikan här.
**
Apropå tennisnostalgi: Expressens tennisexpert Linus Sunnervik har gjort en mycket intressant återblick på det för svensk tennis så fantastiska 1988. Läs artikeln här



onsdag 10 februari 2016

Glömskan kunde ha kostat DC-hjälten smeknamnet

Bragd-Birger hissas efter segern mot tysken Meiler

Hej! Efter den senaste tidens bakslag för svensk tennis tycker jag det är läge att muntra upp med en nostalgisk tillbakablick.
*
”Bragd-Birger”.
Smeknamnet klingar välbekant för även andra än idrottsälskare. Birger Anderson blev ju ”Bragd-Birger” med hela svenska foket då han 1975 svarade för några jätteskrällar i Davis Cup.
Mer okänd är då dramatiken som utspelade sig i den svåra bortamatchen mot Spanien. ”Bragd-Birger” hade visserligen sensationellt besegrat tysken Karl Meiler tidigare under sommaren men att den gängliga smålänningen skulle rå på José Higueras var det nog ingen som trodde.
Kvällen före match kom DC-kapten Lennart Bergelin in på Birgers rum, kände mycket noga på den svenske andremannens racketar och delade upp dem i två högar.
”De här tar du med till matchen”, sa Bergelin och pekade på en hög, pekade sedan på den andra högen: ”De här är så värdelösa att du kan slänga dem”.
Birger nickade.
Det stod 2-2 då han gick in mot storfavoriten Higueras som tog första set. Det var inget att säga om. Men ändå, Bergelin såg att något inte stod riktigt rätt till med Birger Anderssons spel.
Vid sidbytet efter första set  tog DC-kaptenen Birgers racket, synade och kände. Sedan vände han sig om till Ove Bengtson på spelarbänken:
”Ove, stick snabbt till hotellet och gå upp på Birgers rum. Han tog fel hög”.
Bengtson ilade till hotellet, var snabbt tillbaka med rätt racketar och – Birger Andersson vann med 3-1 i set.
**
Matchen mot Spanien var en av sex Sverige spelade på vägen fram till den första Davis Cup-titeln. Stjärnan och ankaret Björn Borg vann sina singlar (vilka ingick i hans makalösa svit på 33 segrar). I finalen besegrades Tjeckoslovakien i Kungliga hallen. Sverige skaffade sig 2-1 sedan Borg/Bengtson vunnit dubbeln och Borg avgjorde genom segern mot tjeckernas store stjärna Jan Kodes. I svenska laget ingick också Rolf Norberg. För att fira 40-årsjubileet av den historiska triumfen arrangerade KLTK i december förra året en hyllningsfest för de gamla hjältarna.
**
Både Bragd-Birger och det historiska laget blev utan Bragdmedalj. SvD:s bragdjury har för övrigt lyckats förbigå DC-laget även vid de sex senare tillfällen då Sverige segrat i en av världens största lagturneringar.

tisdag 9 februari 2016

Ymers insats lär hamna högt men då inte på "rätta" listan

Nej, det var en tung dag på jobbet för Elias Ymer

Då Elias Ymer i slutet av året summerar sitt 2016 lär dagens insats mot Tristan Lamasine få en mycket framskjuten placering.
Ja, på Elias lista över säsongens sämsta matcher alltså.
Vi får också hoppas att det blir så för hamnar den tama insatsen någonstans i mellanskiktet kommer Sverigeettan inte kunna se tillbaka på någon rolig säsong.
Elias föll alltså direkt i sin säsongsdebut på Challengertouren. Den 207-rankade fransmannen vann efter närmare tre timmars spel i Bergamo med 7-6, 4-6, 7-6. Trots spänningen var underhållningsvärdet bara något större än i Melodifestivalens första deltävling – ytterst ringa alltså.
Ymer satte bara 41 procent förstaservar i första set där han slog dubbelfel på sin setboll i tiebreak. I detta slog han dubbelfel också i 4-3-ledning och på poängen efter kom ett i mängden av hans många oprovocerade misstag.
Totalt slog Ymer nio dubbelfel – lika många ess – men han höjde i alla fall förstaserveprocenten till 57 i de två avslutande seten.
Att han faktiskt vann en poäng mer än Lamasine är bara kuriosa och nej, den här matchen var ett tydligt tecken på att Elias Ymer just nu spelar utan självförtroende. Den kick han kunde ha fått då han förra veckan kvalade in i ATP-turneringen i Montpellier har tyvärr uteblivit.
Elias coacher Dan Eklund och Fredrik Rosengren - samt förstås i synnerhet Elias själv - har mycket att jobba med.
**
Att det här inlägget överhuvudtaget skrivs visar vilken svår sits Elias Ymer sitter i som överlägsen Sverigeetta. Om han varit en i mängden av svenska framtidshopp på likvärdig rankningsnivå skulle Elias blivit avlastad en betydande del av den stora press han nu har på sig.
Då skulle några av hans landsmän i dag kunnat visat resultat som gjort att vi bara tagit notis om att Elias förlorat i första omgången av en Challenger. Nu får saken istället uppmärksamhet vilket är naturligt eftersom det är till Elias vi under ett antal år satt allt hopp till vad gäller blågula framgångar på herrsidan.
Men befann sig då inte Robin Söderling i precis samma situation? Jo, på ett sätt eftersom också han var överlägsen Sverigeetta. Men i övrigt handlar det om två olika världar.
Robin var världsfyra och vi hade anledning att tro och hoppas på stora framgångar. Elias är rankad 153 och ja, då ska förväntningarna också ligga på den nivån. Det motsäger inte att han gjorde en blek insats idag.
Men de som med bestämdhet pekar ut Ymer som en framtida världsstjärna gör honom en björntjänst och ju förr Elias slipper de överdrivna förväntningarna desto snabbare kan han närma sig topp-100.
**
Apropå bakslag: i går skrev jag om de svenska motgångarna i lag-EM där samtliga fyra svenska lag föll i första matchen. Men visst fanns där några enstaka ljusglimtar, till exempel då Ross Weibull som spelade förstasingeln i Sveriges 14-årslag och som vann samtliga sina tre singlar.

måndag 8 februari 2016

Två som lyste upp i mörkret

Julia och Ida har anledning vara nöjda
Bakslagen för svensk tennis radade upp sig förra veckan.
Fed Cup-laget föll ner i blåbärsdivisionen och inget av de fyra svenska lagen tog sig till slutspel i lag-EM för 14- och 16-åringar.
Ja, det var faktiskt så illa att samtliga svensklag föll redan i första matchen.
Sägas ska att de svenska juniorlagen hade på papperet svåra lottningar men vi ska också komma ihåg att inget av länderna Sverige föll mot överlevde efterföljande omgång.
När det är som mörkast kan ljusglimtar lysa upp lite extra och det var precis vad 17-åringarna Julia Rosenqvist och Ida Jarlskog gjorde på ITF-turneringen för juniorer (grade 2) i Tunisien.
Julia finalbesegrade Ida i singeln och tillsammans spelade de hem dubbeltiteln, för övrigt deras andra på två veckor. I den första turneringen gick båda de lovande svenskorna till kvartsfinal i singel.
**
Bloggkollegan Åke Magnusson skriver under rubriken  Ett veckoslut i moll så här angående den svenska insatsen i lag-EM: "Juniorresultaten signalerar, att vi ligger långt efter de bästa nationerna i Europa. Eftertankens kranka blekhet – för att tala med Hamlet – torde råda bland förbundsansvariga". 
**
Challenge 6 februari
Till sist vill jag inte undanhålla Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) - eller någon annan för den
delen - Tennis Stockholms motivering till valet av Mikael Ymer som "Årets föredöme 2015". (Challenge kunde berätta om valet redan i lördags men då var den klockrena motiveringen inte riktigt färdig):
"Mikael är inte bara en enastående tennisspelare utan även ett stort föredöme. Mikael uppträder alltid sportsligt på banan och är en mycket god kompis vid sidan av densamma. Mikael besitter dessutom en beundransvärd inställning som kännetecknas av stor träningsflit och ett mycket hårt arbete för att nå toppen".

Första Challengern för året

Elias har en Challengertitel på meritlistan
Elias Ymer gör i veckan säsongspremiär på Challenger-touren.
Det sker på hardcourt i Bergamo där den 19-årige Sverigeettan inleder mot Tristan Lamasine, 22-årig fransman som är rankad 207 och som gjort sina bästa resultat på grus. Det var just på grus som Lamasine förra sommaren i Tampere spelade hem sin hittills enda Challenger-titel och i semifinalen mot 89-rankade Jarkko Nieminen tog en av karrärens största skalper.
Lamasine har vunnit hälften av sina 60 matcher på Challenger-touren där Ymers facit är 21-27.
Liksom fransmannen har Ymer en Challenger-titel och också den på grus förra året (Caltanissetta).
Förra veckan kvalade båda spelarna till ATP-turneringen i Montpellier. För fransmannen tog det stopp direkt medan Ymer kvalade in för att sedan komma till korta mot Paul-Henri Mathieu som sedan tog sig hela vägen till final.
Segraren mellan Ymer och Lamasine ställs förmodligen mot Dustin Brown, om nu denne lyckas undvika reaktion efter förra veckans framgång i Montpellier där han kvalade in och gick till semi (föll mot världstian Richard Gasquet).

lördag 6 februari 2016

Sverige ner i blåbärsdivision men klandra inte Larsson

Challenge 7 januari Läs krönikan här
Vem vill vara i Sverigeettan Johanna Larssons sits i dag?
Förmodligen ingen.
Nu är det nämligen många som lastar henne för att Sveriges Fed Cup-lag åker ner i blåbärsdivisionen.
Jag har under kvällen fått flera sms och mejl från förbannade personer i tennis-Sverige som menar att det är Larsson och inte spelarna - som förlorat tre matcher i gruppspelet i Israel - som bär ansvaret för degraderingen.
Reaktionerna är väntade. Redan då jag i början på året försvarade Larssons beslut att denna gång sätta den egna karriären före Fed Cup blev det ett fasligt liv.

Challenge 18 januari. Läs artikeln här
Att tonläget höjs ytterligare nu då hennes frånvaro sannolikt kostade Sverige en plats i division I är inte anmärkningsvärt.
Även om vi i bara kan spekulera i hur gruppspelet i Eliat slutat för svenskorna om landets klart bästa spelare varit med i laget är det väl ingen som tvivlar på att Sverige i alla fall hade lyckats säkra nytt kontrakt – eller?
”Nu ändrar du väl i alla fall uppfattning”, skriver en person sedan Sverige i dag förlorat ödesmatchen mot Turkiet med 2-0.
Svar: Nej, självklart inte!
Johanna Larsson är 27 år och har sin kanske sista chans att kvalificera sig till ett OS. Hon bedömer att möjligheterna att göra det skulle försämras om hon spelade Fed Cup.
Även om ett OS rent sportsligt inte smäller lika högt som de fyra Grand Slam-turneringarna menar många tennisspelare att upplevelsen under ett OS är något alldeles extra och det är självklart att Larsson vill göra det som hon anser optimerar hennes chanser att få spela Rio-OS.
Det är vad hon tror som räknas.
Därför kvittar det att hennes möjligheter i själva verket kanske inte alls hade försämrats utan eventuellt till och med kunde ha varit ännu större om hon spelat Fed Cup. Genom åren har vi ju sett många Fed Cup- och Davis Cup-spelare lyfta sig efter sådana här landslagssamlingar.
Efter Sveriges degradering finns i mina ögon en risk att Johanna nu känner extra press på att lyckas på WTA-touren – allt för att ”bevisa” för tennis-Sverige att hon gjort rätt val.
**
Vem eller vilka ska då kritiseras för Sveriges insats? FC-kapten Lars-Anders Wahlgren? Nej, och den som tycker det borde förstås redan före gruppspelets första match ha förklarat vilka spelare han skulle ha satsat på och varför. Att med facit i hand säga ditt eller datt har inget värde. Är det då spelarna som ska ha kritik? Nej, Sveriges unga och orutinerade lag stod inför en svår utmaning. Insatsen blev sämre än förväntat – på en (1) punkt. Den oväntade förlusten mot svaga Portugal var ett bakslag som också bäddade för nedflyttningen. Att Sverige förlorade mot storfavoriten Ukraina med 3-0 är absolut ingenting att säga om och dagens förlust i ödesmatchen mot Turkiet kom inte som en kalldusch.
Susanne Celik föll med 6-3, 6-2 mot Ipek Soylu och har inte tagit ett set på sina tre singlar.
Rebecca Peterson svarade åter för ett bra första set men kroknade sedan. Turkiska ettan Cagla Buyukakcay säkrade med 2-6, 6-4, 6-0 Turkiets seger. Peterson vann under veckan en av sina tre singlar och föll i par med debutanten Cornelia Lister i den avgörande och så oerhört betydelsefulla dubbeln mot Portugal. Jacqueline Cabaj Awad debuterade i går då hon och Lister föll i dubbeln mot Ukraina.
Inget snack om annat än att det är ett klent facit och visst hade vi hoppats att åtminstone någon av spelarna skulle lyfta sig och skrälla. Men sett till förutsättningarna är detta ändå vad det fanns anledning att förvänta sig – ja, frånsett då alltså den ödesdigra förlusten mot Portugal.
**
Sverige har nu åkt ner två divisioner på lika många år och 2017 väntar länder som Lichtenstein, Litauen och Egypten.
Det är ju inte så att man får gåshud direkt.

Hallå SOK! Ymer får pris - förebild med rätt inställning

Utmärkelsen kommer vältajmat. Foto: Sabina Kidane
Mikael Ymer har haft en tuff inledning på 2016.
Därför känns det extra roligt att kunna avslöja att den 17-årige juniorvärldstrean tilldelas en fin utmärkelse av Tennis Stockholm.
Ymer har nämligen valts till ”2015 års föredöme” - en utmärkelse jag tycker att han ska ta med och sticka under näsan på potentaterna i Sveriges Olympiska Kommitté (SOK).
Det var från deras topp- talangprogram Mikael blev utsparkad och då bland annat med motiveringen att han visar dålig inställning.
Den beskrivningen av Mikael Ymer känner ingen i tennisen igen utan tvärtom är just hans fina inställning en av anledningarna till att Tennis Stockholm valt honom.
Utmärkelsen värmer säkert Mikael lite extra efter den tuffa starten på året där han också tvingats skjuta på säsongspremiären på grund av en bäckenskada.
**
Det är en sak att SOK inte talar klarspråk utan säger att Mikael Ymer har en timeout från topp- och talangprogrammet. Nu har jag hört och sett ett antal tennisledare säga och skriva samma sak och det bara understryker att tennisen tyvärr väljer att ha en underdånig attityd mot SOK. En timeout tar man själv och det är ju inte så att Mikael valt att ta ett uppehåll från SOK. Han är utsparkad.

fredag 5 februari 2016

ITF:s luddiga regler gav Sverige tuffare utmaning


På lördagen spelar Sveriges Fed Cup-lag för att hålla sig kvar i division I.
Motståndare är Estl..., nej, Turkiet.
Enligt Internationella Tennisförbundets (ITF) regler ska sista laget i grupp A (vilket blev Sverige) möta sista laget i grupp C (Estland) i en match som avgör vilket av länderna som åker ner i division II.
Men nu får Rebecca Peterson & Co istället möta nästjumbon i grupp C, alltså Turkiet och anledningen torde vara att turkiskorna i dag förlorade den sista gruppspelsmatchen mot just Estland.
Men ingenstans på ITF:s hemsida står att inbördes möte värderas högre än tabellplacering.
Om ITF är så mån om denna lagtävling som organisationen hävdar att man är borde ett första steg vara att införa regler som klart och tydligt anger vad som gäller – och att man också efterföljer reglerna.
**
Även om Turkiet i dag förlorade mot Estland håller jag turkiskorna som en svårare motståndare för Rebecca Peterson & Co. Estland har inte ens fullt lag på plats och trion står och faller med Anett Kontaveit.
Turkiets etta är 142-rankade Cagla Buyukakcay som tagit två segrar på sina tre singlar i gruppspelet. Hon är också en stark dubbelspelare (rankad 116) även om det blivit tre förluster i gruppspelet där hon haft olika partners vid sin sida,
Ipek Soylu är rankad 161, har 1-1 i singlar i gruppspelet och avstod singelspel i dagens match mot Estland.
Bakom dessa har Turkiet i Basak Eraydin och Pemra Ozgen två spelare med bättre rankning än svenska tvåan Susanne Celik.
**
Som väntat föll Sverige i den avslutande gruppspelsmatchen mot Ukraina. Rebecca Peterson inledde mycket övertygande mot Lesia Tsurenko som samlade ihop sig och visade varför hon ligger så högt som 35 på världsrankningen. 1-6, 6-2, 6-0.
Susanne Celik föll med 6-1, 6-3 mot Katerýna Bondarenko och i dubbeln förlorade Cornelia Lister/Jacqueline Cabaj Awad med 6-2, 6-4 mot Olga Savtjuk/Anastasiya Vasylyeva.


torsdag 4 februari 2016

Oväntade förlusten i Fed Cup innebär risk för ödesmatch

Det räckte inte att Peterson tog sin första singelseger i FC
Efter dagens oväntade bakslag mot Portugal riskerar Sveriges Fed Cup-lag att komma sist i gruppen – något som skulle innebära att svenskorna kan åka ur division I.
Sverige var på papperet favorit mot Portugal men just eftersom laget är ungt och orutinerat lovade jag igår att inte plocka fram fiaskostämpeln vid förlust.
Konstaterar därför bara:
•325-rankade och matchotränade singeltvåan Susanne Celik föll med 6-3, 6-4 mot Maria Joao Koehler, 912:a på världsrankingen. Visst, för två år sedan var Koehler ytterst nära att ta sig in på topp-100 men de två senaste åren har hon utan framgång spelat främst på ITF-touren.
•Rebecca Peterson tog sin första singelseger i Fed Cup genom att besegra Michelle Larcher de Brito med 7-6, 6-4. 135-rankade Peterson är för första gången ankare i Fed Cup-laget och det var mycket starkt av henne att vinna måstematchen mot den betydligt mer rutinerade 196-rankade portugisiskan.
•Nu hjälpte inte det. Peterson och FC-debuterande Cornelia Lister föll i den avgörande dubbelmatchen med 6-3, 6-3 mot de Brito/Koehler.
Med tanke på att Portugal i onsdags inte tog ett set mot gruppens storfavorit Ukraina är det inget som talar för svenskorna i fredagens avslutande gruppspelsmatch mot Lesia Tsurenko & Co.
Kommer Sverige sist i grupp A väntar ödesmatch mot jumbon i grupp C och förloraren åker ner i division II. Det mesta talar för att Estland – med 91-trankade Anett Kontaveit - kommer sist i grupp C. Estländskorna har förlorat de två första gruppspelsmatcherna och har betydligt sämre matchkvot (1-5) än nästjumbon Turkiet som har en seger och 3-3 i matchkvot.

Världsnyhet att 1041-rankad spelare är klar för comeback


Att en spelare rankad 1041 gör comeback är inget som normalt väcker intresse.
Men eftersom det nu handlar om tidigare världsfyran Juan Martin del Potro är comebacken en världsnyhet.
Efter tre handledsoperationer och sju sorger och åtta bedrövelser säger den 27-årige argentinaren att han nu är redo att komma tillbaka.
Comebacken är planerad till ATP-turneringen i Delray Beach som startar 15 februari.
Den kraftfullt spelande sydamerikanen hade inte ens fyllt 21 år då han sensationellt spelade hem US Open-titeln 2009 efter finalseger mot Roger Federer. Då var det många som trodde att del Potro skulle bli främste utmanare till Federer, Rafael Nadal och Novak Djokovic.
Senare samma år gick del Potro till final i ATP-slutspelet i London efter en gastkramande semifinal mot Robin Söderling.
Men snart började skador att störa argentinaren som 2010 spelade bara sex matcher och de två senaste åren har varit så eländiga att han haft funderingar på att lägga av. Men trots bara sporadiskt spelande har han kunnat visa att kapaciteten finns kvar.
Det gjorde han bland annat genom att 2014 ta titeln i Sydney – en av hans bara fyra turneringar under säsongen.
Ifjol blev det bara två.
Hur många blir det i år?
- Var tålmodiga, att komma tillbaka till touren är en del i rehabprocessen, hälsar argentinaren till alla sina fans.

onsdag 3 februari 2016

Sverige favorit i FC-premiär men visst finns lurande faror

 Celik och Peterson väntar båda på singelseger i FC
Rebecca Peterson och Susanne Celik tar som väntat hand om singlarna då Sveriges Fed Cup-lag i morgon inleder gruppspelet i Israel.
Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgren nominerar dubbelparet först efter de två singlarna men händer inget oförutsett bildar Peterson par med Cornelia Lister.
För premiärmotståndet svarar Portugal som på förhand såg ut att bli gruppens slagpåse och som i dag föll med 0-3 mot Ukraina som inte släppte ett set ifrån sig.
Det unga svenska laget gäller som storfavoriter mot Portugal och allt känns bäddat för gruppfinal mot favorittyngda Ukraina på fredag.
Samtidigt ska vi komma ihåg att Sverige saknar Johanna Larsson och att Wahlgren mönstrar ett ungt och orutinerat lag.
Lagets ankare Peterson har 0-2 i facit i FC-singlar.
Celik har 0-1.
Tilläggas ska ska att deras facit är från World Group II, en division över den laget nu spelar i.
Många spelare känner en extra stor press då de vid något eller några tillfällen per år får äran att dra på sig landslagsdräkten och den pressen kan bli övermäktig för spelare som saknar både erfarenhet och segrar att luta sig mot.
Därför kommer i alla fall inte jag att basunera ut ”Fiasko” om den förmodade segern mot Portugal uteblir.

Mer grusspel än han planerat trolig följd av Federers skada

Knäskadan ger anledning till huvudbry
Federer knäskadad!
I en sport där skador hör till vardagen borde nyheten om Roger Federers knäskada inte väcka minsta förvåning.
Men det gör den.
Schweizaren har under sin långa karriär varit mycket förskonad från skador. Visst, hans rygg har krånglat vid några tillfällen men den 34-årige världstrean har ändå klarat sig ifrån längre uppehåll.
Hur det blir nu återstår att se.
Federer berättar på Facebook att han skadade sig dagen efter Australian Open-semifinalen mot Novak Djokovic, att undersökningen visade på en meniskskada och att han genomgått artroskopi.
Han har lämnat återbud till ATP-turneringarna i Rotterdam och Dubai.
”Jag ber om ursäkt till mina vänner i Rotterdam och Dubai, för jag såg fram emot att spela dessa turneringar. Samtidigt som det här är ett olyckligt bakslag, är jag glad för att min läkare sade att ingreppet gick bra”, hälsar Federer.
Jag tror att det påtvingade uppehållet får honom att stuva om i det ursprungliga turneringsschemat. Enligt det blir Franska mästerskapet hans enda grusturnering i år.
Med tanke på att grus är det för kroppen - och då i synnerhet för knäna - skonsammaste underlaget ligger det nära till hands att Federer omprövar sitt beslut att i år avstå samtliga vårens tre Masters-turneringar i Monte Carlo, Madrid och Rom - turneringar där vi självklart vill se alla de största stjärnorna. (Att Federer ska spela alla tre är att hoppas på för mycket)
Federer räknar med att göra comeback i början på mars då det är dags för Masters-turneringen i Indian Wells – den enda turnering han enligt ursprungliga planeringen ska spela före Franska mästerskapet.

tisdag 2 februari 2016

Ymers förlust en påminnelse om långa vägen till toppen


För unga spelare är förluster många gånger inte bara lärorikare utan också nyttigare än segrar.
Förlusterna kan fungera som påminnelser om hur lång väg de har kvar och hur mycket arbete de måste lägga ner för att överhuvudtaget ha en möjlighet att nå sina mål.
I dag åkte 19-årige Sverigeettan Elias Ymer på just en sådan förlust.
I 250-turneringen i Montpellier föll han med 6-1, 6-4 mot 93-rankade 34-åringen Paul-Henri Mathieu.
Fransmannen hade sin bästa period för 7-8 år sedan och även om han fortfarande glimtar till ibland – ifjol var han i en ATP-final - känns det inte förolämpande att kalla Mathieu en föredetting.
Men han är fortfarande en skicklig hantverkare och det finns så många av samma sort att de utgör en stor och svårgenomtränglig massa för alla de unga talanger som tror eller i alla fall hoppas att steget till topp-30 eller till och med topp-20 inte ska vara så stort. Förr eller senare inser de att steget är oerhört stort och ju förr desto bättre.
Jag påstår inte att Elias underskattar svårigheterna som ligger framför honom  men lika fullt kan han vända besvikelsen över sådana här förluster till en sporre.
Efter matchen snackade jag med Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren som tillsammans med Dan Eklund utgör Ymers coach-team. Rosengren menar att förluster kan vändas till något positivt även för coacherna.
– Självklart vill man att spelaren man har ska vinna. Men jag menar att man blir ännu mer kreativ efter förluster. Då ser man precis vad spelaren behöver jobba extra med och vad man ska lägga extra mycket tid på, säger Rosengren.
- När allt bara rullar på med segrar är det lätt att man som coach blir lite latare och snällare.
Matchen visar hur små marginaler det är i tennis. Första set är inte mycket att säga om, där skaffade sig Elias tre breakbollar först vid 1-5-underläge. I andra set hade han sina chanser. Men Elias lyckades där inte utnyttja någon av sina fyra breakbollar medan hemmaspelaren tog tillvara på sin enda.



Här är framtidshoppen som ofta hamnar i skymundan


Rebecca Peterson är för första gången ankare i FC-laget
Säg svensk tennis framtid och nio av tio tänker på bröderna Ymer.
Visst, Elias och Mikael är framtiden – i svensk herrtennis.
Deras motsvarigheter på damsidan hamnar alltför ofta i skymundan.
En förklaring tror jag är att det finns så stolta traditioner bland herrarna. Vi hoppas få se en ny Björn Borg, Stefan Edberg eller Mats Wilander eller få uppleva något som i alla fall påminner lite om storhetstiden på 1980-talet.
Något liknande att jämföras med finns inte bland damerna.
Å andra sidan: just att det finns så mycket otrampad mark där borde kanske innebära att Rebecca Peterson, 20 år, Susanne Celik, 21 år, Cornelia Lister, 21 år, Jacqueline Cabaj Awad, 20 år, och de andra framtidshoppen uppmärksammas mer än vad som görs.
Efter Robin Söderlings sista match sommaren 2011 har de svenska tennisdamerna överglänst herrarna. I drygt två år låg både Johanna Larsson och Sofia Arvidsson topp-100 medan det inte funnits någon svensk på ATP-rankningens topp 100 sedan just Söderling.
Arvidsson har lagt av. Att överlägsna Sverigeettan Larsson avstår (hon vill fokusera på egna karriären) veckans Fed Cup i Israel är ett mycket stort avbräck.
Samtidigt ger det Peterson, Celik, Lister och Cabaj Awad möjlighet att visa upp den del av svensk tennis framtid som det tyvärr inte talas så mycket om.
Fotnot: Krönikan publicerad i dagens SvD.
**
Sveriges Fed Cup-lag spelar tillsammans med 15 andra nationer i division I:s Europa/Afrika-zon.
Lagen är indelade i fyra grupper och Sverige spelar i samma grupp som Portugal och Ukraina.
Sett till nationsrankning är 21-placerade Sverige favorit i gruppen före Ukraina (30) och Portugal (37).
Men det styrkeförhållandet är missvisande inför gruppspelet i Israel eftersom Sveriges FC-kapten Lars-Anders Wahlgren inte har Larsson att tillgå. En titt på den individuella rankningen ger en bättre bild.
Visserligen tvingas också Ukraina ställa upp utan sin bäst rankade spelare -21-rankade Elina Svitlova – men i Lesia Tsurenko (rankad 35) och Kateryna Bondarenko (73) har laget två på papperet starkare spelare än Rebecca Peterson (135) som för första gången får känna hur det är att vara lagets ankare. En mycket nyttig erfarenhet då det känns självklart att Rebecca  kommer att ha den rollen i framtiden.
Tvåan Susanne Celik är rankad 325, Jacqueline Cabaj Awad 508 och Cornelia Lister 580. Lister har hittills nått sina största framgångar i dubbel (rankad 211) och lär bilda par med Peterson (97).
SvD idag
Även om det under åren visat sig att rankning ofta har underordnad betydelse i Fed Cup och Davis Cup talar det mesta för att Portugal blir gruppens slagpåse.
Om förstarankade Michelle Larcher de Brito (rankad 197) skriker lika mycket som då hon kom fram för några år sedan – hon nådde till och med högre decibel än Sjarapova och Azarenka – kan hon kanske åtminstone inledningsvis skrämma slag på motståndaren.
**
Gruppsegraren i Sveriges grupp möter segraren i gruppen där Kroatien, Estland, Turkiet och Israel ingår.
Mötet mellan gruppsegrarna avgör vilket av lagen som senare i år får kvala till World Group II.
Motståndare i det kvalet blir ett av de fyra lag som förlorar i World Group II:s första omgång vilken avgörs i helgen.
**
Kan Sverige då inte åka ur diivsion I? Jo! Men det är föga troligt och jag drar inte här och nu hur det skulle kunna gå till. Förhoppningsvis kommer det inte heller finnas anledning att ta upp saken efter de två gruppspelsmatcherna.