fredag 3 juni 2016

30 år sedan bollkonstnären tände sin stjärna i grus-VM


En av svensk tennis största underhållare
Sammanlagt 13 svenskar fanns i startfältet på Roland Garros – fyra av dem låg topp-10.
Men nej, det kom inte att handla om tvåan Mats Wilander, sjuan Stefan Edberg, åttan Joakim Nyström eller nian Anders Järryd.
Huvudrollen togs istället av en skånsk bollkonstnär som snart skulle fylla 23 år och visserligen inte var okänd men ändå ett oskrivet kort i de största sammanhangen.
I år är det 30 år sedan Mikael Pernfors slog tennisvärlden med häpnad då han i Franska mästerskapet radade upp segrar mot etablerade stjärnor och till slut stod öga mot öga med fruktade världsettan Ivan Lendl i finalen.
Roboten tog titeln men artisten vann publikens hjärtan.
– Bästa minnet är nog helheten av att få uppleva allt det innebär att få gå till final i en Grand Slam. Uppmärksamheten, känslan av att slå några av de bästa spelarna i världen på en av största scenerna, säger Pernfors till Challenge.
Även om Micke förstås inte hade räknat med en finalplats trodde han sig på förhand kunna göra en bra insats.
– Jag var ju rankad 27, så jag visste att jag kunde vinna matcher. Började dåligt i första matchen, men lyckades vinna, säger Pernfors som inledde med seger mot hemmafavoriten Olivier Delaitre som fått ett wild card.
Sedan väntade Stefan Edberg. Visserligen inte alls lika framgångsrik på grus som på snabbare underlag men ändå topp-10 med en Grand Slam-titel på meritlistan.
– Hade tur att få ett regnavbrott mot Stefan, annars hade jag nog inte vunnit den. Han hade ledning när vi bröt.
Då regerande mästaren Wilander och utpräglade grusspecialisten Kent Carlsson gjorde sorti i tredje omgången var det nog inte många som trodde på blågul succé. Pernfors fick överraskande sällskap av 101-rankade Ulf Stenlund till åttondel där Micke ställdes mot elfteseedade argentinaren Martin Jaite.
– Det var nog min bästa match, jag vann de två sista seten (båda i tiebreak, min anmärkning)  i duggregn. 
I kvarten tappade han första set men klädde sedan av Boris Becker och även i semifinalen mot Henri Leconte vände Pernfors 0-1.
"Jag fick visst ett porträtt av Lendl i pris", har Pernfors skämtat
Finalförlusten kunde på inget sätt överskugga hans succé och även om Pernfors under karriären nådde fler stora framgångar är 1986 års Franska mästerskap största förklaring till varför han är ett så eftertraktat namn till turneringarna med tidigare stjärnor.
Själv verkar han inte ta det för självklart att bli inbjuden.
– Det är att jag hela tiden nu, spelar i princip bara evenemang med spelare som har mycket större meriter, så man ger nog inte sig själv tillräckligt med credit för att man faktiskt var i final i ett "VM", säger han.
Alla vi som var med då minns hur stort det var. Extra speciellt blev det av att Pernfors hade valt en för svenska spelare så annorlunda väg till tenniscirkusen. Han hade nämligen gått på college och tog året före Paris-finalen sin andra raka seger i collegemästerskapet (NCAA).
Alla ni – och det verkar tyvärr vara många – som viftar bort college som ett bra alternativ till andra typer av satsningar kan lägga Mikael Pernfors ord på minnet:
– Hade jag inte fått chansen att spela collegetennis så hade jag aldrig blivit proffs. Jag tränade en timme i veckan under gymnasietiden!! Ingen trodde på min tennis, inklusive mig själv. 
- Jag hade turen att komma till "rätt" skola direkt. Liten skola, inga förväntningar, mycket bättre spelare än coachen ens hoppats på. Hade turen och "skickligheten"att få komma till University Of Georgia. Hade inte vunnit NCAA första året om det inte varit på hemmaplan i Athens.
Till sist ett konkret råd från 1986 års Paris-finalist:
– Jag påstår att spelare som inte är etablerade på touren bör ta chansen på college. Dels för att att få en utbildning, men även för att bygga sin tennis. Det stöd man får från, i alla fall de större skolorna,  gör det nästan idiotiskt att inte utnyttja tillfället.
Någon som fortfarande rycker på axlarna åt college?
Nej, tänkte väl det.

3 kommentarer:

  1. Dessutom har collegetennis mycket åskådare, vilket även tränar spelaren i mental styrka; att spela framför stor publik hemma och borta! Micke är än idag stor hjälte hos Bulldogs:

    "Bulldog Awards

    Along with the eight national championships (six outdoor, two indoor), Georgia Tennis owns 37 SEC titles (28 regular season, 9 tournament) and has made 36 NCAA Tournament appearances. There have been 46 different Bulldogs who have earned individual All-America honors 91 times, and nine NCAA champions since 1983. Mikael Pernfors won both the 1984 and 1985 NCAA singles title while Allen Miller and Ola Malmqvist captured the 1983 NCAA doubles title. In 1991, Al Parker was tabbed the Academic All-American of the Year. In 2001, Matias Boeker guided the Bulldogs to the NCAA Championship as well as sweeping the singles and doubles titles. Boeker repeated as NCAA singles champion in 2002. In 2005, John Isner and Antonio Ruiz claimed the NCAA doubles crown."

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Pennor var en spelare man älskade. En riktig lirare 😁

    SvaraRadera