Därför får Murray mitt hjärta att klappa extra för Djokovic

Klockan 15 i eftermiddag bänkar vi oss för att se de här två

Idag möts Novak Djokovic och Andy Murray för 34:e gången.

Det är sjunde gången de ställs mot varandra i en Grand Slam-final.

Av tennisens klassiska tungviktsmöten är det bara de mellan Roger Federer och Rafael Nadal som utspelats fler gånger (8) i Grand Slam-final.

Ingen av Djokovic och Murrays tidigare matcher har haft samma dignitet som eftermiddagens final i Franska mästerskapet på Roland Garros.

Om Djokovic vinner blir han:

•Historiens åttonde spelare – den fjärde under proffseran – med en komplett samling Grand Slam-bucklor.

•Tredje spelare genom tiderna efter Rod Laver (1962 och -69) och Donald Budge (1938) att vara regerande mästare i samtliga fyra Grand Slam-turneringar.

Vinner Murray blir han förste brittiske herrsegrare på Roland Garros sedan Fred Perry 1935.

Inför turneringen höll jag Djokovic som solklar favorit före Stan Wawrinka och Andy Murray.

Efter skottens makalöst imponerande uppvisning i semifinalen mot Wawrinka känns förhandstipset inte längre lika solklart. Men det står ändå fast.
Djokovic har 23-10 inbördes (4-2 i Grand Slam-finaler) och han har vunnit tolv av deras 14 senaste matcher. Murrays seger i Rom senast är i statistiken värd lika mycket som alla andra matcher men ska ändå ses mot bakgrund av att serben missgynnades av spelschemat och var sliten efter en tre timmar lång semi.

Även i Paris har Djokovic haft nackdel av att spelschemat ändrats på grund av ovädret. Men denna gång har det förmodligen inte ens marginell betydelse.
 I fredags hade han en ganska komfortabel resa i semifinalen mot härlige uppstickaren Dominic Thiem och efter det en dags vila.

Apropå väder: De regntunga och kyliga förhållanden som passade Murray som handsken i semifinalen mot Wawrinka och som skulle varit till fördel för honom även i dag kommer enligt prognoserna inte att råda i eftermiddag.

Runt 20 grader och inget regn säger meteorologerna och får de rätt blir förhållandena i alla fall något snabbare än tidigare i turneringen.

Jag har aldrig tidigare känt så här starkt för Djokovic som inför denna final och det beror delvis på att han möter just Murray.

Lipsill

Skotten må vara en fantastisk spelare och en grym kämpe men hans oförskämda och respektlösa uppträdande på banan är bland det tristaste jag sett under mina snart 40 år som tennisjournalist.

Murray är för övrigt den ende spelare jag sett tanka i en Grand Slam-final. Det skedde mot just Djokovic i Australian Open för fem år sedan då de för första gången ställdes mot varandra i en final i dessa sammanhang.

Visst skärper den 29-årige småbarnspappan till sig rejält ibland och visst kommer knytnäven fram då han är på g men ofta beter han sig som ett bortskämt barn så fort det börjar ta emot.

Vi har vant oss vid till den grad att vi reagerar mer då han inte tjurar. Det slog mig under semifinalen. Då berömde Eurosports skickliga kommentatorer Maria Strandlund Tomsvik och Thomas Enqvist skotten för att denne inte gnällde då han tappade tredje set. Det om något visar var ribban ligger då det handlar om bedömning av skottens uppträdande.

Parispubliken kan vara stenhård mot spelarna. En krossad racket eller protest mot ett domslut kan räcka för att en spelare ska få åskådarna mot sig.

Novak Djokovic har flera gånger under åren hamnat i onåd hos publiken. Att denna däremot har betydligt större acceptans för Murrays verbala utfall mot sitt team beror förmodligen just på att de otrevliga angreppen inte avviker från hans normala beteende på banan.

Men att hjärtat klappar för Djokovic beror förstås inte främst på att han möter Murray – utan på Djokovic själv.

Han har under flera åt varit tourens klart bäste spelare och har såväl på som utanför banan vuxit in i rollen som en mycket profilstark och god tennisambassadör.

Förra året var Paris-titeln den enda han ”missade” och med seger idag är den 29-årige serben halvvägs till en Grand Slam vilket skulle höja temperaturen i Wimbledon ytterligare.