söndag 24 juli 2016

Svensk tennis har inte råd med ännu en olycka som GS


Inom kort anställer Svenska tennisförbundet en ny generalsekreterare. Jag vet inte vilka som sökt eller vilka av de sökande som kallats till intervju.
I inslaget här resonerar jag och tycker till om GS-frågan som är viktig för svensk tennis.
Inslaget blir också det sista inlägget på bloggen på en månad. Nu tar jag nämligen semester från såväl arbete som bloggande och det oavsett vad som händer på olika fronter.
Vill passa på att tacka för alla uppskattande ord om bloggen och ja, även de som är kritiska mot något jag skrivit eller sagt ska naturligtvis ha tack för sitt engagemang. Ett av de viktigaste syftena med Challenge är just att skapa engagemang och debatt.
Sedan starten i januari 2015 har Challenge vuxit stadigt och nu är ni cirka 2000 unika besökare varje dag. Kul! Tack!
Ha en fortsatt härlig sommar, håll serven och så hoppas jag att vi ”ses” här igen 22 augusti.
Med vänlig hälsning
Jonas


Möt svensken som coachar Sveriges DC-motståndare


Saknad av många i svensk tennis
Han kunde ha blivit assisterande Davis Cup-kapten i Sverige.
Hör om om varför det inte blev så för göteborgaren Martin Bohm som nu är coach i Hollands Davis Cup-lag.
16-18 september möts lagen i division I-kval i Båstad där det inte spelats Davis Cup sedan 2000.
Bohm var häromdagen på blixtvisit i den svenska tennismetropolen och Challenge passade självklart på att träffa mannen som inte kan dölja att han är nöjd med svenskarnas val av grus i kvalet där förloraren senare i höst spelat ödeskval
Min vän och kollega Torbjörn Dencker filmade:





Låt spelarna klara sig själva - coachningen en björntjänst


"Först slår du högt på backhand två gånger, sen kliver du in i banan och sen...
Tennis är en komplex sport.
Det krävs bland annat bra teknik, stark fysik och ett taktiskt kunnande.
Tyvärr har damtennisen en regel som gör att spelarnas taktiska skicklighet inte väger så tungt.
På WTA-touren är det nämligen tillåtet med coachning och har så varit sedan 2009.
WTA skulle göra spelarna och sporten en tjänst genom att förbjuda coachning.
Sannolikt kommer vi i eftermiddagens Ericsson Open-final att få se Katerina Siniakova och Laura Siegemund kalla in sina respektiva coacher på banan.
Jag ska inte gå så långt som att säga att coachning förringar spelarnas insatser men tycker att WTA gör ”sina” spelare en björntjänst.
Extra mycket så eftersom nio av tio coacher är män vilket sänder en signal om att spelarna inte har förmåga att på egen hand hitta en bra taktik.
Tennis är en sport kvinna mot kvinna eller man mot man. Att lista ut hur man bäst ska använda sina styrkor och utnyttja motståndarens svaghet är en del av tjusningen.
Ska jag nöta högt på hennes backhand”? ”Ska jag rycka henne i djupled”? ”Serva mer på hennes forehand”?
Den spelare som själv hittar svaren på hur hon på bästa sätt ska utnyttja sina egna styrkor och/eller motståndarens svagheter ska ha en fördel. Det borde vara lika självklart som det är att spelaren med bäst fysik har en fördel i långa matcher. Eller som att den som har lika bra toppad som slicad backhand har en fördel jämfört med den som saknar slice.
Säkert invänder någon att coachernas betydelse inte ska överskattas eftersom de får coacha endast en gång per set. Men det kan ändå räcka för att en spelare med minimalt eget taktiskt kunnande ska börja spela annorlunda.
Flertalet spelare använder sig av coachning vilken tack och lov inte är tillåten i Grand Slam-turneringarna utan just enbart på WTA-touren.
Världsettan Serena Williams vill inte förbjuda coachning men använder sig inte heller av möjligheten. Så här sa hon då jag intervjuade henne under fjolårets Collector Swedish Open i Båstad.
När jag började spela var coachning inte tillåtet. När det sedan blev tillåtet använde jag det i början eftersom alla andra gjorde det. Men sen insåg jag att jag inte ville ha coachning. Jag vill ta reda på saker själv, det hjälper mig i tennisen och i livet”.
Kloka ord.
Men majoriteten spelare på WTA-touren förefaller vara för coachning.
Måtte tillåtandet av coachning inte sprida sig till Grand Slam, till herrtennisen och framför allt: inte till juniortennis.






Heta Siniakova är kylig - WTA-reaktion på publiken


Backhand är Siniakovas starkaste vapen
Hon är 20 år, rankad 92 och kvalade till Ericsson Open.
På min fråga vad hon hade förhoppningar när hon kom till Båstad för drygt en vecka sedan ger tjeckiskan Katerina Siniakova ett svar som berättar mycket om henne:
– Jag har utvecklat mitt spel och kände mig ganska säker på att jag skulle kunna gå till final. Nu är jag där och det är jag jätteglad för”, säger hon och ler. Snacka om en rättfram tjej med starkt självförtroende. Siniakova har bara ett par yngre spelare framför sig på rankingen och hade redan före Ericsson Open varit uppe i två semifinaler på WTA-touren.
I går slog hon ut titelförsvarande publikfavoriten Johanna Larsson och gick fram till sin första singelfinal där tyskan Laura Siegemund väntar.
Tjeckien är en stark tennisnation med en lång och stolt tradition. Siniakova coachas av sin pappa Dmitri men får också hjälp av landsmaninnan Helena Sukova, fyrfalrig Grand Slam-finalist och världsfyra 1985.
– Vi har haft så många bra spelare och det kommer hela tiden fram nya. Ställs det höga förväntningar på dig?
– Mest från mig själv. Jag har ju flera tjeckiskor framför mig så jag hoppas att jag kan ligga först om några år, säger Siniakova som är sjätte bäst rankade tjeckiska.
På presskonferensen fick hon också frågan hur det var att möta en hemmaspelare.
– Det är alltid tufft. Naturligtvis får hemmaspelaren publikens stöd men det handlar om att fokusera på varje poäng och inte på publiken, säger tjeckiskan diplomatiskt. Mer rakt på är beskrivningen av Båstad-publiken på WTA:s hemsida: ”ogenerat partisk”.
Då var semifinalen ändå inget skräckeexmpel på att svensk tennispublik har förändrats – långt därifrån.
Att WTA reagerar borde ändå ge en tankeställare.
Svensk tennispublik har genom åren varit känd för sin sportslighet och för sin respekt mot hemmafavoriternas motståndare.
Men något har hänt under de senaste åren. Ibland applåderas dubbelfel och jublas åt grova missar. Sådant slapp Siniakova men hon fick samtidigt nöja sig med mycket blygsamma applåder efter vunna poäng.
Jämfört med hur det ser ut i vissa andra länder kan säkert svensk tennispublik fortfarande beskrivas som sportslig men enögdheten har utan tvekan blivit större. På ett sätt är det fullt naturligt att hemmaspelare får starkt stöd men som tennisvän borde det vara självklart att också visa sin uppskattning för bra underhållning – oavsett underhållarens nationalitet.

lördag 23 juli 2016

Larsson fick inte fart på publiken - och vice versa


Linda Carlssons bild säger mer än tusen ord.
I går hyllade jag här Sverigeettan Johanna Larsson för hennes enorma fajterhjärta.
Det går inte i dag.
Hennes insats i semifinalen i Ericsson Open mot 20-åriga tjeckiska kvalspelaren Katerina Siniakova – som vann med 7-5- 6-1 - var nämligen av det energifattigare slaget.
Orsak?
Höftproblemen som Larsson kände av redan i början av matchen och som fick henne att ta en medical timeout efter första set – som var drygt en timme långt - spelade självklart in även om hon på presskonferensen tonade ner betydelsen av besvären.
Larsson stortrivs på hemmaplan och var självklart motiverad att nå sin fjärde final i Båstad men det var en sådan här dag då hon saknade kraften som krävs.
Hon tände inte till på sättet vi är vana att se. Johanna sa själv att hon inte lyckades utnyttja publikens energi på sättet hon önskade.
Det fanns ändå några lägen då hon tycktes vara på gång att lyfta sig och med det kunna rycka med publiken. Som då hon hämtade upp 0-2 till 2-2 och där kvitteringen kom efter ett mycket långt game där Johanna räddade mängder av breakbollar. Vid 3-2 hade hon 30-0 och läge att koppla grepp. Men nej, hon tappade serven. Likadant då hon servade vid 3-4 och hade 40-0 men blev breakad.
Det kändes som ett nyckelgame och det var som om en del luft gick ur även åskådarna på de anmärkningsvärt glest besatta läktarna. Visst fanns det några som försökte dra igång Johanna även senare men det var en sådan där dag då det inte gick.
Även om jag inte räknade lyckades Larsson nog inte slå igenom Siniakovas försvar vid fler än tre, fyra tillfällen. Den unga tjeckiskan är mycket stark även ute i hörnen och då främst på backhandsidan.
Med tanke på att Johanna Larsson var titelförsvarare och att insatsen i dag inte gladde kan det ligga nära till hands att se hennes Ericsson Open 2016 som en stor besvikelse.
Men det skulle vara mycket orättvist. I kvartsfinalen mot 37-rankade Annika Beck tog hon sin tredje största skalp för säsongen och semifinalen i Båstad är hennes bästa resultat på WTA-touren i år tillsammans med semifinalen i Hobart i början på säsongen.
Siniakova väl värd ett besök på finaldagen
Med publikfavoriten borta kommer det – till skillnad från förra året – inte att bli fullsatt, folkligt och festligt på söndagens final.
Men jag hoppas att många tar tillfället i akt att se heta Katerina Siniakova som möter sjätteseedade tyskan Laura Siegemund.
Siniakova är rankad 92, framme i sin första WTA-final och blir mycket intressant att följa under de närmaste åren.



fredag 22 juli 2016

Vädret i Båstad hjälpte honom att knäcka Lendl


Henrik Sundström
I september spelar Sveriges Davis Cup-lag åter i Båstad.
I dag bestämde nämligen Svenska tennisförbundet att kvalmatchen mot Holland ska avgöras i det svenska tennis-meckat där det inte spelats DC sedan 2000.
Kvalet avgörs 16-18 september och visst, väder och vind kan ju säkert komma att bjuda på en del överraskningar.
Men att vädret ska få så avgörande betydelse som det hade då Sverige just i Båstad och i september mötte Tjeckoslovakien i semifinal 1984 är knappast troligt. Då var det rejält kyligt.
Tjeckiske världstrean Ivan Lendl såg ut att vara på väg att utjämna den 1-0-ledning Mats Wilander hade skaffat Sverige. Lendl hade 2-0 i set och var om jag inte minns fel ett break upp i tredje mot Henrik Sundström som inte alls fått igång sitt spel.
På bänken hade DC-kapten Hasse Olsson börjat att frysa. Så efter i stort sett varje poäng ställde han sig upp och började hoppa på stället för att hålla värmen.
Challenge i torsdags
Sundström såg det men förstod inte att Olsson frös utan trodde att DC-kaptenen gav tecken att "Henke" skulle få igång fotarbetet bättre.
Det fick Sundström och vände matchen mot den tjeckiske världsstjärnan.
Ett taktiskt genidrag”, sa Hasse Olsson med glimten i ögat efter matchen.

Med sitt stora fajterhjärta tänder hon Båstad-publiken


Sverigeettan är en matchvinst från sin fjärde Båstad-final
Hela världen älskar en fajter”.
Uttrycket är både gammalt och slitet men stämmer lika bra nu som genom alla tider.
Att Sverigeettan Johanna Larsson går hem hos publiken i Båstad beror självklart först och främst på att hon har hemmaplan. Men jag är övertygad om att även hennes stora fajterhjärta i hög grad bidrar.
Vi har ju genom åren sett exempel på hemmaspelare med enorm potential som bjudit på stor tennis men fått gamnacke då det börjat ta emot vilket gjort åskådarna mer eller mindre likgiltiga för fortsättningen.
Den 27-åriga norrländskans spel är inte tekniskt fulländat eller elegant och även om hon i dagens kvartsfinal mot svagt servande tyskan Annika Beck (7-5, 6-1) svarade för flera läckra stoppbollar är det inte dessa finesser som finns kvar på näthinnan - i alla fall inte på mina.
Där finns istället bollduellerna där Larsson blir tillbakatryckt men envist håller sig kvar för att i slutänden vända poängen till sin fördel.
Att hemmafavoriten skulle göra som Beck och strunta i att springa på en stoppboll finns nog inte. Larsson skulle förmodligen slänga sig raklång för att nå bollen om hon så bara hade en liten gnutta hopp om att nå den.
Sådan kampvilja går rakt in i hjärtat.
Dessutom påverkar det hela stämningen på läktarna. Publiken rycks med.
Vi är nog många som tio gånger hellre ser en fajter utan skönspel än en bollvirtous som inte sliter ont.
Eftersom det spelas WTA-turneringar i stort sett varje vecka året drabbas alla turneringar av att det i startfältet finns en eller ett par spelare som är trötta och omotiverade och som medvetet inte gör/inte har kraft att göra sitt bästa.
Lika nedslående som det är för publiken lika upplyftande är det att se spelare som just där och då uppträder som om det gällde livet.
Just i sporter kvinna mot kvinna eller man mot man blir det så extra tydligt vem av ”duellanterna” som hellre låter sig släpas från banan än viker ner sig.
Larsson tappade i dag serven blankt till 1-3, bröt tillbaka och höll serven. Även om det i första set blev fler servegenombrott efter att Johanna brutit till 4-3 kändes det som om det var där matchen avgjordes. Becks servegame var riktigt långt och Larsson utnyttjade sin sjätte breakboll.
Naturligtvis är alla break viktiga men att detta kom efter ett så långt game tror jag hade stor inverkan på båda spelarnas mentala styrka men då självklart i olika riktning.
Kampviljan och den mentala styrkan är 82-rankade Larssons största tillgångar men det skulle ändå inte räcka långt utan hög spelkapacitet.
I dag besegrade hon en 37-rankad motståndare vilket sett till rankning är hennes tredje största skalp i år.
Då världstvåan Angelique Kerber i torsdags bröt turneringen fick Johanna ett ännu större ansvar än tidigare som affischnamn. Likadant var det förra året då Serena Williams tvingades kasta in handuken efter en match.
Då tog Larsson karriärens första singeltitel på WTA-touren.
Nu är hon en matchvinst ifrån en fjärde final i det svenska tennis-meckat.
Siniakova är en het 20-åring med hett humör
I semifinalen väntar härligt respektlösa tjeckiskan Katerina Siniakova som för några månader sedan lämnade tonårstiden bakom sig. Siniakova har kvalat in i Ericsson Open där hon i dag slog ut andraseedade Sara Errani.
När jag kallade Annika Becks servar för svaga är det svårt att hitta rätt beskrivning av Erranis servar. Men de är i alla fall av arten att Siniakova kunde gå ett par meter in i banan för att returnera – förstaservar!
Den unga tjeckiskan är fräckt offensivt och ibland är det lite går-det så-går- det över hennes spel. Hon har hett humör och det blir intressant att se hur hon handskas med Båstad-publiken.

torsdag 21 juli 2016

Kerbers avsked i Båstad skadar tyvärr även på sikt


Kerber meddelade sitt beslut på en presskonferens
Världstvåan Angelique Kerber hann inte mer än meddela att hon bryter Ericsson Open förrän spekulationerna var igång.
Hon hämtade sina startpengar, fejkade skada och åkte hem”, var en inte ovanlig åsikt bland de jag snackade med.
Kanske har de rätt.
Jag är kluven i frågan. Det bjuder starkt emot att misstro Kerber som verkade uppriktigt ledsen på presskonferensen.
Å andra sin går det inte att undkomma tanken att hon kanske kunde ha fortsatt turneringen - om den varit prio ett för henne.
Jag tror att den 28-åriga tyskan verkligen är armbågsskadad. Precis som att Serena Williams var skadad förra året då hon bröt Båstad-turneringen efter en match.
Men så skadade att fortsatt spel var uteslutet?
Tillåt mig tvivla och det är här man kan diskutera om de båda stjärnorna svikit turneringen och den svenska publiken eller om man ska ha förståelse för att Williams och Kerber gjort på sättet som skett.
Om det gällt Wimbledon, US Open, någon annan av Grand Slam-turneringarna eller en av de största WTA-turneringarna är det föga troligt att de valt att bryta.
Ericsson Open är mer försumbar för spelarna. Om affischnamnen brutit enbart av anledningen att de inte vill äventyra sin medverkan i större turneringar har de naturligtvis inte tagit sitt ansvar i Båstad.
Men handen på hjärtat – vem hade resonerat annorlunda i deras sits?
Då Williams förra året kom till Båstad hade hon ”bara” en US Open-titel kvar att spela hem för att ta en Grand Slam. Hon ville inte ta risken att skadan förvärrades inför årets sista Grand Slam-turnering.
Kerber har Rio-OS och US Open framför sig och vill inte äventyra sin medverkan där.
Oavsett om skadorna var så svåra att Williams och Kerber omöjligen hade kunnat spela vidare, om skadorna var fejkade eller om spelarna tog det säkra före det osäkra med tanke på framtiden slår det hårt mot Ericsson Open.
Det är inte bara den drabbade upplagan som tar skada utan även framtida upplagor riskerar att bli lidande. Tilltron till att affischnamnen både dyker upp och tar sitt ansvar minskar.
2011 bröt världsettan Caroline Wozniacki efter en match i Båstad, året därpå lämnade världsnian Sara Errani återbud och samma sak med Williams 2014.
Ingen turnering kan gardera sig mot sådant. Men lider ändå skada av det. Sedan må det handla om ren och skär otur eller att mindre turneringar plötsligt inte passar i stjärnornas kalendrar.
Nu är Sverigeettan största affischnamn
Förra året räddade Johanna Larsson med bistånd av Rebecca Peterson festen i Båstad. Även Peterson gick till kvartsfinal och med två hemmahopp där var fredagen räddad för arrangören. Resten fixade Larsson då hon under helgen fyllde läktarna och på söndagen tog sin första WTA-titel.
Nu står hoppet till enbart Larsson som är enda svenska kvartsfinalist. Men det var anmärkningsvärt glest på läktarna då hon spelade i dag.
Turneringens tre första dagar var det fri entré vilket drog storpublik och skapade härlig stämning på läktarna.
Men det var alltså inte många som fick så mycket mersmak att de kom tillbaka när det kostade pengar att se Sverigeettan och de andra proffsen.
Ett trist konstaterande som manar till eftertanke.




Spela DC-kvalet i Båstad!


Sverigeettan Ymer och DC-kapten Rosengren
I september kvalar Sveriges Davis Cup-lag mot Holland.
Sverige har hemmaplan och jag hoppas att förbundet väljer Båstad som spelort.
Båstad har under alla tider varit Sveriges tennis-mecka men det i sig räcker förstås inte för att locka storpublik till en sådan här typ av match.
Däremot är det ett ypperligt tillfälle att göra det genom att arrangera ett evenemang som samlar och i möjligaste mån enar tennis-Sverige inför det extra årsmötet i oktober då den nya verksamhetsinriktningen ska antas.
Redan i augusti har svensk tennis några dagars stormöte för att dra upp riktlinjerna som ska gälla från nästa år. Starka krafter drar åt olika håll och sannolikt kommer det att behövas mer tid än ett par dagars stormöte för att i möjligaste mån enas. DC-helgen 16-18 september låter perfekt för fortsatt arbete.
Bjuder förbundet ovanpå det in alla klubbar i regionen finns förutsättningar att skapa lite feststämning på läktarna.
Utan stort engagemang från förbund och klubbar lär DC-kvalet passera relativt obemärkt och det oavsett spelort.
Det handlar nämligen om kval där segraren behåller sin plats i division I medan förloraren spelar ödeskval i oktober. Förloraren i den matchen åker ner i tvåan.
Kommer holländarna med sitt starkaste lag är risken stor att Sverige åter hamnar i ödeskval. Där har Danmark blivit räddningsplankan vid två tillfällen och då senast förra året då DC-debuterande Mikael Ymer vann den femte och avgörande matchen.
Holland – som i helgen förlorade bortamatchen mot Ryssland med 5-0 är rankat 18 – och har i Robin Haase (rankad 95), Igor Sijsling (115) och Thiemo de Bakker (136) tre spelare som ligger före 157-rankade Sverigeettan Elias Ymer.
Då Holland förra året förlorade mot Schweiz föll de Bakker med 7-5 i femte mot Wawrinka och i par med Middelkoop besegrade han Roger Federer/Marcu Chiudinelli i dubbeln.
Hollands bäste dubbelspelare är världstolvan Jean-Julien Rojer och starka komplement till honom finns i främst Matwe Middelkoop och Wesley Koolhof (utan DC-rutin) som båda ligger runt 50-strecket.

onsdag 20 juli 2016

Ännu en milstolpe för Ymer - klar för första ATP-kvarten


Kom mycket väl förberedd till turneringen i Gstaad
Inom loppet av en och en halv vecka har Elias Ymer nått två milstolpar.
Förra veckans SkiStar Swedish Open var den första ATP-turnering där Sverigeettan direktkvalificerat sig på sin rankning.
I dag nådde Ymer i Gstaad sin första kvartsfinal på ATP-touren.
Inför turneringen hade Ymer inte en matchvinst på ATP-touren på 15 månader.
Den långa torrperioden var över då han i första omgången vände 0-1 mot Daniel Brands och i dag svarade han för ytterligare en ännu mäktigare vändning då 2-6, 1-3 blev till 2-6, 7-6, 7-5 mot Konstantin Kravchuck.
Att det inte är några riktigt stora skalper kvittar. Kvartsfinalen är precis lika mycket värd som om Ymer skrällt mot toppspelare.
En sådan väntar i kvarten. Där ställs svensken nämligen mot 21-rankade spanjoren Feliciano Lopez som är starkare på hardcort och gräs än på grus.
På plats i Båstad följer jag denna vecka WTA-turneringen Ericsson Open och har inte sett Ymers två matcher i Gstaad. Kan därför inte säga på vilken nivå han spelat eller sia om Elias möjligheter mot Lopez.
Intressant är ändå att Elias är i kvarten efter tre intensiva veckor i Båstad. Först handlade det om en veckas träningsläger, därefter om Båstad Challenger följt av Swedish Open och eftersom Elias föll direkt i båda tävlingarna hade han en stor träningsdos i kroppen inför Gstaad.
*
Markus Eriksson är framme i kvarten i en Challenger i Finland. En efterlängtad framgång för den härlige slitvargen som i kvarten möter ryssen Asian Karatsev.



Visst visade debutanten att hon gillar stå i rampljuset


Listers backhand är ett mycket starkt vapen
Undrar hur Cornelia Lister kommer att sova i natt efter förlusten mot världstvåan Angelique Kerber.
Förhoppningsvis lugnt och skönt efter att ha gjort en imponerande debut på WTA-touren.
Men det skulle förvåna om hennes tankar innan dess inte maler kring de där ödesdigra missarna som kan ha kostat årets i särklass största skräll i damtennisen.
Visst kan man kalla Listers förlust för hedersam och visst har hon anledning att vara nöjd med i stort sett allt hon gjorde
Men framför allt är förlusten nog främst smärtsam för den 22-åriga hemmafavoriten som var så nära att få uppleva något som hon kanske inte ens kommer att vara i närheten av under resten av karriären.
Rankad 664 hade hon 6-2 och gameboll till 5-4 mot tyska världstvåan Angelique Kerber.
Fram till dess hade Lister spelat helt respektlöst.
Då började tankarna att surra i hennes huvud och mer behövdes inte för att gummiarmen skulle spoliera allt genom en grov forehandmiss och efter det ett dubbelfel. Kerber bröt och sedan var det inget snack eftersom Cornelias krafter redan börjat tryta.
Att tyskan besvärades av en armbågsskada – förstaservarna låg på runt 130 kilometer i timmen – gör det svårt att bedöma matchen och rättvist betygsätta Listers spel.
Blev flitigt uppvaktad av media efter debuten
Konstaterar därför bara vad som syntes: Hon vågade vara offensiv, briljerade med sin grymt starka backhand och spelade ut världstvåan på många poäng.
Listers spel i andra set imponerade faktiskt mer än i det första eftersom Kerber då fått ordning på sitt grundspel efter en mycket svajig inledning.
Vad som inte har det minsta med Kerbers skada att göra är Listers härligt självsäkra attityd i debuten.
Hon gillar att synas och gick in mot en världsstjärna som om det handlat om Sommartouren och en doldis på andra sidan nät.
Det var grymt skönt att se och det skulle förvåna om inte den respektlösa debuten underlättar för henne att få ekonomisk uppbackning.
Bara en debut i sig kan få spelares nerver att dallra och ställs de dessutom mot en stjärna ökar risken ytterligare.
Cornelia visade redan från början att hon inte tänkte agera statist utan var där för att ”stjäla” huvudrollen från turneringens i särklass största affischnamn.
Men det är en sak att helt utan press koppla grepp på motståndaren och betydligt svårare att med ”nu-är-jag-nära-jätteskräll”-tanken i huvudet utnyttja greppet för att få motståndaren på fall.
Kvar som affischnamn i åtminstone ett dygn till
Kerber föll inte. Att en toppspelare med Rio-OS och US Open framför sig sliter sig igenom en sådan här match med en skada är långtifrån självklart.
Nu är det bara att hoppas att skadan inte visar sig vara så allvarlig att Kerber tvingas bryta turneringen. Å andra sidan riskerar den hur som helst att ta slut för henne i andra omgången. Där väntar nämligen Lara Arruabarrena. Spanjorskan har till skillnad från Lister spelet som kan tvinga Kerber att slå sina slag i de höga lägen där armbågsskadan besvärar henne som mest.



Williams lyser så starkt att världstvåan står i skuggan

Kerber mjukar upp inför en träning
Världstvåan Angelique Kerber är i Båstad.
Men det har hittills inte väckt någon större uppmärksamhet.
Den 28-åriga tyskan skulle förmodligen kunna promenera längs hela Köpmansgatan utan att någon la märke till henne.
Jag hoppas att såväl media som den svenska tennispubliken under veckan får upp ögonen för den vänsterhänta fajtern som ger ett mycket sympatiskt och jordnära intryck.
Det är ingen glamour runt henne. Inga divalater.
Att en av damidrottens främsta utövare kan vara relativt anonym utanför den trängre skaran är på ett sätt mycket anmärkningsvärt men på ett annat sätt lätt att förstå.
Det beror ju på Serena Williams.
Den amerikanska tennisikonen lyser så starkt att Kerber och alla de andra inte lyckas tränga sig igenom.
Det är alltså samma fenomen som inom herrtennisen men med den skillnaden att det där är fyra spelare – Djokovic, Federer, Nadal och Murray – som får all uppmärksamhet.
Först och främst är Williams och de fyra herrdominanterna en oerhörd tillgång för tennisen. Det är dessa spelare som med sina fantastiska framgångar gör att sporten är inne i av av sina kanske starkaste perioder i historien.
Det gynnar på ett sätt alla turneringar.
Men som alltid finns det två sidor av myntet.
WTA-turneringen i Båstad får tjäna som exempel.
Då Serena Williams spelade i Båstad för tre år sedan fick det enormt genomslag i svensk media och även internationellt uppmärksammades den överlägsna världsettan Sverige-besök.
Det var hysteri i det svenska tennis-meckat då Williams anlände, varenda steg hon tog bevakades och folk trängdes runt banan då hon tränade.
Samma sak då Williams återvände ifjol.
Kerber kom relativt obemärkt till Båstad i måndags. Bara en liten stund senare körde hon sitt första träningspass och som mest var det sex personer som tittade på. Bland dem fanns Torbjörn Dencker och jag som träffade Kerber efter hennes träning:


Här pratar vi alltså om en världstvåa som i år tagit sin första Grand Slam-titel – efter finalseger mot Williams – och som nyligen spelat final i Wimbledon och som har just bara Serena Williams framför sig på rankningen.
Kerber håller en låg profil och jag tror inte alls att hon lider av att vara lite anonym, snarare tvärtom.
I Tyskland har hon varit mindre omskriven än till exempel Sabine Lisicki som gärna söker rampljuset och det är egentligen först i år som Angelique Kerber fått ett riktigt erkännande. Då är hon ändå inne på sin femte raka säsong på topp-10.
Att Kerber – liksom alla andra tyska damspelare – ständigt jämförs med 22-faldiga Grand Slam-segraren Steffi Graf är en förklaring till varför hon inte fått riktig stjärnstatus i hemlandet.
Avslappnad världstvåa på presskonferens
En annan är förmodligen att hon valt att bosätta sig i Polen där hon har sina farföräldrar och en egen tennisakademi. Gång efter annan har hon förklarat att hon är tyska och att valet att bosätta sig i Polen beror på att hon står framför allt in farfar mycket nära.
Kerber gör sin fjärde start i Båstad. Senaste gången var 2011 då hon var rankad 100 och föll i andra omgången.
Nu är hon favorit om än inte skyhög eftersom grus inte är hennes bästa underlag.
I dag möter hon 664-rankade hemmaspelaren Cornelia Lister som får ett minne för livet.

tisdag 19 juli 2016

Larsson kopplade greppet redan före första poängen


Titelförsvararen gav nytt bevis på sin mentala styrka
Sverigeettan Johanna Larsson vann den mentala kampen mot utmanaren Rebecca Peterson – kanske redan då spelarna gjorde entré på centercourten inför drygt 6000 åskådare.
Nej, jag kanske överdriver betydelsen av hur det såg ut före matchen i dagens svenskmöte i Ericsson Open i Båstad. Men med facit i hand känns det i alla fall som den 28-åriga norrländskan redan före matchen (7-6, 6-2) kopplade ett visst grepp på sin åtta år yngre motståndare.
Medan Rebecca sammanbitet och lite inbunden gick in på banan tackade Johanna åskådarna för applåderna och jublet genom att höja sin racket.
Indirekt sa hon: det här är min hemmaplan och min publik.
Efter en titel och ytterligare två finaler i Båstad har Larsson redan bevisat att hon är en stark hemmaspelare. Men hennes utmaning i dag var ändå av det tuffare slaget eftersom hon egentligen inte hade något att vinna.
Även om Johanna flera gånger under karriären visat att fajterhjärtat och den mentala styrkan är hennes kanske allra största tillgångar är jag djupt imponerad av sättet på vilket hon bestod provet i dag.
En nervsvagare spelare hade definitivt darrat efter att vid 6-5 ha missat
möjligheten att serva hem setet. Men nej, det tycktes inte bekomma Larsson som dominerade i tiebreak.
Utmanaren kroknade lite efter några game i andra set
Naturligtvis spelade Larssons större rutin in i såväl tiebreak som i matchen som helhet. Å andra sidan hade Peterson inget förväntningstryck på sina axlar.
Spelkvalitén var av det mindre publikvänliga slaget vilket inte är mycket att säga om eftersom så ofta blir fallet när två kompisar ställs mot varandra.
Den ensidiga matchbilden med baslinjedueller – ofta med långt mer än god säkerhetsmarginal – reste frågetecken om spelarna var så tagna av stundens allvar att de inte kom sig för att variera.
Bådas spelstilar öppnar för en motståndare att slica backhand lite kort på den andres forehand. Johanna gjorde det några enstaka gånger och vann poängen. Rebecca försökte vid ett par tillfällen men fick inte till slicen.
Att många damspelare – jo, det är faktiskt vanligare i damtennis- har svårt i djupled är väl känt. Då finns förstås ingen bättre taktik än att då och då överraska med stoppbollar. Extra effektivt är det i motvind och eftersom centercourten i Båstad ofta är vindpinad fanns här mängder av lägen att rycka motståndaren i djupled.
Johanna slog fyra stoppbollar och vann samtliga poäng, bäst minns jag den härligt maskerade stoppbollen på forehand på en viktig poäng i första set.
Det var matchens delikatess. 
*
Den fina publiksiffran ska ses mot bakgrund av att det var fri entré.






måndag 18 juli 2016

Prestigefyllda svenskmötet blir en mental kraftmätning


Sverigeettan Larsson har en titel och ytterligare två finaler i Båstad
Hemmaplan – en hjälp eller ett ok?
Allt beror förstås på vilken spelare vi frågar.
En del lyfter sig medan andra underpresterar.
Spelarna i den sistnämnda kategorin brukar dock kunna hantera situationen bättre med åren.
Tisdagens kompis- och svenskmöte i Ericsson Open är högintressant ur flera synvinklar.
Sverigeettan Johanna Larsson, 28 år, har svarat för många starka resultat i Båstad och ifjol kom pricken över i:et med karriärens första WTA-titel i singel.
Sverigetvåan Rebecca Peterson, 20 år, nådde i fjolårets upplaga sin första kvartsfinal i dessa sammanhang.
Två starka hemmaspelare alltså.
Pressen på dem i övrigt då?
Självklart är det Larsson som har mest att förlora vilket hon själv också konstaterade på dagens presskonferens.
Dels är hon titelförsvarare och dels är hon i kraft av klar Sverigeetta storfavorit i mångas ögon och det i en match med all den prestige som följer med då två landsmaninnor ställs mot varandra.
Okej, utmanaren Peterson har en kvartsfinal att försöka leva upp till vilket självklart kan kännas lite betungande för en så ung spelare. Å andra sidan kan hon spela helt utan förväntningstryck eftersom ingen ens skulle höja på ögonbrynen om hon förlorar
Det är synd för båda spelarna, för publiken och för turneringen att svenskmötet kommer i första omgången istället för till exempel i en kvart.
Allt är upplagt för en mental kraftmätning och jag hoppas att båda står pall för trycket.
*
Susanne Celik hämmades klart av hemmaplan då hon i dag föll med 6-1, 6-3 mot Anna Karin Schmiedlova. Någon annan förklaring har i alla fall inte jag till den 21-åriga Sverigetreans bleka insats. Det var som om hon ville så mycket att det mesta gick i baklås. Vi var säkert många i publiken som led med henne. 
Visserligen ligger den jämnåriga slovakiskan hundra platser (53-153) före Celik på rankningen men att Schmiedlova inte vunnit en match på WTA-touren sedan januari visar på långvarig formsvacka som självklart satt sina spår i självförtroendet.
Vid 3-3 hade hemmafavoriten ett utmärkt tillfälle att åtminstone testa om motståndarens nerver skulle hålla. Men nej, istället bjöd Celik på en rad gratispoäng.
Med tanke på att hon är färsk i dessa sammanhang fanns det ingen anledning att skruva upp förväntningarna. Men efter hennes mycket starka säsong på ITF-touren fanns det i alla fall hopp om att hon skulle kunna ta för sig mer än vad som blev fallet.
Nu slutade det med en värdefull erfarenhet för framtiden.
*
Torbjörn Dencker och jag träffade idag titelförsvararen Johanna Larsson:

                                      









Möt Turkiets stora stjärna som redan skrivit historia


Hon skrev historia på hemmaplan
Det snackas självklart mycket om världstvåan Angelique Kerber och de tre kvarvarande hemmahoppen i Ericsson Open.
Ytterligare en högintressant spelare i det starka startfältet är Cagla Buyukakcay.
Eh, vem, undrar kanske någon.
Jo, Buyukakcay har redan i år skrivit historia vid tre tillfällen.
I april blev hon Turkiets första spelare att ta en titel på WTA-touren. Det skedde på hemmaplan i Istanbul då hon var rankad 118.
I Franska mästerskapet blev 26-åriga Buyukakcay och hennes sex år yngre landsmaninna Ipek Soyla Turkiets första kvinnliga spelare i en Grand Slam-turnering.
Några dagar senare nådde Buyukakcay andra omgången på Roland Garros.
Rankad 67 har hon nu sin bästa placering i karriären och i sin första Båstad-start möter hon på tisdagen Sara Errani, Paris-finalist 2012 som året därpå nådde femteplatsen på världsrankingen där italienskan nu är 25:a.
Självklart en tuff uppgift för Cagla Buyukakcay som Torbjörn Dencker och jag träffade tidigare idag:

                                             



Vi får hoppas att Celik har anledning bjuda på glad min


...men hon kan göra miner också vilket du ser i intervjun
Sverigetrean Susanne Celik är först ut av de fyra hemmahoppen i Ericsson Open.
Turneringen inleds i dag i ett regnigt Båstad där 21-åriga Celik möter jämnåriga Anna Karin Schmiedlova.
Celik har i år - efter bland annat fyra titlar i 25 000 dollarturneringar på ITF-touren – klättrat rejält på rankingen och ligger 153 på dagens färska rankning.
Slovakiskan ligger exakt 100 placeringar före men har inte alls övertygat i år. Hennes resultat visar istället på en lång och djup formsvacka. Schmiedlova har faktiskt inte en matchvinst på WTA-touren sedan i början på januari då hon å andra sidan tog en stor skalp i form av 13-rankade Timea Bacsinszky.
Torbjörn Dencker och jag har träffat Celik inför turneringen (intervjun gjord före lottningen och innan dagens rankning kom ut):


söndag 17 juli 2016

Exklusiv och öppenhjärtig intervju med Björn Borg


Hur känns det att ständigt och överallt i världen bli igenkänd av personer du aldrig träffat.
Jag vet inte. Förmodligen inte Du heller.
Men det finns ett fåtal personer för vilka det är vardag att följas av nyfikna blickar och folk som pekar.
Björn Borg är en av dem.
Hur är det att leva så? Hur var det att fylla 60 år och hur ser du på din roll som tennisförälder? 
Det är några av frågorna jag ställer till Sveriges genom tiderna främste idrottare som under några dagar och tillsammans med sin fru Patricia varit i Båstad och följt SkiStar Swedish Open.
Torbjörn Dencker och jag träffade Björn på takterassen vid den centercourt där han bara 15 år gammal slog tennisvärlden med häpnad.














































































































lördag 16 juli 2016

Nu väntar den stora Festen - svenska tjejerna bör få fler


Peterson har en kvartsfinal att försvara i Båstad
I år känns ATP-turneringen SkiStar Swedish Open som en förfest till Ericsson Open.
Inget ont om Ferrer, Verdasco och de andra herrarna som denna vecka lirar i Båstad men visst är damturneringen hetare i år.
Världstvåan, Australian Open-segraren och Wimbledon-finalisten Angelique Kerber är självklart hetaste namn. Det finns fler utländska spelare med kapacitet att slåss om titeln och så då förstås titelförsvarande hemmahoppet Johanna Larsson.
Närmast bakom henne finns 20-åriga Rebecca Peterson som gått in på wild card. Redan som 15-åring fick hon wc till kvalet, två år senare till huvudturneringen och förra året var hon i kvartsfinal. Ytterligare en bit efter kommer Susanna Celik som i år tagit fyra ITF-titlar på 25 000 dollarnivå. Inte heller hon har fått wild card för att se och lära. Det kan man däremot säga att Cornelia Lister har. Men jag tror att hon gillar utmaningen och är så mentalt stark att det inte finns anledning att oroa sig för debutfrossa.
Kvalet inleds på söndagen och där har fyra svenskor fått wild card: Kajsa Rinaldo Persson, Fanny Östlund, Julia Rosenqvist och Anette Munozova.
Samtliga fyra i hemmakvartetten ställs mot seedat motstånd och kvalet är mycket tuff. Sist direktkvalificerade spelare är rankad 181 – den bästa siffran i turneringens historia.
Förutom WTA-turneringen Ericsson Open har de svenska tennisdamerna ingen stor turnering på hemmaplan. Herrarna däremot har sedan tidigare SkiStar Swedish Open och If Stockholm Open och fick i år två nya Challengers.
Kanon i sig men jag tycker att damerna skulle haft förtur.
Vad tycker Rebecca Peterson? Torbjörn Dencker och jag har träffat henne för att snacka om det och om hennes tankar inför Ericsson Open: 




fredag 15 juli 2016

Släng bort snuttefiltarna - och minska tiden för vila


Murray är lite kinkig  och behöver tröst
En ny brittisk forskarstudie presenterar idag häpnadsväckande fakta om tennisspelarnas utveckling under åren.
Professor Dick Sweat och hans forskarlag kan påvisa att dagens tennisspelare svettas mer än tre gånger så mycket som sina föregångare.
Eh, nej, jag skämtar förstås.
Men varför behöver då Andy Murray och alla - nästan - de andra torka sig med handduk mellan i stort sett varenda poäng när det för tidigare generationers spelare räckte med att använda handduken i sidbytena?
Svar: Det finns ingen som helst anledning. Det är enbart en ful och helt onödig vana.
En spelare som just sett sin motståndare slå ett ess hinner på den korta tiden naturligtvis inte bli så svettig att han behöver ta till handduken.
Ändå sker det gång efter gång.
Det drar faktiskt ett löjets skimmer över vissa matcher och handdukarna verkar ibland tjäna mest som snuttefilt.
Självklart går det att förstå om en spelare torkar av sig efter att ha trillat på gruset eller kanske till och med efter en riktigt lång bollduell men låt det stanna vid det.
Och låt handdukarna ligga kvar vid stolen. Det har fungerat genom alla tider och skulle göra det också nu.
"Jag når inte handduken"
Men nej, nu måste bollkallarna springa fram för att lämna över handduken, få tillbaka den och lägga den i hörnet.
Spelarna har 25 sekunder på sig mellan poängen och den tiden räcker definitivt för att de ska hinna gå fram till sin stol, torka av sig och sedan göra sig redo att serva och returnera.
Visst, spelarna har naturligtvis rätt att utnyttja tiden på sättet de anser bäst men just att de ägnar så stor del av tiden åt det eviga torkandet visar att tiden mellan poängen kan kortas.
Men inte ens 25 sekunder räcker för till exempel Rafael Nadal som ofta drar över tiden. Det är ett regelbrott och ska först rendera varning. Men tyvärr är flertalet domare mycket undergivna de största stjärnorna och därför klarar sig Nadal undan. Visst, han får en varning då och då men det verkar mest vara för syns skull.
Hans motpol är Nick Kyrgios. Det finns mycket att säga om den skandalomsusade australiern men ingen kan i alla fall beskylla honom för att dra benen efter sig.
"Jag vågar inte kolla hawkeye"
Kyrgios match i Wimbledon mot tysken Dustin Brown gick i en rasande fart mellan poängen. (Ja, det blev nästan för mycket av det goda. Att en spelare inför en viktig poäng tar lite extra tid på sig för att samla koncentrationen är ju naturligt).
Men deras match är ändå undantaget som bekräftar regeln.
Tänk så mycket dötid som skulle gå bort om tidsgränsen sattes till förslagsvis 15 sekunder. Jag tror att såväl åskådarna på plats som tv-tittarna skulle uppskatta ett högre matchtempo.
Lek med tanken att en spelare under en match har en viss tid till sitt förfogande och att han eller hon får förfoga fritt över den tiden. Då skulle en servare som märker att motståndaren är ur balans kunna skynda på rejält och med det också spara tid som kan användas senare i matchen.
Nej, jag vet, det är kanske inte praktiskt genomförbart eftersom det skulle kräva för mycket fokus på tiden och vad skulle hända om en spelare gjort slut på sin tid då det står 4-4 i skilje?
Men att korta tiden mellan poängen och få stopp på det där ständiga torkandet är inte bara praktiskt genomförbart – det skulle också gynna sporten.







Så in i Norden bra, Johanna!


Dragplåster nästa vecka i Båstad
Johanna Larsson är inte längre bara Sveriges bäst rankade spelare – nu är hon bäst även i Norden.
På veckans färska rankning hittar vi Johanna på 55:e plats medan danskan Caroline Wozniacki tappat femton placeringar och nu är 60:e namn på listan.
Sverigeettan är titelförsvarare i nästa veckas Ericsson Open och visar fin form inför ankomsten till Båstad. Johanna blev i dag klar för kvartsfinal i WTA-turneringen i Gstaad där några dagars busväder gjort att spelschemat är kraftigt försenat.
Att Johanna nu är bästa svenska i norden är självklart kul men det går inte att undvika frågan vad som egentligen hänt med den tidigare världsettan Wozniacki.
Det kanske är en djupt orättvis beskrivning men det förefaller i alla fall som om Wozniacki under en längre tid varit mer intresserad av att synas på konserter och partyn eller som nakenmodell i Sports Illustrated än att ägna tid åt tennisen. 
Att hon varit skadad under våren har självklart bidragit till raset på listan men för att komma tillbaka till toppen räcker det inte med att hon är skadefri – det krävs både aptit och hårt arbete.
Förhoppningsvis är 26-åriga Caroline Wozniacki inte redan proppmätt.












torsdag 14 juli 2016

Någon som anser sig ha rätt att kräva mer av Elias Ymer?


Sverigeettan vet att han måste slita ont för att lyckas - och gör det.
Häromdagen gjorde Elias Ymer vad som stod i hans makt för att besegra spanjoren Albert Montanes i SkiStar Swedish Open.
Det räckte inte.
På väg från läktaren till pressrummet hörde jag flera åskådare som var besvikna eftersom de hade väntat sig mer av Sverigeettan.
Jag önskar att de morgonen efter hade gått ner och ställt sig vid de nedre banorna. På en av dem tränade Elias.
Det handlade om en och en halv timmes hårdkörning med coachen Fredrik "Fidde" Rosengren.
Detaljer nöttes och under den tid jag kollade träningen kommenterade ”Fidde” i stort sett varje slag.
Gå runt. För nära bollen. Släpp ner. Såja. Gå bakåt. Bra. Gå framåt. Längre fram. Tre bollar till sen får du dricka. Gå runt...”
 Puh!
Elias var trött. Men han borrade ner huvudet och körde på.
Likadant på de övriga träningspass som stod på hans schema den dagen.
Jag blev verkligen imponerad. Men varför? Grabben är ju tennisproffs och det här var för honom en vanlig arbetsdag.
Jovisst, men det visar också hur mycket Elias brinner för sporten. Det är långtifrån alla som dagen efter en förlust gör som han gjorde. 
Vissa hade efter en förlust passat på att testa det nattliv som lockar så många andra ungdomar. Andra hade deppat och slappat på hotellet.
Bara den som är motiverad att bli så bra som möjligt gör som Elias gjorde.

"Fidde" Rosengren granskar sin adept
Rosengren menar att det just efter en förlust är mycket viktigt att göra på det sättet eftersom fokus då hamnar på vad som väntar istället för det som varit. I dagens matchprogram skrev Elias Ymer en krönika där han bland annat tog upp de höga förväntningar han har på sig. Han var bara 17 år då han just i Båstad debuterade på ATP-touren och pressade runt 20-rankade Grigor Dimitrov.
Genast höjdes förväntningarna på Elias och en del trodde till och med att hans karriär skulle gå i raketfart – det trots att det är ytterst sällsynt med tonåringar bland de 100 främsta på rankningen där snittåldern är runt 27 år.
Elias är idag 20 år och rankad 155.
Han avslutar sin krönika så här:
Jag lovar att jag varje dag gör jobbet för att bli så bra som jag kan”.
Någon som tycker sig ha rätt att begära mer av honom?


















Kort men värdefull lektion satte punkt för hans resa


Med lite distans kan Söderlund vara nöjd med veckorna i Båstad
Idag tog äventyret i Båstad slut för stjärnskottet Calle Söderlund - för den här gången.
Han fick en knappt timmeslån och värdefull lektion av 30-rankade portugisen Joao Sousa som vann med 6-3, 6-1.
Söderlund var besviken efteråt och det är ett bra tecken.
Det ska göra ont att förlora och så även i matcher mot betydligt bättre motståndare.
Den 19-årige hemmafavoriten levde i Båstad Challenger (där han var i semi) och i första omgången i SkiStar Swedish Open högt på sin defensiv, den väl utvecklade spelförståelsen och den mentala styrkan.
Tillsammans räcker de där tre viktiga komponenterna en bra bit – men bara på en viss nivå.
På ATP-touren krävs förstås betydligt mer och då i synnerhet mot en spelare av Sousas kaliber. Visserligen hängde Calle med en bit i första set men då motståndaren drev upp tempot hamnade svensken långt bakom baslinjen.
Han tog några kliv fram i andra men har ännu inte de offensiva kvaliteter som krävs.
Calle var besviken och tyckte att han inte kommit upp i sin normala nivå. Det gjorde han i och för sig inte men det berodde ju på att motståndaren inte tillät det.
Jag tycker att Calle Söderlunds resa i Båstad varit i det närmaste optimal.
Först semifinalen i debuten på Challengertouren vilket visar att steget dit inte är så enormt stort.
Därefter seger mot Fred Simonsson i ATP-debuten.
Avslutningsvis en lektion som visar hur oerhört mycket arbete som ligger framför honom.

onsdag 13 juli 2016

Känns tryggt med teamet runt hete Calle Söderlund


På torsdagen möter Söderlund andraseedade portugisen Joao Sousa
Stjärnskottet Calle Söderlund är verkligen het – inget snack om den saken.
Han var bäste svensk i förra veckans Båstad Challenger och är ende kvarvarande hemmahopp i SkiStar Swedish Open.
I dag blev han intervjuad inför turneringens sponsorer och han har kunnat se sig själv i stort uppslagna artiklar i några tidningar.
Det är nytt och spännande för honom och det är positivt för både Calle och för svensk tennis.
Och nu kommer ett men...
Men det är också ett gyllene tillfälle för alla lycksökare som finns i den här branschen. Plötsligt vill många vara med på åtminstone ett hörn i Calle Söderlunds karriär. De som inte brydde sig om honom under det år då han var borta efter en operation syns nu gärna i hans sällskap.
Jag mår uppriktigt illa av sådant där och har tyvärr sett det alltför många gånger.
Typexemplet är Daniel Berta som 2009 tog juniortiteln i Franska mästerskapet. Då han några månader senare fick wild card till Swedish Open var han plötsligt omsvärmad. Jag minns inte exakt hur många tränare som tyckte att just han var Daniels coach men det var nästan så många att han kunde haft en coach för varje dag i veckan.
Men alla försvann då motgångarna dök upp och Bertas karriär helt kom av sig.
Då Daniel som bäst hade behövt uppbackning fanns den inte där.
I svensk tennis finns i dag på sina håll en närmast desperat längtan efter att kunna visa upp en ny fixstjärna. Det är förstås inget fel på längtan i sig. Men det blir snett då enda syftet med att peka ut unga talanger som framtida toppspelare är att ge en förskönad bild av tillståndet i svensk tennis.
Vad gäller Calle Söderlund känner jag ändå ingen oro. Han har sin bas på akademin Good to Great och i Joakim Nyström en klok och erfaren coach som nådde världstoppen och som vet vad som krävs för att det överhuvudtaget ska finnas en möjlighet att förverkliga proffsdrömmen.
Challenge 16 maj i år. Läs här
I maj i år berättade Calle Söderlund på Challenge att han i höst ska börja på college. Planen ligger fast efter det att han gått till semifinal i förra veckans debut på Challengertouren och nu är i andra omgången i sin debut på ATP-touren.
Ser vi till vad som hittills hänt i hans karriär är det klokt och sansat att skynda långsamt.
För vad är det egentligen som gjort honom till hetaste namn i svensk herrtennis?
Jo, förra veckan vann han tre matcher mot betydligt högre rankade motståndare. Så här långt denna vecka har han besegrat Fred Simonsson som också gjorde ATP-debut, som han besegrat två gånger tidigare i år och som har en sämre rankning.
Jag skriver inte det för att förta något av Calle Söderlunds prestationer. Absolut inte.
Men det tjänar kanske i alla fall som förklaring till varför det ännu inte är tid att peka ut honom som en framtida stjärna – hur desperat svensk tennis längtan än är.






Lindstedt: "Jag är otroligt glad för att han försökte"


Challenge i går
Som befarat fick årets SkiStar Swedish Open ett snabbt slut för hemmafavoriten Robert Lindstedt.
Challenge kunde i går avslöja att Lindstedts dubbelpartner Andre Sa skadat ryggen på träning och inte skulle kunna göra sig själv rättvisa – om han ens kom till spel.
Jo, den 39-årige brasilianaren försökte verkligen men en bit in på första set syntes tecken på att han inte skulle kunna slutföra matchen.
Den förstaseedade duon tappade första set mot Facundo Bagnis/Aljaz Bedene och hade 1-0 i andra då Sa tvingades kasta in handduken.
Torbjörn Dencker och jag träffade Robert Lindstedt efter matchen:

Den spanska tennisarmadan har glansdagarna bakom sig


David Ferrer håller sig kvar i världstoppen
Den spanska tennisarmadan är rikligt representerad i årets SkiStar Swedish Open.
Ja, det är som vanligt alltså.
Vi har ju under åren i Båstad blivit bortskämda med spanska toppspelare i startfältet.
Som alltid när man blir bortskämd finns en risk för mättnad och att man inte riktigt uppskattar saker och tings värde.
Lite så tycker jag att det är just med de spanska spelarna i Båstad.
Även om i stort sett samtliga spanska spelare blivit mer allround och inte längre kan kallas utpräglade grusspecialister – vilket också beror på att de andra underlagen blivit långsammare – så är flertalet av dem starkast på just grus.
Det borgar för grustennis av mycket hög klass det skulle inte alls förvåna om en spansk spelare på söndag står som segrare på centercourten på söndag.
Tidigare världstrean David Ferrer  gör sin nionde start i SkiStar Swedish Open och berättar här bland annat om sitt bästa minne från turneringen:

34 år gammal håller sig Ferrer kvar i toppen och även om två år yngre tidigare världssjuan Fernando Verdasco gått kräftgång på listan har han kapacitet att slå till med något stort vilket årets titel på gruset i Bukarest vittnar om.
De två mest profilstarka spanjorerna har i Båstad sällskap av fem landsmän.
Snittåldern på dem är 31, äldst är 35-årige Albert Montanes som i dag slog ut EliasYmer och yngst är Roberto Carballes Baena med sina 23 år. Han är rankad 106 och med det trettonde bäste spanjor på listan. Carballes Baena imponerade förra veckan i Båstad då han gick till final i den nya Challengern.
Där har Spanien en spelare att tro på för framtiden och Torbjörn Dencker och jag har träffat honom:

Av de arton spanjorer som ligger på topp 200 är Carballes Baena alltså den ende under 25 år.
Vad säger det om framtiden för spansk tennis?
Med tanke på att snittåldern på topp 100 höjts avsevärt genom åren och nu ligger på runt 27 år kan man förstås tycka att det ringa antalet unga spanjorer bland de 200 främsta på listan inte ger någon som helst fingervisning om vad som är att vänta.
Men det gör det i åtminstone ett avseende. Vi ser definitivt ingen tänkbar efterträdare till Rafael Nadal eller någon som en dag ska kunna nå David Ferrers höjder.
Säkert kommer Spanien även i framtiden att få fram ett stort antal topp 100-spelare som tar hem titlar men den där fruktade armadan som under åren skördat så stora framgångar lär snart att vara kraftigt försvagad.
Glansdagarna är över.









tisdag 12 juli 2016

Ryggskada minskar chansen för hemmafavoriten i Båstad


"Håller min partners rygg"?
Fyra av de fem hemmahoppen i singel försvann direkt i SkiStar Swedish Open.
Kvar är stjärnskottet Calle Söderlund som på torsdag i alla fall får en värdefull erfarenhet med sig då han ställs mot andraseedade Joao Sousa.
Desto större möjligheter till svenska framgångar finns i dubbelturneringen och det trots att chanserna för landets bäste dubbelspelare minskat drastiskt under de senaste dagarna.
Nu beror det i och för sig inte på Robert Lindstedt själv men däremot på hans partner Andre Sa. Den 39-årige brasilianaren har nämligen skadat ryggen. Han kunde i dag slå i 15-20 minuter men är självklart ett stort frågetecken. Även om den 49-rankade brassen kommer till spel är det svårt att se att han ska kunna göra sig rättvisa i det förstaseedade parets match mot Aljaz Bedene/Facundo Bagnis.
Segraren där ställs i andra omgången mot Johan Brunström/Andreas Siljeström som idag komfortabelt besegrade Karen Khachanov/Albert Ramos-Vinolas.
Heta dubbelparet Isak Arvidsson/Fred Simonsson – som förra veckan finalbesegrade Brunström/Siljeström i Båstad Challenger – möter Roberto Carballes Baena/Taro Daniel vilket känns som en klart överkomlig uppgift för hemmaduon.