torsdag 27 oktober 2016

Trots sportslig succé blev Davis Cup ekonomiskt fiasko


Den tredje och sista delen i serien om hur Sverige förvandlats från stormakt till lilleputtnation i Davis Cup. Då de två första delarna upprört en del känslor vill jag utfärda en varning.
Läsare som menar att den stolta svenska tennistraditionen ska förtigas eftersom den är betungande för efterföljande generationers spelare gör bäst i att inte läsa detta inlägg. I texten finns nämligen avsnitt som kan orsaka obehag då de belägger att svensk herrtennis av idag inte är lika bra som den varit.
Läsning sker på egen risk.
-

Davis Cup-final 1997 mellan Sverige och USA som ställde upp med fixstjärnorna Pete Sampras och Michael Chang.
Det var bäddad för tennisfest.
Det blev sportslig succé och ekonomiskt fiasko.
Jonas Björkman besegrade Chang, Magnus Larsson ökade med seger mot Pete Sampras (som vid 1-1 i set tvingades ge upp i början på tredje) och Björkman/Nicklas Kulti säkrade titeln gnom dubbeltriumfen mot Todd Martin/Jonathan Stark. Att Kulti fick vara med och avgöra kändes extra skönt eftersom han året innan och trots matchbollar förlorat den avgörande singeln i finalen mot Frankrike.
Den ekonomiska krisen gick dock inte att dölja. Trots fyra hemmamatcher gjorde förbundet 1997 en förlust på runt 1,5 miljoner kronor och intresset för finalen mot USA i Scandinavium var så svagt att biljetterna reades ut.
Förbundets verksamhet hade redan tidigare dragits ned med 20 procent på grund av svag ekonomi och nu förvärrades situationen ytterligare.
Året därpå fortsatte den sportsliga succén med finalseger borta mot Italien. Hemmalagets stjärna Andrea Gaudenzi var tillbaka efter axeloperation men var ett stort frågetecken. Chansningen sprack. I en mycket dramatisk och minnesvärd match gav Magnus Norman Sverige 1-0 sedan hemmafavoriten-som haft 2-1 i set – tvingades ge upp vid 6-6 i femte.
Matchen blev också minnesvärd eftersom tv valde att bryta den gastkramande thrillern för att sända Björnes Magasin. Ett stycke tv-historia.
Magnus Gustafsson ökade på till 2-0 och Björkman/Kulti säkrade Sveriges sjunde titel.
Det är ockå den senaste. Verkligheten hade börjat komma ifatt svensk tennis.
Efter förlust i första omgången mot Slovakien åkte Sverige genom kvalförluster borta mot Österrike 1999 ur Elitdivisionen för första gången.
Platsen återtogs året därpå tack vare segrar mot Finland och Indien och sedan följde fyra stabila säsonger (semifinal som bäst) som ändå inte bjöd på några högtidsstunder av slaget svensk tennis blivit bortskämt med.
Fem av de efterföljande åtta säsongerna tvingades Sverige kvalspela. Hoppet om en ny stark era tändes ändå 2011 då Joachim ”Pim-Pim” Johansson gjorde comeback i matchen mot Ryssland. Plötsligt stod och föll Sverige inte längre med Robin Söderling och ett starkt dubbelpar utan hade ett så starkt lag att det fanns fog för höga förhoppningar. Men glädjen blev kortvarig då ”Pim-Pim” kort därefter beslutade sig för att avsluta karriären.
De mångåriga problem som gjort att den tidigare kraftiga återväxten stannat av gick inte längre att sopa under mattan.
2012 degraderades laget till division I och under de tre senaste säsongerna har nytt kontrakt i ettan säkrats först i ödeskval mot Danmark (två gånger) och Lettland.
I helgen är det dags för ödeskval igen och då mot Israel som är på papperet långt starkare än vad Danmark och Lettland var.



1999-2016
September 1999: Genom kvalförlusten mot Österrike åkte Sverige ur Elitdivisionen för första gången.
Juli 2000: Kvalseger mot Indien gav Sverige tillbaka platsen i högsta divisionen.
September 2010: För fjärde gången på sex år lyckades Sverige efter kvalspel hålla sig kvar i Elitdivisionen.
September 2012: Kvallyckan tog slut i Belgien där hemmalaget vann med 5-0.
Oktober 2013: Efter förluster mot Ukraina och Slovakien hamnade Sverige i ödeskval mot Danmark. Debuterande Elias Ymer blev matchhjälte och nedflyttning till division II undveks.
Oktober 2014: Nytt ödeskval efter förluster mot Ukraina och Rumänien. Denna gång besegrades Lettland med 3-2.
Oktober 2015: Förlust mot Österrike innebar nytt kval och till bortamatchen mot Danmark var det tänkt att Elias och Mikael Ymer skulle spela DC ihop för första gången. Men Elias tvingades lämna återbud på grund av skada. Debuterande Mikael kvitterade till 1-1 efter seger mot rutinerade Frederik Nielsen och blev hjälte med seger i den femte och avgörande matchen.
Mars 2016: 0-5 mot Ryssland.
September 2016: 0-5 mot Nederländerna i den första DC-matchen i Båstad på 16 år.
28-30 oktober 2016: Kval borta mot Israel. Förloraren flyttas ner i division II.
*

Senare ikväll på Challenge:  Hoppas att ”Mackan” ger belackarna svar på tal och att Elias har med sig brorsan i huvudet.






3 kommentarer:

  1. Tack för bra och belysande krönikor om den utförsbacke som svensk DC-tennis varit i under över 20 år. Jag skulle vilja att någon idrottshistoriker kunde sätta in det svenska tennisundret i ett internationellt perspektiv. Har det förekommit i någon (stor) sport att en liten nation under en lång tidsperiod har dominerat eller åtminstone varit en av de ledande nationerna för att sedan falla ihop totalt? Och att det inte beror på doping (som i t.ex DDR)? Svenska tennisundret var ju helt sensationell, men dess tillbakagång är nästan lika sensationell den. Idag tog vi alltså 14 games på två matcher mot Israel...

    SvaraRadera
  2. Hej Niclas! Tack för uppskattande ord. Din idé med en idrottshistoriker som tittar på detta är ju kanon. Vi andra förstår ju att storhetstiden egentligen var "för" bra för ett så litet land men tillbakagången är som du skriver nästan lika sensationell. Mvh Jonas

    SvaraRadera
  3. Jag tycker också att det skulle vara intressant att sätta in Sveriges tillbakagång som tennisnation i ett idrottshistoriskt sammanhang. En parallell som jag kommer att tänka på är Ungern i fotboll, d.v.s. ett litet land som var i absolut världstopp under 1950-talet, men som därefter aldrig har återhämtat sig. En skillnad är förstås att Ungerns tid som världsnation i fotboll var relativt kort, medan Sverige var en av de bästa nationerna i världen i tennis under flera årtionden i sträck. /Med vänlig hälsning Jan

    SvaraRadera